New Delhi, 050209 (IPS) – Efter att Indien hoppat av förra helgens planerade toppmöte inom den sydasiatiska samarbetsorganisationen SAARC ser organisationens framtid blekare ut än någon gång tidigare.
Det var inte första gången i år som man tvingades senarelägga ett möte inom SAARC, som består av Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Bhutan, Nepal och Maldiverna. Först tvingades man skjuta upp mötet på grund av annandagens flodvågskatastrof. Att Indien nu drog sig ur berodde på händelserna i Nepal, där kungen Gyanendra nyligen avsatte regeringen. Dessutom hänvisade Indiens utrikesminister Shyam Saran till situationen i värdlandet Bangladesh, där det just nu pågår stora strejker i protest mot att ett oppositionsmöte utsatts för en granatattack. Innan dessa händelser tycktes det för en gångs skull som om toppmötet inte skulle förlamas av rivaliteten mellan Indien och Pakistan. Ländernas ledare såg denna gång fram emot att mötas i Dhaka för att följa upp de fredssamtal som inleddes i samband med fjolårets SAARC-toppmöte, som då hölls i Islamabad. Men det är ändå typiskt att just Indien – som av övriga medlemsstater ofta anklagas för att leka storebror – satte stopp för mötet. – Det är beklagligt att ett SAARC-toppmöte ännu en gång fått ställas in i sista stund på grund av ett beslut från den indiska regeringen, sade Bangladeshs utrikesminister Shamsher Mobin Chowdhury vid en presskonferens i Dhaka. Pakistans premiärminister Shaukat Aziz menar att händelserna i Nepal är en “fullständigt intern fråga”.
Undantagstillstånd utlystes i landet av kung Gyanendra den första februari. Detta efter att kungen på landets television anklagat Sher Bahadur Deubas regering för att ha misslyckats genomföra val och för att inte heller ha lyckats bekämpa landets maoistiska gerilla. Indiska nyhetsbyråer rapporterade sedan om att telefonlinjerna i Nepal slutade fungera och att flygtrafiken drogs in, vilket isolerade landet från övriga världen.
Indien vill inte ge legitimitet till kung Gyanendra som regeringschef i Nepal. Dessutom har Indien uttryckt oro över säkerhetssituationen Bangladesh – långt innan Deubas regering i Nepal störtades. Från indiskt håll har man ljudligt fördömt mordet på den tidigare bangladeshiske finansministern Shah Abu Mohammed Shamsul Kibria i samband med ett politiskt möte för det oppositionella Awami League – ett parti som betraktas som Indien-vänligt. Men oavsett orsakerna så är det ett obestridligt faktum att samarbetsorganisationen SAARC inte lyckats på samma som exempelvis den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean. Orsakerna till detta är flera.
– SAARC är en fattigmansklubb eftersom medlemsländerna lider av samma problem med analfabetism, fattigdom, sjukdomar och extremism. Ärligt talat är det svårt för fattiga människor att hjälpa varandra, menar den pakistanske journalisten Raj Baig. På senare tid har Pakistan istället alltmer börjat identifiera sig med de oljerika arabstaterna västerut och avsagt sig landets djupa historiska och kulturella band till subkontinenten. Från indiskt håll har man istället börjat blicka österut och försökt få igång samarbetet med de växande ekonomierna i östra och sydöstra Asien. Den långvariga konflikten mellan kärnvapengrannarna Indien och Pakistan om delstaten Kashmir har heller inte inverkat positivt. Kashmir-frågan är kanske den enskilda fråga som förstört flest toppmöten inom SAARC. Andra orsaker till bilaterala spänningar mellan Indien och dess grannländer är frågan om storskalig migration från Bangladesh samt hur man ska fördela gemensamma vattenresurser med Nepal. Försöken till ekonomisk integration har även hindrats av det enkla faktumet att Indiens enorma storlek avskräcker dess betydligt mindre grannar. Den regionala handeln inom SAARC står för mindre än sex procent av den totala utrikeshandeln i alla länderna. Detta kan jämföras med siffran 22 procent inom Asean och 64 procent inom EU. Ekonomen Prem Shankar Jha menar att de sydasiatiska länderna dessutom är missunnsamma, vilket bland annat resulterat i att Pakistan och Indien inte lyckats komma överens om att bygga en gasledning från Iran. Detta trots att en sådan skulle gynna båda länderna. På samma sätt har Bangladesh hittills vägrat sälja gas till Indien. Och enbart på senare tid har Indien börjat fundera på förslagen från Nepal och Bangladesh om att börja agera för regionens bästa i fråga om utvecklingen av vatten- och energiresurser.
