Kathmandu, 050203 (IPS) – I dag skulle ha varit inledningen av en tre dagar lång strejk som utlysts av maoistrebellerna i Nepal. Men till skillnad från vid tidigare strejker så började torsdagen som en normal dag. Folk reste till jobbet, affärerna var öppna som vanlig och barnen gick till skolan.
Men det innebär inte att Nepals 24 miljoner invånare har slutat vara rädda för maoisterna som har fört ett blodigt uppror mot makten de senaste tio åren. Det betyder inte heller att människor stödjer statskuppen och det undantagstillstånd som infördes den 1 februari av kung Gyanendra. Den synbara normaliteten beror snarare på att nyinförd censur har stoppat tidningar, radio och teve från att rapportera om politiska händelser. – Folk har ingen aning om att det är strejk i dag, säger en observatör som inte vill framstå med namn.
Sedan kungen tog makten i landet genom att avskeda regeringen är det tydligaste tecknet på att ett regimskifte har skett den hårda censuren av medierna. Medierna har varnats för att rapportera om kungens statskupp och militärer har placerats på alla tidningar och etermedier för att hålla koll på nyhetsflödet. Dessutom har man stängt ner internet och de fasta och mobila tetelefonnäten – Vi måste få klartecken från arméofficeren innan vi går i tryck. Det är illa – men vad ska vi göra?, säger redaktören på en respekterad dagstidning. Dagen efter att kungen sparkat regeringen utsåg han en ny – som han själv leder. Det första den nya regeringen gjorde var att införa en ny lag som förbjöd medierna att rapportera om politik på sex månader. – Det måste finnas disciplin i media, sa den nytillsatte informationsministern Tanka Dhakal, som tidigare arbetade för den numera avlidne kung Birendras Panchayat-regim som störtades av demokratirörelsen 1990. Censuren har lett till att tidningarna är fulla med tillkännagivanden av den nya regeringen, de löften den har gett och intervjuer med de nya ministrarna. Ingen information ges om att hundratals politiker och aktivister gripits och satts i husarrest och medierna har knappt rapporterat att den regionala samarbetsorganisationer SAARC skjutit upp sitt toppmöte på grund av kuppen i Nepal. – Jag har aldrig upplevt sådan censur i hela mitt liv, säger redaktören för en välkänd tidning som har erfarenheter från Panchayat-regimens 30 år av rojalistiskt styre mellan 1960 och 1990.
– På den gamla tiden kunde man testa gränserna genom att skriva provokativt. Men nu har vi fått tydliga varningar för att göra någonting som motverkar den nya regimens intressen, säger han. Vissa privata radiostationer har helt slutat att sända. De enda journalister som försöker rapportera normalt är de korrespondenter som är utsända av medier i andra länder. Även de har svårt att få ut sitt material.
En frustrerad indisk journalist som anlände under kuppdagen gjorde misstaget att inte ta med sig en satelittelefon.
– Det finns en nyhet att berätta men inget sätt att berätta den på. Jag är rädd att jag måste återvända till Indien för att kunna skriva mina artiklar, säger han. Attacken mot medierna har skarpt kritiserats av Nepals journalistfederation, FNJ. – Det här är oacceptabelt. Det är total censur. Vi kräver en återgång till demokratiskt styre och fundamentala rättigheter, säger Taranath Dahal, ordförande för FNJ. Men ingen medieorganisation har vågat sända hans budskap. Hittills har ingen journalist gripits efter införandet av den nya lagen. Men reportrarna är rädda.
– Vi ligger lågt just nu. Det är inte smart att provocera regeringen på en tid nu. Vi måste inta en “vänta och se” inställning, säger en journalist.
Det är inte bara medierna som har drabbats av följderna av undantagstillståndet. Människorättsaktivister och politiker som har varit kritiska mot kungahuset är också rädda i dag. Hundratals aktivister och politiker har antingen gripits eller satts i husarrest. Ingen vet var de populära studentledarena Gagan Thapa och Rajendra Rai befinner sig sedan de greps av säkerhetsstyrkorna i tisdags. Det samma gäller människorättsaktivisterna Krishna Pahadi och Sindjunath Pyakurel. En politiker säger att upp mot 1 500 människor kan ha gripits eller satts i husarrest sedan kuppen den 1 februari. Maoistgerillan har försökt utnyttja situationen till sin fördel. Den har uppmanat de avsatta politiska partierna att gå med i en enad front mot monarkin. Men de demokratiska politikerna litar inte på gerillan. – De har oupphörligen använt våld mot partierna tidigare. Hur skulle vi kunna lita på dem nu?, säger en politiker som fortfarande är fri. – Vi måste vara försiktiga med dem, precis som med palatset, säger han. Men tillägger att det inte kan uteslutas att de demokratiska partierna skulle kunna samarbeta med maoisterna om alternativet är en absolut monarki. – Om maoisterna lovar att sluta med sin våldskampanj kan vissa politiska partier frestas att samarbeta med dem. Trots allt inser de flesta av dem att en aktiv och otyglad monarki är ett större mot demokratin, säger politikern. Viljan att arrangera massprotester mot kuppen finns kanske i Nepal men de politiska partierna är försvagade sedan deras ledare gripits och yttrandefriheten inskränkts. – Partierna har blivit vingklippta. Men jag tror att de sakta kommer att komma på fötter, särskilt om kungen utsätts för internationella påtryckningar, säger en journalist.
