Arbil, 050127 (IPS) – Ahmed Khani läppjar på sitt te i en högryggad läderfåtölj. Över honom hänger ett porträtt av en av förgrundsgestalterna till den kurdiska nationalismen i Irak – mullah Mustafa Barzani.
Barzani är avbildad i militära kläder och en traditionell kurdisk huvudduk. Khani har på sig kostym. Ahmed Khani är biträdande ordförande för Kurdistans demokratiska parti, KDP, i Arbil. Ett parti som Mustafa Barzani grundade för 50 år sedan. Nu leds organisationen av den avlidne ledarens son Masoud. KDP har i dag kontrollen över hälften av det autonoma kurdiska området i Irak. Den andra halvan kontrolleras av Barzanis gamle rival Jalal Talabanis parti – Kurdistans patriotiska union, PUK.
Inför valet i Irak den 30 januari säger Kani att de två partierna har begravt sina olikheter. De ställer upp med en gemensam kandidatlista med ett valmotto om kurdisk enighet. Kani är övertygad om seger. – Vi förväntar oss att vinna 99 procent av rösterna i Kurdistans parlament, kanske 98 procent, säger han. Nästan alla politiska krafter i Kurdistan har förenats i Kanis koalition. Inte bara PUK och KDP utan även kurdiska partier som representerar islamister, kommunister, kristna och turkmenska grupper är med. De olika partiernas representation i parlamentet efter valet har gjorts upp i förväg. PUK och KDP kommer att få 41 platser var, kommunisterna ska få 10, Kurdistans islamistiska förbund nio och turkmenerna fyra. – Det här är inte som under Saddams val då 99,99 procent röstade på Saddam och han var den enda som inte röstade på sig själv så att han kunde säga att valet var rättvist. Det är inte så. Folk stödjer oss. Folk röstar på oss, säger Kani. Att alla partier ställer upp tillsammans är inte en bra sak i sig, säger advokaten Dler Mohammed Sheriff, som är kandidat för kommunistpartiet.
– Men demokratin har inte tagit fäste i Irak ännu. Vi borde baser vår argumentering på ideologi, men just nu anser vi att kurdernas ställning är hotad. Det är därför vi har bestämt oss för att ställa upp tillsammans som kurdiska partier, säger han.
Det som understyrker behovet av nationell enhet är också den svåra historia som irakiska Kurdistan har. Efter anklagelser om massivt valfusk i det första kurdiska parlamentsvalet 1992 kom de två största partierna överens om att dela makten. PUK och KDP fick 50 platser var i landets parlament och resterande elva platser gick till etniska och religiösa minoriteter. Men det arrangemanget skapade inte en långvarig fred. 1994 bröt en väpnad konflikt ut mellan PUK och KDP – båda sidor försökte utöka sin kontroll över Kurdistan. Konflikten var brutalt och båda sidor kallade in hjälp utifrån. – Detta är absolut inte demokratiskt, säger professorn och människorättsaktivisten Farhad Pirball om det förenade kurdiska valprogrammet. – Men detta är ett mycket viktigt val för kurdernas framtid. Kurder har olika idéer och ideologier, men när vi diskuterar valen så är frågan om självständighet den viktigaste. Anledningen till att kurderna har satt samman en enad lista är att de anser att det viktigaste är att vara förenade i kampen för självständighet, tror professorn.
