New Delhi, 050125 (IPS) – För en tillfällig besökare ser Gaurav Apartments i den östra delen av Indiens huvudstad ut som vilket medelklassområde som helst – lite förnämt och befolkat av läkare, ingenjörer och andra högutbildade.
Men när man vandrat genom raderna av blänkande bilar och klivit över tröskeln till de boendes hem står det klart att dessa lägenheter representerar såväl hopp som förtvivlan bland landets daliter – människorna i botten av hinduismens hierarkiska sociala system.
När World Social Forum, WSF, hölls i indiska Mumbai i januari förra året var det daliternas röster som lämnade ett av de starkaste intrycken. Daliterna utgör närmare 160 miljoner av Indiens dryga miljard invånare, och det är en grupp som utsätts för alla former av diskriminering. I byar på landsbygden tillåts de inte dricka vattnet från de gemensamma brunnarna. De får heller inte besöka de hinduiska templen. Bland högkastiga familjer händer det att man hämtar hem sina barn under skolluncherna bara för att skolmaten lagas av dalit-kvinnor som anställts av staten. I centrala Indien serverar caféerna fortfarande te i särskilda koppar till daliterna av rädsla för att de annars ska förlora sina kunder från de högre kasterna. Gaurav Apartments byggdes för 15 år sedan som ett resultat av Ram Din Rajvanshis dröm om att kunna skapa en säker och värdig bostadsmiljö för de dalit-familjer som har råd att köpa sig en två- eller trerummare.
– Mitt mål var aldrig att vi skulle bli segregerade, utan jag såg till att 20 procent av lägenheterna skulle reserveras för människor från de högre kasterna, säger Rajvanshi, som numera är pensionär.
Rajvanshi säger att han och hans medarbetare såg projektet som en utmaning.
– Vi byggde dessa lägenheter för att visa att vi daliter kan skapa något själva.
Men högkastiga familjer har med tiden köpt allt fler av lägenheterna. I dag ägs hälften av de 192 lägenheterna av högkastiga familjer. Och fastighetsmäklare är oroade över att priserna på lägenheterna har stagnerat. – Få människor skulle vara beredda att bosätta sig i ett dalit-kvarter, säger mäklaren Prakash, som säger att han helst skulle vilja se att daliterna tog bort det stora porträtt av B R Ambedkar som hänger vid ingången till kvarteret. Daliten Ambedkar var en framstående jurist som fram till sin död 1956 var en ledande person i kampen mot diskriminering av daliter.
– Det finns problem – de högkastiga familjerna här håller sig för sig själva och bjuder sällan in daliternas barn till sig även om de skulle vara klasskamrater till deras egna barn, så segregationen pågår fortfarande, berättar Seema, själv från en högre kast och boende i en av lägenheterna. Seema menar att en stor del av fördomarna kommer från högkastiga som till en början är lyckliga över att man kunnat köpa en lägenhet billigt, men sedan börjar beklaga sig över att man tvingas leva bland “chamaars” – en nedsättande term för lågkastiga. Men S Sahay, tidigare högt uppsatt tjänsteman inom försvaret, ser inte det hela som något större problem.
– Det är sant att dom inte bjuder in våra barn till de högkastigas födelsedagsfester, men vem bryr sig? Dom vågar ändå inte säga något direkt till oss.
Landets konstitution har platser reserverade för daliter inom den offentliga sektorn. Och många av dem som bor i Gaurav Apartments har själva dragit fördel av denna positiva särbehandling. Rajvanshi och många andra daliter och deras organisationer vill fortsätta sin kamp för att slippa diskriminering, och är fortsatt villiga att föra ut den i samband med internationella möten som WSF. Rajvanshi minns samtidigt känslan av nederlag efter att den indiska regeringen i samband med Världskonferens mot rasism i Durban i Sydafrika 2001 försökte förhindra en diskussion om daliternas situation, med hänvisning till att den frågan inte skulle ha med rasism att göra.
– Vi kommer att utnyttja alla forum, inklusive World Social Forum, för att dra vanära över dom som styr det här landet och få dom att ge oss våra rättigheter, säger Rajvanshi.
