Phuket, 041230 (IPS) – Dödssiffrorna efter katastrofen i Sydostasien fortsätter stiga. På den thailändska ön Phuket har stadshuset förvandlats till ett centrum för de enorma humanitära insatser som krävs i spåren efter tsunamin. Och såväl lokalbefolkningen som utlänningar gör vad de kan för att hjälpa till.
De thailändska myndigheterna har tillsammans med representanter för många utländska ambassader tagit plats vid stadshuset för att hjälpa de människor som drabbats. Landets myndigheter har vädjat till internationella samfundet om hjälp med rättsmedicinsk utrustning för att kunna identifiera dödsoffer, samt med kylrum för att förvara kroppar innan identifiering. Phukets sjukhus är överfyllda med döda och skadade. Även skolor, tempel och allmänna byggnader har förvandlats till bårhus.
Överallt finns bilder uppsatta av försvunna människor, samtidigt som många letar efter anhöriga genom efterlysningar på internet.
Uppskattningarna av antalet dödsoffer förändras hela tiden i takt med att fler kroppar hittas längs stränder och under rasmassor. – Det låg kroppar överallt, det var fruktansvärt, berättar den polska turisten Marek som befann sig på Phi Phi Island när jättevågen slog till. Nu är han i Phuket och hjälper den thailändska armén att begrava döda.
En grupp universitetsstudenter hjälper till med att besvara frågor. I gruppen ingår Nanfon, som talar flytande engelska och därför bestämde sig för att bidra till att överbrygga språkbarriärerna. – Universitetet bestämde sig för att senarelägga våra prov för att ge oss möjlighet att hjälpa till, berättar hon för IPS. Vid sjukhusen har frivilliga strömmat till för att försöka bidra med hjälp. Studenten Patt befinner sig vid stadshuset. Hon är en av de ungefär 700 frivilliga lokalinvånare som begett sig till byggnaden för att erbjuda sin hjälp. – Jag kände att jag måste göra något, berättar hon. Just nu arbetar hon i skift för att hjälpa till att besvara frågor på den internationella telefonlinjen. Men det är inte bara lokala studenter och sjukvårdspersonal som gör sitt bästa för att hjälpa till. Även hemmafruar, affärsinnehavare och taxichaufförer gör vad de kan.
– Vi tar alla med oss något till stadshuset så att det kan delas ut till de behövande. De som har pengar bidrar med det, annars kan det bli i form av ris eller ägg. Många hjälper också till med att städa, laga mat eller dela ut mat, berättar Nan, som i vanliga fall arbetar som skoförsäljare. Nan lyssnar som de flesta lokala thailändare på radiokanalen Pagyie, en populär kanal som nu sänder ut viktig information till allmänheten från hjälporganisationerna.
Ross och Wendy Wright försöker också hjälpa till så gott det går. Båda är lärare på en internationell skola som nu förvandlats till övernattningsplats för över 300 personer. Ross berättar att den lokala personalen avslutade sina semestrar och kom tillbaka till skolan för att hjälpa till efter katastrofen. De som har allra svårast uppgift är skolans kuratorer, berättar Ross.
– De är vana vid att hantera ungdomars problem. Nu tvingas de hjälpa människor i sorg. En del drabbades av att deras barn försvann ur deras famn när vågorna kom, berättar Ross. Turistguiden Sue menar att det mitt i all bedrövelse också finns någon form av hopp.
– Jag visste inte att Phuket hade så många vänner – både utlänningar och de thailändska myndigheterna har verkligen hjälpt till. Och att se alla ur lokalbefolkningen som bidrar med hjälp har skänkt mig hopp.
