Washington, 041129 (IPS) – Islamisterna håller på att vinna propagandakriget mot USA, enligt Pentagon-panelen Defence Science Board, DSB. Orsaken är Bush-administrationens politik i Mellanöstern samt att USA misslyckats med att förstå den muslimska världen och inte har utnyttjat den nya informationstekniken, skriver gruppen i en rapport.
I DSBs rapport uppmanas den amerikanska regeringen att förändra sin kommunikationsstrategi. Panelen anser att det krävs en betydande ekonomisk satsning, samt att ett nytt oberoende organ skapas för att få den privata sektorn, forskare och ickestatliga organisationer att stödja amerikanska budskap riktade till en alltmer fientligt inställd muslimsk värld. I rapporten, som var färdig i september, men inte släppts förrän nu, skriver man att den strategiska kommunikationen “är av avgörande vikt för USA:s nationella säkerhet”. De amerikanska politikerna uppmanas även att avsätta mer tid till att lyssna på sin tilltänkta publik samt komma med budskap som “syftar till att minska, inte öka, bilden av arrogans, opportunism och dubbelmoral”.
DSB består av företrädare från den privata sektorn samt akademiker som utsetts av Pentagons chef Donald Rumsfeld. I vanliga fall kommer man bara med råd i frågor som rör forskning och tekniska frågor. Panelen har ingen formell makt, men dess höga ställning samt att medlemmarna vanligtvis anses vara hökar, i kombination med tonen i rapporten, innebär sannolikt att dess rekommendationer kommer att ligga högt på George W Bushs politiska dagordning. Rapporten bygger bland annat på intervjuer med amerikanska diplomater och experter på kommunikationsstrategi och psykologisk krigföring, samt fler än ett dussin rapporter från ickestatliga organisationer och opinionsundersökningar. Alla dessa pekar på en snabbt minskande ställning för USA i den arabiska och muslimska världen – i synnerhet sedan invasionen av Irak i mars 2003.
DSB skriver i sin rapport att den amerikanska politiken i Mellanöstern, främst stödet till Israel, invasionen av Irak samt stödet till enväldiga ledare i regionen, gör att det är mycket svårt för USA att övertyga muslimer om landets välvilja. Rapporten föreslår dock ingen förändring av politiken, vilket skulle innebära att man överskred sitt mandat. Enligt studien har klyftan mellan USAs retorik och hur dess agerande i regionen har upplevts av muslimer, lett till att man förlorat i trovärdighet. Målet att skilja på den stora majoriteten av icke-våldsamma muslimer från de radikala islamisterna har enligt rapporten inte bara misslyckats, utan kanske till och med lett till motsatsen. “Muslimer hatar inte vår frihet, utan snarare hatar de vår politik”, skriver man i rapporten. Den överväldigande majoriteten är enligt DSB motståndare till vad de upplever som ett ensidigt stöd för Israel, samt stöttandet av vad många upplever som diktaturer – främst Egypten, Saudiarabien, Jordanien, Pakistan och Gulfstaterna. När man från amerikanskt håll “talar om att föra demokratin till islamiska samhällen” upplevs det av många som hyckleri. Istället menar man i rapporten att den stora majoriteten muslimer vill bli befriade från vad de upplever som tyranner som skyddas av USA. I muslimska ögon har “Amerikas ockupation av Afghanistan och Irak inte lett till demokrati där, utan bara mer kaos och lidande”, skriver man i rapporten. De neokonservativas och regeringens försök att beskriva “kriget mot terrorismen” som ett krig mot en “totalitär ondska”, på samma sätt som under kalla kriget, har enligt rapporten varit ett “strategiskt misstag”.
Om syftet är att få den muslimska världen att bli mer moderat och tolerant, så gäller det enligt rapporten att se till att detta inte betyder att muslimerna måste underkasta sig en amerikansk livsstil. DSB menar att man måste vända sig till de sekulära krafterna inom den muslimska världen – till bland annat företagare, forskare, musiker, författare, journalister och skådespelare – samt deras publik och anhängare. För att få dessa grupper att stödja USA krävs grundbudskap baserade på bland annat en “respekt för mänsklig värdighet och individuella rättigheter”. Dessutom måste man utveckla den nya elektroniska tekniken för att nå denna målgrupp.
Men det krävs även att hundratals miljoner dollar satsas på mer traditionella budskap, som genom tv-sändningar. Kongressen bör även skapa ett centrum för kommunikationsstrategi, som bör fungera som en tankesmedja som planerar nya insatser – exempelvis barnprogram på arabiska.
