Buenos Aires, 041116 (IPS) – Sedan den ekonomiska krisen drabbade Argentina för några år sedan har de ekonomiska och sociala klyftorna vuxit. Analytiker menar att det nu finns en risk att landet, som tidigare var ett av de mest jämlika i Latinamerika, kommer att gå samma utveckling till mötes som i grannlandet Brasilien – där skillnaderna mellan fattiga och rika är enorma.
Närmare 20 000 människor lever under fruktansvärda förhållanden i slumområdet Villa 31 i den argentinska huvudstaden. Inte långt därifrån ligger en gågata där välklädda människor handlar exklusiva importerade märkesvaror. Det är bara en illustration av de växande klyftorna i landet.
Analytiker talar numera om risken för att landet ska bli ett nytt “Belindia” – en term som brukar användas för att beskriva olikheterna i grannlandet Brasilien – där en del av samhället har en levnadsstandard jämförbar med i Belgien, medan en större del lever på en liknande nivå som i Indien.
Argentinska experter menar att den utvecklingen nu kan skönjas i Argentina – medelklassen minskar i antal, rikedomarna koncentreras alltmer hos en mindre grupp, och fattigdomen fördjupas. I stadsdelen Retiro i Buenos Aires ligger nästan alla stadens femstjärniga hotell, de mest exklusiva butikerna och de höga kontorshusen. Men på andra sidan järnvägen, bakom en hög mur, lever tusentals sluminvånare i Villa 31. En av dem är Norma Gutiérrez som arbetar vid ett lokalt soppkök som varje dag delar ut mat åt 150 barn och gamla. Hon är dessutom föreståndare för ett daghem där man sköter om 30 barn. Centret lever på vad deras fattiga föräldrar kan bidra med. – Vi har inte fått några andra donationer sedan 2003, och då var det bara kläder, säger hon. Enligt den officiella statistiken har inkomstfördelningen i landet blivit alltmer ojämnt fördelad sedan en ekonomisk kris och politisk kollaps drabbade landet i slutet av 2001. År 1974 tjänade de rikaste tio procenten i landet tolv gånger mer än de fattigaste tio procenten. 2002 hade den siffran stigit till dryga 30 gånger mer.
Om man bara tittar på siffrorna över huvudstaden Buenos Aires är dock skillnaderna ännu större. När krisen var som djupast tjänade den rikaste tiondelen av stadens invånare 60 gånger mer än den fattigaste tiondelen. Och trots att landet på senare tid upplevt en tillväxt i ekonomin så påverkar detta de olika sociala sektorerna på olika sätt. – Den senaste krisen ledde till en snabb vidgning av klyftorna. Men dessa började minska igen 2003 på grund av att priserna stabiliserades, jobb återskapades och på grund av offentliga hjälpprogram, säger ekonomen Emmanuel Abuelafia som arbetar vid Centret för en politik mot jämlikhet och tillväxt, CIPEC. Den ekonomiska tillväxten låg förra året på 8,8 procent, samtidigt som andelen fattiga minskade något. – Men den ökade bruttonationalprodukten garanterar inte en jämnare fördelning, säger Abuelafia, och påpekar att landet genomlevde en snabb tillväxt i slutet av 90-talet samtidigt som klyftorna mellan rika och fattiga ökade. Han anser att vad som krävs är en hårdare skattepolitik, som beskattar företagsvinster hårdare än konsumtionsvaror. Abuelafia menar dessutom att det behövs direkta överföringar av offentliga medel till de fattigaste grupperna i samhället. I dagens Argentina kommer mer än 60 procent av skatteintäkterna via konsumtionen – vilket slår hårdare mot fattiga än rika. Å andra sidan är skatterna på företagens vinster ganska blygsamma, vilket också bekräftades av affärsmannen Eduardo Constantini i en intervju nyligen. Constantini berättade för den lokala tidningen Página 12 att hans bästa affär förra året var att han byggde ett hus med lyxlägenheter i huvudstaden. Lägenheterna såldes till ett pris av motsvarande 20 000 kronor per kvadratmeter – vilket är mycket dyrt i Argentina. Men trots detta gick lägenheterna åt fort, berättade han. Constantini menar att det största problemet i landet inte är de rika, utan de vidgande klyftorna mellan befolkningen.
– Lösningen är inte att sparka ut de rika. Det finns utvecklade länder där vissa betalar miljoner för en klocka, men där samtidigt staten tar hand om de mest utblottade.
För att kunna göra det måste dock den argentinska staten höja skatterna, menar Constantini.
