Peking, 041022 (IPS) – Kinas stora behov av olja utgör ett hot mot de kinesiska ledarnas arbete för att bli betraktade som en pålitlig världsmakt. Och landets försök att i FN:s säkerhetsråd förhindra införandet av sanktioner mot Sudan har ytterligare förvärrat läget.
Den kinesiska ledningen har redan fullt upp med att bekämpa anklagelserna om att den explosiva tillväxten i landets ekonomi varit en av orsakerna till de snabbt stigande oljepriserna.
De ökande hoten om att FN kan komma att införa sanktioner mot Sudan och Iran, som tillsammans står för en femtedel av Kinas oljeimport, har försatt landets ledning i ett svårt läge. Frågan är om man ska välja att säkra investeringarna i landet eller skydda sitt internationella anseende.
I förra månaden lyckades den kinesiska regeringen att mildra en resolution i FNs säkerhetsråd som hotade att stoppa exporten av sudanesisk olja. Detta om inte landets regim agerar för att stoppa våldet i regionen Darfur. Men säkerhetsrådet kommer att se över situationen i Darfur varje månad och kan därmed snart ta ett nytt beslut i frågan.
Kinas FN-ambassadör Wang Guangya har antytt att Kina kan komma att inlägga sitt veto mot eventuella sanktioner mot Sudan. Men strömmen av negativa rapporter från Sudan kan leda till att Kina blir isolerade i sitt ställningstagande. Samtidigt menar västerländska diplomater i Peking att om Kina tvingas välja mellan att skydda sina oljeinvesteringar och samtidigt skada sitt anseende – så kommer man att satsa på det långsiktiga målet och skydda sitt rykte.
Valet kommer dock inte att vara lätt. För att kunna bibehålla sin ekonomiska utveckling har Kina ett ständigt stigande behov av olja. Tillväxten skulle omgående hotas om oljetillförseln drabbas av avbrott. Och detta skulle inte bara få konsekvenser för Kina utan också för landets handelspartners och investerare.
På senare tid har strömavbrott drabbat en del kinesiska fabriker, vilket kommit att understryka behovet av pålitliga energikällor. Och Sudan representerar en viktig kugge i Kinas oljebehov. Nästan sju procent av landets oljeimport kommer från Sudan. Sudan är också det land där man investerat mest pengar, till ett värde motsvarande tre miljarder dollar.
Även Iran utgör en mycket viktig oljekälla för Kina. I november kommer Internationella atomenergiorganet IAEA att lämna en rapport om huruvida landet brutit mot reglerna och därmed bör bli en fråga för FN:s säkerhetsråd – och eventuella sanktioner.
Iran står i dagsläget för 13,6 procent av Kinas oljeimport.
Kinas ledare är mycket angelägna om att försäkra sig om en långsiktig oljeimport, men vill samtidigt inte bli betraktat som ett land som stödjer stater som bryter mot internationella lagar. Om importen av olja från Iran och Sudan skulle tvingas avbrytas på grund av sanktioner skulle Kina bli tvingade att öka sitt uttag från andra länder. Men detta skulle inte vara någon enkel sak med tanke på de problem och förseningar som de kinesiska projekt med oljepipelines från Kazakstan och Ryssland omgärdas av.
