Nairobi, 040811 (IPS) – Den informella sektorn är en viktig del i diskussionerna om Afrikas ekonomiska tillstånd. Många menar att man bör uppmuntra den, eftersom det trots allt är bättre att människor arbetar svart än att de begår brott för att överleva.
Men Janet Wasinga, som bor i området South B i Kenyas huvudstad Nairobi har ett annat perspektiv på saken.
– Jag tror inte att jag kan bo här längre. Jag har bestämt mig för att flytta, eftersom gatuförsäljarna bedriver sin verksamhet vid min grind, säger hon.
Wasinga säger att området nu ser ut som en slum, på grund av alla de stånd som försäljarna har satt upp.
– Det började med bara några stycken längs vägen. Nu är det försäljare överallt. Andra delar av Nairobi har upplevt ett liknande inflöde av gatuförsäljare. I stadens centrum finns det massor av informella handlare på gatorna, och de säljer allt från livsmedel till elektroniska prylar.
Enligt Benson Mbui Ng’ang’a, generalsekreterare i försäljarnas förbund HVF, finns det omkring 100 000 gatuförsäljare i Nairobis centrala affärsdistrikt.
Man har försökt att flytta dem till mindre vägar och gator, där risken skulle vara mindre för trängsel och trafikstockning, men det har misslyckats. Försäljarna kommer sakta men säkert tillbaka till huvudgatorna, där de har större chanser att sälja.
Ng’ang’a säger att försöken att flytta handeln misslyckades därför att de områden där myndigheterna ville att handlarna skulle hålla till var i ett uselt tillstånd. Och han får medhåll från handlaren Mwangi Wahome, som säljer livsmedel.
– De ställena är fulla av damm och gatubarnens avföring. Det finns inget vatten, inga toaletter och inget ljus där. Det är omöjligt att överleva i en sådan miljö. Hur skulle man kunna sälja mat där? Han säger också att de områdena är farliga – på en del av gatorna håller brottslingar till.
– Inga kunder vill ta risken att gå till dom ställena för att handla.
Ofta ser man en slags katt-och-råtta-lek mellan försäljarna och stadens väktare, så kallade askaris. Askaris patrullerar staden och söker efter försäljare som säljer varor utanför de tillåtna zonerna. Försäljarna tvingas samla ihop sina varor och fly när de får veta att askaris är på väg.
Ng’ang’a tror att sådana scener kan undvikas om regeringen ser till att tillhandahålla säkra marknader.
– Om myndigheterna skulle göra sig besväret att ta itu med situationen, bygga permanenta strukturer och stå för säkerheten, skulle försäljarna hålla sig där, och då skulle också fler ge sig in i branschen.
Och gatuförsäljning kan vara ganska lukrativt. Enligt Ng’ang’a tjänar många försäljare strax över motsvarande 45 kronor om dagen, vilket är mycket med tanke på att Kenya är ett land där omkring 23 procent av befolkningen lever på mindre än 7,50 om dagen, enligt statistik från FN.
Ng’ang’a säger också att varje försäljare måste betala omkring 2,50 till staden i ”serviceavgift”, även om de inte får någon ”service”.
Men för att genomföra de reformer som Ng’ang’a vill ha, krävs det först att man officiellt erkänner handlarna.
– Den första åtgärden är att legalisera handeln.
HVF vill också att myndigheterna ska ta med handlarna i diskussionerna om handelns problem. Hittills har den önskan fallit för döva öron, men en förändring kan vara på väg.
– Vi har haft flera möten med ministern för de lokala myndigheterna förra året och även detta året. Han har antytt att saker är på gång, och att han arbetar med våra frågor, säger Ng’ang’a.
