Bagdad, 040628 (IPS) – USA har lämnat över makten över Irak till den irakiska övergångsregeringen. Ingen vet ännu hur maktöverlämnandet kommer att påverka situationen i det instabila landet, men de amerikanska soldaterna i lägret War Eagle i utkanten av Sadr City hoppas att den relativt lugna helgen förebådar bättre tider.
Under förra veckan utsattes lägret dagligen för granatattacker, men under helgen var det betydligt lugnare. Shialedaren Muqtada al-Sadrs Mehdi-armé har antytt att den kommer att iaktta vapenvila, och de amerikanska styrkorna i Sadr City verkar lättade.
– Vi har befunnit oss i strid under mer än tio veckor. Men eftersom vi försöker nå ut till ledarna i området, och eftersom vi har stått fast, verkar det som om de nu har beslutat sig för att sluta slåss, säger befälhavaren Gary Volesky.
Sadr City är ett enormt shiitiskt slumområde i södra Bagdad. Uppskattningarna av hur många som bor här varierar från 1,5 till 2,5 miljoner.
Det var ett av de mest oregerliga områdena i Irak under Saddam Husseins tid vid makten. Stadsdelen skapades under 70- och 80-talen, då fattiga shiamuslimer från landets södra delar samlades i huvudstaden i jakt på jobb. Sadr City, som då kallades Saddam City, blev ett centrum för shiiternas missnöje med regimen, i synnerhet sedan Saddam Hussein skoningslöst slagit ned ett shiamuslimskt uppror i efterdyningarna av Gulfkriget 1991.
Det är inte särskilt förvånande att invånarna i Sadr City nu har vänt sig mot amerikanerna. En intensiv fattigdom och en djupt rotad fientlighet mot myndigheter har skapat en mängd gäng och kriminella, som tillsammans med religiös glöd gör det lätt att se att invånarna här inte är vänligt inställda till någon som kommer utifrån och försöker ”skapa ordning”.
För de amerikanska soldaterna betyder det en klyfta som ofta är omöjligt att överbrygga. De flesta irakier verkar övertygade om att amerikanerna hade sina egna skäl att komma hit, men soldaterna i Sadr City verkar genuint övertygade om att de kom till Irak för att hjälpa folk, och de är förbluffade när deras hjälp inte är välkommen.
– Det är väldigt svårt att ha känna någon empati för de här människorna, säger furiren Jason Boaz, som är på väg ut på en patrull i en Bradley-stridsvagn.
– Vi försöker att hjälpa dem med olika projekt – elektricitet, vatten, avlopp. Okej, om de inte vill ha vår hjälp så är det upp till dem, men varför ska de försöka döda oss? Boaz är en av få amerikanska soldater som kommer i direkt kontakt med folk i Sadr City. De flesta soldater ser stadsdelens smutsiga och fattiga gator genom fönstret på en militärjeep, eller på en skärm i magen på en stridsvagn.
När stridsvagnen stannar går Boaz ut genom bakluckan och utför uppdrag till fots.
Tillsammans med en tolk, som kallar sig George, ska Boaz tala med en rad olika personer – föreståndare för kraftstationer och vattenpumpar, irakiska poliser, ägare till bensinstationer – för att få veta vad det har för problem och om de behöver hjälp med någonting. Vid det här tillfället är det inte många av de personer som Boaz letar efter som finns på plats, men patrullen – fem stridsvagnar – gör också en rad kontroller, då de stannar civila bilar och letar igenom dem i jakt på vapen eller smuggelgods. Efter varje uppdrag delar Boaz ut plastpåsar med mat, bilderböcker och amerikansk propaganda till de som råkar vara i närheten, eller till de som har visiterats. Ett tecken på maktöverlämnandet är att soldater i det nyligen bildade Irakiska nationalgardet följer med i en av stridsvagnarna.
Löjtnant Derek Johnson, som för befäl över patrullen berättar att strategin nu är att få ut nationalgardet i fält.
– Eftersom överlämnandet närmar sig tycker vi att det är en bra idé att folk här ser att det är deras soldater som upprätthåller säkerheten, och att det inte bara är vi.
Men tolken George är skeptisk. Han pekar på några av de irakiska soldaterna, som bär mask när de kliver ur stridsvagnen. George bär också mask, trots att han inte bor i Sadr City. Varje irakier som samarbetar med de amerikanska styrkorna, som tolk eller som soldat i det nya nationalgardet, anklagas för att vara kollaboratör och riskerar att dödas.
– På en månad har de dödat fyra tolkar, säger George, som tar av sin mask varje gång han kliver in i stridsvagnen igen.
Och han är tveksam till att den nya irakiska regeringen skulle kunna förändra situationen.
– Åtminstone fem, sex månader till kommer det bara att bli värre, säger han.
Några av soldaterna vid lägret War Eagle beräknar att tusentals irakier har dödats i Sadr City sedan striderna började den fjärde april. En typ av uppdrag som soldaterna här genomför innebär att soldaterna kör med sina fordon till en våldsam del av området. Sedan sitter de där och väntar på att bli attackerade. På ett sådant uppdrag – de kallas ”kontaktrörelser” – dödades 18 beväpnade män i förra veckan, enligt en löjtnant här.
Men rebellerna i Sadr City lyckas ibland slå tillbaka. I förra veckan lyckades de detonera en mina under en stridsvagn, och sedan dess har ”kontaktrörelserna” åtminstone tillfälligt upphört.
På patrullen med furir Boaz och löjtnant Johnson inträffade dock bara en explosion – en 25-millimeterspatron exploderade inne i stridsvagnen på grund av den nästan outhärdliga hettan där inne.
