New York, 040512 (IPS) – FN förbereder sig nu för att arrangera val och hjälpa till att upprätta en ny övergångsregering i Irak. Men samtidigt växer tveksamheten över hur klokt det är att riskera FN-anställdas liv i den kaotiska situation som råder i Irak.
Många Mellanöstern-experter och FN-anställda förutspår att FN-missionen i Irak kommer att misslyckas, eftersom FN allt mer ses inte som en oberoende kraft utan som en hantlangare åt USA.
Och de FN-anställdas fackförbund, med 5 500 medlemmar, uppmanar FN att hålla sig utanför Irak.
“Vi är förfärade över att generalsekreteraren fortsätter att skicka personal till Irak trots den högst instabila och osäkra situation som råder”, skriver fackförbundet i ett uttalande.
En FN-resolution om en ny multinationell styrka i Irak väntas antas innan den USA-ledda ockupationsmyndigheten CPA drar sig tillbaka från Bagdad den 30:e juni. Men hittills finns det inte många som är villiga att bidra med trupper.
Till exempel har Indien och Pakistan, två av de länder som bidrar med flest soldater till FN:s fredsbevarande uppdrag, antytt att de inte kommer att ställa upp med soldater i en sådan styrka.
Salim Lone, tidigare talesman för FN:s Iraksändebud Sergio Vieira de Mello, som dog i ett självmordsattentat i Irak i augusti, säger att en eventuell större roll för FN-medarbetare i Irak borde utgå ifrån ett initiativ i säkerhetsrådet som innebär att man ger FN ett nytt politiskt och fredsbevarande uppdrag, oberoende av amerikansk kontroll.
– Ett sådant initiativ från säkerhetsrådet borde vara ett villkor för att FN-medarbetare ska återvända. Det enda sättet att få ett slut på det här är att övertyga irakierna om att det internationella samfundet har beslutat sig för att se till att deras land ska bli en genuint fri nation, säger Lone.
Hans von Sponeck, tidigare chef för olja-för-mat-programmet säger att ett FN-mandat skulle vara en av få möjliga vägar ut ur den nuvarande situationen.
– Men ett sådant mandat är inget alternativ om inte två avgörande villkor uppfylls: säkerhetsförhållandena måste tillåta en FN-närvaro, och FN:s roll får inte på något sätt vara beroende av CPA:s auktoritet.
Om de villkoren inte uppfylls, menar Sponeck, vore det oansvarigt av säkerhetsrådet att låta FN:s personal återvända till Irak.
– Bristande säkerhet skulle sätta personalens liv på spel, och brist på ett tydligt och oberoende mandat skulle innebära ytterligare ett hot mot FN:s trovärdighet.
I förra veckan rapporterade medier om att al-Qaida har riktat dödshot mot Kofi Annan och hans sändebud i Irak, Lakhdar Brahimi. Och både nuvarande och pensionerade FN-medarbetare är eniga om att Irak kan bli en “dödsfälla” för FN-personal så som läget ser ut i dag.
– Att be FN-personal att arbeta i Irak är som att slänga in oskyldiga människor i en lejonbur, säger Merrill Cassell, före detta budgetchef som har arbetat för FN:s barnfond Unicef i Bangladesh, Thailand och Burma.
– Varje FN-medarbetare är ett potentiellt mål för attacker i Irak, och att skicka FN-personal till Irak utan säkerhetsgarantier är ett av de grymmaste besluten som FN kan ta, eftersom FN-personalen är obeväpnad och inte kan försvara sig, säger Cassell.
FN har för tillfället en observatörsgrupp på plats i Irak. En grupp valexperter väntas skickas till landet efter juli med uppgiften att se till att valprocessen blir fri och rättvis.
Carina Perelli, chef för FN:s division för valassistans besökte i förra månaden Irak, och sa när hon kom tillbaka att på grund av säkerhetssituationen skulle FN behöva lita till de amerikanska styrkorna för sitt skydd under valprocessen.
Men FN-fackets vicepresident Guy Candusso säger att ingen FN-personal – “inte ens ett litet antal” – bör skickas till Irak.
Och Salim Lone säger att det för tillfället vore dåraktighet att skicka FN-kollegor för att utföra valarbete i Irak. I bästa fall, menar han, skulle en FN-delegation göra en marginell skillnad för landet.
– Men det kan inte rättfärdiga den hemska risk som våra kollegor skulle ta, eftersom vårt arbete ytterligare skulle grundmura identifieringen av FN med ockupationen.
– Upproret mot ockupationen får starkare folkligt stöd för varje vecka som går och man kan vara säker på att vår personal skulle utgöra viktiga mål, säger Salim Lone.
