Bangkok, 040506 (IPS) – Efter den svåra tågolyckan i Nordkorea för två veckor sedan visade regimen en ovanlig öppenhet mot omvärlden. Frågan är dock om detta kan tolkas som att förändringar kan vara på väg i det hårt kontrollerade och hemlighetsfulla landet.
I efterspelet till den tågexplosion som inträffade den 22 april fanns tecken på en öppenhet i landet som tidigare varit helt otänkbar under den stalinistiske presidenten Kim Jong-ils regim.
Bland annat gavs FN-personal möjlighet att röra sig fritt i olycksområdet och fotografera. Ett annat tecken var att Anthony Banbury, chef för den asiatiska avdelningen av FN:s livsmedelsprogram WFP, beviljades tillträde till de sjukhus där offren för olyckan vårdades. – Vi fick möjlighet att promenera runt som vi ville och ta bilder, berättade Banbury för journalisterna vid utrikeskorrespondenternas klubb i Thailand i veckan. – Chefen vid sjukhuset erbjöd sig att informera oss. Han tillät oss att se hur patienterna hade det. Att vi fick fritt tillträde till patienterna var något ovanligt.
Enligt läkarna på sjukhuset var en majoritet av de som vårdades där barn. De bilder som togs visar hur svårt många barn drabbades av den fruktansvärda tågolyckan. Banburys vittnesmål ackompanjerades bland annat av bilder på barn med brännskador i sina ansikten. De flesta skadade barnen kom från två skolor som låg i närheten av platsen där tågexplosionen inträffade i staden Ryongchon i närheten av den kinesiska gränsen. Båda skolorna förstördes fullkomligt enligt Banbury. Även många andra byggnader fick svåra skador.
– Husen i närheten raserades nästan helt. Vid platsen för explosionen bildades en krater stor nog att rymma fyra bussar. Enligt de nordkoreanska myndigheterna dödades 150 människor vid olyckan, och 1 300 skadades. Över 1 850 bostäder skadades. Landets myndigheter hävdar att olyckan orsakades av att elledningar kom i kontakt med de explosiva ämnen, inklusive ammunition och bränsle, som transporterades på tåget.
Den första reaktionen från nordkoreanskt håll var den förväntade. Informationen från Pyongyang var förtegen och de lokala medierna nämnde knappt händelsen under de första två dygnen. Men sedan tog myndigheterna det oväntade steget att erkänna att olyckan inträffat samt bad om hjälp från utlandet. Även de lokala medierna bröt ny mark genom att rapportera om katastrofen – även om man vinklade det hela på sitt eget sätt. Den statliga nyhetsbyrån KCNA, tog exempelvis upp händelsen genom att skriva om hur heroiskt vissa kvinnor offrat sina liv för att rädda porträtt av Kim Jong-il och hans avlidne far, Kim Il-sung. Men tidigare skulle inte ens detta ha inträffat, menar Banbury, eftersom regeringen då försökt att isolera den här typen av nyheter.
– Nu hade de dock inget val eftersom FN-organ reste fram och tillbaka från olycksplatsen.
Något sådant var dock inte möjligt år 2000 när myndigheterna tystade ner informationen om att en tågolycka inträffat söder om Pyongyang, där många människor dödades och skadades.
Myndigheterna lyckades även till en början tysta ner den betydligt större katastrofen i landet – hungerkrisen som sedan 90-talet dödat mellan en halv miljon och upp till tre miljoner människor. Koreaner i Thailand menar att den hjälp Nordkorea mottagit efter tågolyckan i Ryongchon strider mot den grundregel om självtillit som landet alltid upphöjt till statlig ledstjärna. – Självtilliten har alltid varit viktig för den nationella stoltheten i Nordkorea. Det måste därför vara förnedrande för regeringen att öppna sina dörrar och acceptera hjälp, säger Mira Kim, vice ordförande för Koreanska förbundet i Thailand.
Bland de länder som bidragit till hjälparbetet i Nordkorea finns Kina, Ryssland och Sydkorea. – Det är också möjligt att man har börjat se verkligheten – att landet inte kan lita till sig själv och förbli isolerat. Men detta ska inte tydas som början på en dramatisk förändring, säger Mira Kim. Inte heller den sydkoreanske journalisten In-Young Kim anser att det ovanliga uppträdandet från Pyongyang efter tågolyckan behöver betyda att ett av Asiens mest förtryckande samhällen är på väg att ändra politik. – Händelserna efter tågkatastrofen är inte tillräckliga för att betrakta som en förändrad politik. Det var något mycket ovanligt – men det finns få andra tecken som pekar mot en förändring, säger Kim In-Young.
Han menar att det snarare ska tolkas som att regeringen i landet var i desperat behov av hjälp, och inget annat.
Nordkorea etablerades som en oberoende kommunistisk stat 1948. Brotten mot de mänskliga rättigheterna i landet är mycket omfattande och matbristen bland befolkningen har förblivit akut. Enligt WFP är undernäringen mycket utbredd bland landets 23 miljoner invånare. Närmare 41 procent av landets barn under fem år lider enligt WFP av kronisk undernäring. Att landets regering skulle släppa på kontrollen av medborgarna tycks dock avlägset, med tanke på att staten snarare prioriterar landets försvar och hyllandet av landets ledare Kim än folkets behov.
