Tokyo, 040505 (IPS) – Japanska myndigheter har hittills vägrat ändra inställning och öppna landets arbetsmarknad för utlänningar. Samtidigt kommer den åldrande japanska befolkningen att leda till en kraftigt minskning av den inhemska arbetskraften.
Enligt statistik från landets arbetsdepartement var 760 000 utländska medborgare anställda av japanska företag under förra året. Det är en kraftig ökning från 1998 då siffran var 660 000.
– Det råder ingen tvekan om att arbetsmarknaden numera är mycket mer mottaglig för utlänningar jämfört med tidigare, säger Taro Yoneyama, vid arbetsdepartementet.
De japanska arbetslagarna tillåter i dagsläget bara att utlänningar är anställda inom särskilda sektorer – som engelsklärare, kockar vid utländska restauranger och nyligen också som ingenjörer inom informationsteknologin.
Men det homogena Japan är utsatt för en hård press från näringslivet och de asiatiska grannländerna om att öppna arbetsmarknaden för utlänningar.
Kritiker mot det rådande systemet menar att utländsk arbetskraft skulle vara ett viktigt inslag för att hantera landets åldrande befolkning. År 2020 kommer var fjärde japan att ha fyllt 65 år – vilket innebär att landet har en av världens snabbast åldrande befolkningar.
Justitiedepartementet beräknar att arbetskraften i landet kommer att sjunka med tio procent till 60 miljoner fram till år 2025 – vilket skulle minska landets bruttonationalprodukt med sex procent.
Nyligen har förhandlingar inletts om separata frihandelsavtal mellan Japan och Thailand samt Filippinerna. Där har ett av kraven varit att Tokyo godkänner läkare och annan sjukvårdspersonal från de andra länderna i syfte att hantera det ökande vårdbehovet i det åldrande landet.
I Thailand har man redan inlett ett program där man lär thailändska massörer japanska i syfte att kunna erbjuda denna arbetskraft. Filippinska sjuksköterskor, som landet exporterar i stora skaror till väst, har kommit som lärlingar till Japan med målet att bana väg för framtida anställningar.
Japanska politiker och byråkrater har dock förblivit tveksamma inför att öppna gränserna för utländsk arbetskraft. De menar att det finns ett behov av att skydda landets medborgare mot arbetslöshet och anser att en mer liberal politik utgör ett hot mot landets homogena samhälle.
Och frågan om att tillåta vårdpersonal från andra asiatiska länder har förblivit ett bittert trätoämne i landet.
För samtidigt som man beräknar att de 1,3 miljoner japanska sjuktsköterskorna kan hålla ställningarna fram till 2005, menar hälsovårdssektorn att behovet kommer att öka dramatiskt i samband med att antalet äldre ökar.
Men enligt Taro Yoneyama vid arbetsdepartementet är nyckelfrågan för regeringen om det behovet istället ska kunna fyllas av ny utrustning – kanske till och med robotar – istället för av utlänningar.
Landets sjuksköterskeförbund har samtidigt sagt att utländsk arbetskraft inte är någon lösning eftersom man varnar för en “fara” i form av kommunikationsproblem med patienterna.
Organisationer hävdar att de flesta utlänningar som arbetar i landet har kortare anställningar mellan sex månader och upp till ett år – samt att de oftast saknar hälsovårdsförsäkringar, bonusar eller betalda semestrar – vilket i stort sett alltid erbjuds japanska arbetare.
Dessutom menar Yasuo Yoshinari, talesman för organisationen Asian People's Friendship Society, som hjälper asiatiska arbetare i Japan, att många japaner anser att man inte kan lita på utlänningar – vilket försvårar situationen för utländsk arbetskraft.
– Filippinska och thailändska sjuksköterskor kommer inte att få det lätt i Japan. Arbetsmarknaden är hård – med långa arbetspass och strikta oskrivna sociala regler som gör det mycket svårt för utlänningar att få välbetalda och ansvarsfulla arbeten, säger Yoshinari.
