Jakarta, 040504 (IPS) – Nyligen hölls ett seminarium om hiv/aids för cheferna för fångvårdarna vid Indonesiens fängelser. Först vid slutet av den ovanliga tillställningen sa en av deltagarna: “Vad handlar hiv/aids egentligen om?”
Sedan mannen tagit bladet från munnen började resten av de 15 deltagarna att också ställa mycket grundläggande frågor om hiv/aids. De erkände öppet att de inte visste någonting om epidemin och att de var i akut behov av att få hjälp med att stoppa spridningen av sjukdomen.
– Vem kan smittas av hiv/aids och hur smittar det?, frågade en av deltagarna.
– När utvecklas hiv till aids?, sa en annan.
En tredje frågade hur man kan ta reda på om en person är smittad och hur man botar sjukdomen.
– Hur ska vi testa för hiv och vad ska vi göra om vi kommer på att en fånge är smittad?, löd en annan fråga och en annan av cheferna frågade om kondomer är ett effektivt sätt att hindra smittspridningen.
Seminariet arrangerades av landets departement för lag och mänskliga rättigheter. När arrangörerna förstått hur liten kunskap fångvaktarna hade om hiv/aids blev de förståligt nog oroade.
– Fängelsepersonalen är inte tillräckligt förberedda för att bekämpa smittspridningen bland fångarna. Deras avsaknad av grundläggande kunskaper om viruset är ett stort problem, säger Eka Viora, som arbetar på hälsodepartementet.
Och resultaten av de hiv-test som har genomförts bland landets fångar är oroande. I Salemba-fängelset i centrala Jakarta testades 251 fångar år 2000.
Då var 17,5 procent hiv-positiva. År 2001 testades 250 fångar och då hade andelen smittade ökat till 22 procent.
Och i år gjordes nya tester som visade att 24,5 procent av fångarna i huvudstaden Jakarta är hiv-positiva.
Tester som genomförts i andra provinser gav mer uppmuntrande resultat. En anledning till det kan vara att de flesta narkotikamissburkare i landet finns i Jakarta, i västra och östra Java och på Bali. Ökningen av antalet hiv-smittade fångar anses bero på att många fångar är narkotikamissbrukare, samt på oskyddade sexuella relationer mellan fångarna och på trängsel och bristande hygien och sjukvård på fängelserna.
På grund av oron över smittspridningen bland fångar planerar myndigheterna att bygga 14 nya anstalter för fångar med missbruksproblem. Meningen är att de intagna också ska få möjlighet till bättre vård och rådgivning.
Men de första stegen för att bekämpa sjukdomen i ett isolerat system som fångvården är att se till att personalen får grundläggande kunskaper om sjukdomen.
För att förbättra kunskapen hos samtliga anställda föreslog de 15 cheferna att ett nytt seminarium ska hållas i juni, den gången för alla som arbetar på landets fängelser.
En av fängelsecheferna poängterade dock att hiv/aids bara är ett av många problem som fängelsepersonalen har.
– Hur ska vi kunna fokusera på hiv/aids när vi också har andra komplexa problem att ta itu med – som att upprätthålla ordningen och se till att det finns utrymme och mat till alla fångar?, sa Asdjudin Rana som arbetar på Medan-fängelset i norra Sumatra.
Merparten av landets fängelser är överfulla och dåligt utrustade. Tillgången till hälso- och sjukvård är mycket dålig. Sjukvårdsbudgeten ligger bara på motsvarande en dollar per år och fånge.
– De indonesiska fångarna har inte tillgång till grundläggande sjukvård och på de flesta av landets anstalter finns inte ens en läkare, säger Hendra Salim, tjänstman på hälsodepartementet.
– Regeringen har inte tillräckligt med pengar att lägga på hälsa.
