New York, 040430 (IPS) – 20 år har gått sedan industrikatastrofen i indiska Bhopal där fler än 12 000 människor förlorade sina liv på grund av ett gasläckage från Union Carbides fabrik. Nu vänder sig de överlevande till FN med en vädjan om hjälp till de tusentals människor i staden som fortfarande lider av sviterna efter katastrofen.
– Förhållandena är så svåra att människor tycker att det hade varit bättre om de dött den där natten, berättade Rushed Bee, en av de överlevande, innan hon på torsdagen hade ett möte med FN-personal i New York.
– Fortfarande dör en människa om dagen. Men FN:s organ, som Unicef, WHO och ILO har förblivit tysta.
Bee förlorade sex familjemedlemmar då 40 ton giftig gas läckte ut från amerikanska Union Carbides industrier i Bhopal. Enligt Bee och en Champa Dev Sukla, som också överlevde katastrofen, har FN inte agerat i Bhopal eftersom händelsen inte var någon naturkatastrof.
Nyligen utsågs Bee och Sukla till vinnare av årets upplaga av Goldman Award för deras aktivism. Just nu reser de runt i USA för att skapa uppmärksamhet kring katastrofen bland politiker och allmänheten.
Förutom de 12 000 människor som avled som ett direkt resultat av gasläckan 1984 har tragedin även lämnat ett långt arv av andra hälsoproblem. Detta eftersom Union Carbide lämnade kvar tusentals ton av giftigt avfall på den övergivna fabriken i staden.
Enligt aktivister har giftet läckt ned till det grundvatten som används av fler än 20 000 människor som lever i närheten av den numera tomma fabriken.
Dessutom är fortfarande 100 000 människor svårt sjuka.
– Det finns mängder av hälsoproblem. Blodbrist är mycket vanligt och barn föds med missbildningar, säger läkaren Sathinath Sarangi, som arbetar på en klinik i det katastrofdrabbade området.
Förra året publicerade tidskriften Journal of the American Medical Association en studie som visade att pojkar födda av föräldrar som drabbades av gasläckaget vägde mindre, var smalare, kortare och hade mindre huvuden än normala barn.
Bee och andra överlevande vill att Världshälsoorganisationen, WHO, genomför kliniska tester av befolkningen i Bhopal och hjälper till att utveckla fungerande behandlingsmetoder. Man vill också att FN:s barnfond Unicef undersöker och hjälper de barn som drabbats av effekterna av katastrofen.
Företaget Union Carbide och dess nya ägare Dow Chemical har vägrat delta i rehabiliteringsarbetet i Bhopal. Dow fortsätter att hävda att man inte har någon moraliskt eller juridiskt ansvar för händelsen.
Efter katastrofen åtalades Union Carbide för dråp och dess förre styrelseordförande Warren Anderson har fortfarande ett åtal hängande över sig i Indien.
1989 kom den indiska regeringen och Union Carbide, utan diskussion med de drabbade, överens om en ersättning på 470 miljoner amerikanska dollar. Det innebar att de flesta offer fick mindre än 500 dollar i skadestånd.
Aktivister menar att summan inte på långa vägar täcker ens basbehoven för de drabbade människorna.
Överlevande från Bhopal är missnöjda med hur den indiska regeringen agerat mot företaget och försöker nu istället själva driva ett rättsligt mål mot Union Carbide och Dow i USA.
Men de känner sig frustrerade över att det gått så lång tid utan att några egentliga resultat uppnåtts.
– Jag kan inte förstå varför inte Dow bestraffas. Varför måste vi vänta så länge på rättvisa?, säger Bee.
Aktivister menar att Dows agerande strider mot de grundläggande rättigheterna i FN-stadgan. De kräver därför att FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna tar upp fallet, och använder katastrofen till att statuera exempel för företag om att de är juridiskt ansvariga för hur deras verksamhet drabbar människor och miljö.
Oavsett hur FN kommer att agera i frågan om Bhopal är dock företrädarna för de som överlevde katastrofen mycket bestämda. Den internationella kampanjen kommer att fortsätta.
– Om inte Union Carbide bestraffas och inte rättvisa skipas är jag rädd för att vi kommer att få se fler fall som Bhopal, säger Bee.
