Islamabad, 040421 (IPS) – Den pakistanska militären har i flera decennier varit en viktig politisk aktör i det fördolda. Men efter att dess roll nyligen institutionaliserades inom politiken kvarstår inte mycket av förespeglingen att landet skulle vara en fullvärdig parlamentarisk demokrati.
I oktober 1999 genomförde general Pervez Musharraf en uppmärksammad kupp som ledde till att uniformerade män öppet tog över styret av landet. Men att landets senat i onsdags i förra veckan röstade igenom ett förslag som innebär tillsättandet av ett nationellt säkerhetsråd, NSC, fick betydligt mindre internationell uppmärksamhet. Detta trots att beslutet innebär att militären ges en legalt sanktionerad roll i styret av landet Trots hårda protester från oppositionen tog det formella skapandet av det mäktiga NSC enbart tre minuter. De medlemmar av senaten som stöder den av militären uppbackade koalitionsregeringen godkände förslaget genom en omröstning efter att förslaget tidigare godkänts av parlamentets underhus.
Bland de 13 medlemmar som ingår i säkerhetsrådet finns bland andra cheferna för landets armé, flotta och flygvapen, samt flera andra högt uppsatta militärer. Rådet består även av flera ledande politiker, inklusive landets premiärminister.
– Det var en svart dag i Pakistans historia, säger Raza Rabbani, ledare för det oppositionella Pakistan People's Party, PPP. – Omröstningen innebär att landets militär inte längre behöver agera i det fördolda – istället är nu militärens politiska roll legaliserad. Rådets roll blir att agera rådgivare till regeringen i frågor om säkerhet, krishantering och andra frågor av “nationellt intresse”.
Enligt regeringen är åtgärden ett steg mot ökad politisk stabilitet. Men oppositionen är mycket kritisk och menar att det snarare handlar om ett införande av “permanent undantagstillstånd”. – Den grundläggande konstitutionella strukturen är förändrad. Det parlamentariska regeringssystemet håller på att ersättas av ett militärt presidentsystem, säger senator Khursheed Ahmed, som är medlem av partiet Jamaat-i-Islami. – I själva verket är det en lag om nationell osäkerhet som regeringen drivit igenom.
Pakistans militär har under flera decennier försökt institutionalisera sin roll inom landets politik, men alla tidigare försök har stoppats av parlamentet.
Efter Pakistans frigörelse 1947 styrdes landet direkt av militären under mer än 25 år. Trots detta menar regeringsföreträdare att rädslan över tillsättandet av NSC är grundlös. – Oppositionens kritik är missriktad. NSC kommer endast att ha en rådgivande roll vars rekommendationer kommer att granskas av parlamentet, säger en talesman för regeringen.
Enligt landets president Musharraf kommer rådet att bidra till en bättre relation mellan militären och regeringen – vilket i sin tur skulle motverka att militären direkt lägger sig i landets politik i fortsättningen. Men det är ett argument som oppositionen menar är löjligt. Tillsättandet av rådet kommer samtidigt som en debatt rasar om huruvida Musharraf är villig att avsäga sig posten som arméchef. Något som i sig är ytterligare ett tecken på hur stark makt militären har över politiken. Även många politiker som stödjer tanken på ett rådgivande nationellt säkerhetsråd menar att det finns en risk för att NSC:s militärer inte kommer att nöja sig med att parlamentet säger nej till dess rekommendationer.
– Den hastighet med vilken förslaget gick igenom i senaten är bara ett tecken på vad som är på gång, säger Zafar Mirza, generalsekreterare för Nationella demokratiska partiet. Mirza anser att Pakistan behöver NSC men att förslaget borde ha drivits igenom först efter att man nått fram till en politisk samsyn. Samtidigt tycks en del pakistanier ta beslutet med viss ro. – Militären har alltid varit en viktig politisk kraft i landet. Himlen faller inte ner bara för att den rollen nu erkänts formellt, säger Babar Ali, som tidigare arbetade för partiet PPP. – Parlamentet har aldrig varit ett suveränt beslutsfattande organ. Genom att godkänna NSC har man nu också erkänt sin oförmåga att arbeta som autonom institution.
