Pretoria, 040405 (IPS) – Tio högt uppsatta militärer och oppositionspolitikern Hassan Abdullah al Turabi greps i förra veckan misstänkta för att ha planerat en kupp mot Sudans president Omar Hassan al Bashir. Oron för hur detta ska påverka fredsförhandlingarna mellan regimen och rebellrörelsen SPLA är stor.
Kuppförsöket kommer vid en kritisk tidpunkt då Sudans regering och SPLA står i begrepp att underteckna ett fredsfördrag. SPLA försäkrar dock att kuppförsöket inte kommer att förändra deras inställning i fredsförhandlingarna.
– Fredsprocessen går inte att stoppa. Det finns ingen återvändo. Många länder är engagerade i fredsprocessen och en grupp kuppmakare kan inte stoppa den, säger Barnabas Marial Benjamin, SPLA:s representant i Sydafrika.
Benjamin syftar på engagemanget från bland annat USA, Storbritannien och Norge för att få ett slut på den över 20 år gamla konflikten mellan Sudans islamistiska regim och rebellerna i södra delen av landet som slåss för självständighet.
– En förändring av regeringsmakten i Khartoum kommer inte att påverka de framsteg vi har gjort. Vi har redan skrivit under ett antal protokoll om fördelning av rikedomar och säkerhetsarrangemang med regeringen. Detta kommer inte att förändras. Ingen från södra Sudan kommer att gå med på att förhandla om dessa protokoll, säger David Deng, som är pr-ansvarig för rebellrörelsen.
Över två miljoner människor, merparten civila, har dödats sedan SPLA 1983 reste vapen mot centralregimen med krav på självständighet eller långtgående autonomi för södra Sudan, enligt människorättsorganisationer.
Polisen grep Turabi förra onsdagen. De tio militärerna hade gripits några dagar före det. Regeringen säger att kuppmakarna kommer från den konfliktfyllda regionen Darfur, i västra Sudan, där två rebellgrupper inledde ett gerillakrig mot regimen förra året.
Över 5 000 människor, merparten svarta, har dödats, 800 000 människor har drivits på flykt inne i landet och över 110 000 har flytt in till grannlandet Tchad på grund av striderna i Darfur, enligt FN.
Konflikten i Darfur, ett kungadöme som annekterades av Sudan 1917, började som en dispyt mellan arabiska nomader och svarta bönder om betesmark under 70-talet. Först förra året utvecklades dispyten till ett fullskaligt krig.
Turabi har kritiserat regimens inställning till konflikten i Darfur. Han anser att striderna i Darfur inte borde hållas utanför de fredsförhandlingar som pågår för att stoppa kriget i södra Sudan. Turabi var hjärnan bakom den militärkupp som 1989 förde Bashir till makten. Sedan dess har han kommit på kant med regimen och satt flera år i husarrest innan han frigavs i oktober förra året.
Regimen hävdar att de gripna planerade att störta regeringen men många sudaneser från södra delen av landet är skeptiska till den beskrivningen av händelseförloppet.
Elias Nyamlell Wakoson, litteraturprofessor från södra Sudan som i dag undervisar vid Grayson College i Texas, USA, tror att regimen i Khartoum har uppfunnit kuppen för att få en anledning att försena fredsförhandlingarna med SPLA.
''Bashir-regimen har kommit till en punkt där den har fått nog av SPLA och försöker komma ifrån fredsförhandlingarna genom ett iscensatt kupp. När de kommit loss från förhandlingarna kommer de som efterträtt den nuvarande militärregimen att föra fram en ny agenda och kräva att förhandlingarna med SPLA börjar om från början”, skriver han i en kommentar till kuppförsöket som distribuerats i södra Sudan.
Han tecknar också ett annat tänkbart scenario enligt vilket regimen försöker dra uppmärksamheten från fredsförhandlingarna till konflikten i Darfur. Han kallar kuppförsöket för ett strategi för att intensifiera folkmordet i Darfur.
Mukesh Kapila, FN:s samordnare av humanitär hjälp till Sudan, har beskrivit striderna i Darfur som “etnisk rensning” och jämfört dem med folkmordet i Rwanda 1994.
Enligt det fredsfördrag som utarbetats i Kenya ska södra Sudan efter sex år få rätten att rösta om självständighet. Detta uppges Sudans minitärregim vara mycket missnöjd med. Även grannlandet Egypten ser helst att Sudan förblir ett land. Egyptens främsta orsak till oro är fördelningen av vattnet från Nilen. Landet vill inte ha ökad konkurrens över vattnet och särskilt inte från ett nytt land de inte har något inflytande över.
Flera regionala tankesmedjor har en mer pragmatisk inställning till möjligheten att Sudan splittras.
– Om invånarna i södra Sudan röstar för självständighet, så är det så. Jag tror personligen på frivillighet. Man kan inte tvinga någon att leva med en om han eller hon inte vill det, säger Taju el-Din Abdel Rahim, generalsekretare för den Pan-afrikanska rörelsen.
Men det är långt ifrån säkert att den sudanesiska armén håller med. Armén har lagts sig i alla politiska dispyter i landet genom militärkupper sedan Sudan blev självständigt från Storbritannien 1956.
