Washington, 040305 (IPS) – Chefen för internationella valutafonden IMF – Horst Köhler – avgår med omedelbar verkan sedan han har tackat ja till posten som Tysklands president. Grupper som bevakar IMF säger att förändringen i toppen på institutionen ger ett bra tillfälle att debattera bristen på demokrati inom en av världens mest inflytelserika finansinstitutioner.
Anne Krueger tar över som tillfällig IMF-chef fram tills styrelsen hunnit utse en permanent efterträdare.
– Köhlers avgång kommer i sig inte att förändra institutionen, säger Njoki Njehu på det Washington-baserade nätverket 50 Years Is Enough. Njehu anser att de som anklagar IMF för att låsa u-länder i fattigdom bör ta chansen att nu intensifiera debatten om att u-länderna bör få större representation i IMF:s toppskikt – liksom i systerorganisationen Världsbanken. Köhler var chef för IMF i tre år men genomförde inga större förändringar. IMF har under hans tid som chef fortsatt att arbeta för att omforma länderna i tredje världen och i det gamla Sovjetblocket mot avreglerade marknadsekonomier.
IMF:s åtstramningsprogram har fortgått och under Köhlers styre såg världen hur Argentinas ekonomi kraschade i januari 2002. Argentina hade fram till dess följt IMF:s utstakade väg. Många andra u-länder har legat i konflikt med IMF om institutionens långtgående krav på ekonomisk omdaning i utbyte mot lån och stöd.
Och Köhler har inte gjort mycket för att förändra organisationens struktur. IMF domineras fortfarande av rika och mäktiga västländer och bristerna i insyn och öppenhet finns kvar. Rick Rowden, aktivist på ActionAid USA, hoppas att Köhlers avgång kommer att intensifiera debatten om behovet om ökad demokratisering av IMF. Han menar att den nye chefen borde utses på ett mer representativt sätt.
– Detta är ett utmärkt tillfälle för IMF:s kritiker att uppmana till en mer demokratisk urvalsprocess, säger han. Under IMF och Världsbankens årsmöten förra året drev gräsrotsorganisationer i samarbete med vissa u-länder en kampanj för att ge Syd mer inflytande i de två institutionerna. Deras begäran ledde dock bara till vaga löften från de rika länderna om att hålla frågan levande.
