Mexico City, 040212 (IPS) – Mexikanske Felipe Hernández, 80, deltog i ett gästarbetarprogram som lanserades då USA under andra världskriget var i stort behov av arbetskraft. Nu kräver han tillsammans med 7 500 andra åldrande arbetare att få ut den del av deras löner som skulle gå till särskilda sparfonder.
I augusti 1942 lanserade USA:s dåvarande president Franklin D. Roosevelt och hans mexikanske kollega Manuel Avila ett program kallat Bracero. Syftet var att råda bot på arbetskraftsbristen på den amerikanska landsbygden som förorsakats av det stora antalet inkallade till armén.
När programmet avslutades 1964 hade fler än fyra miljoner fattiga mexikanska arbetare deltagit. De hade utfört jordbruksarbete på korttidskontrakt för låga löner och ofta under usla arbetsförhållanden.
Enligt avtalet drogs tio procent av arbetarnas löner av för att sättas in på sparkonton. Men pengarna betalades aldrig ut till arbetarna.
Sedan 1998 har de fattiga mexikanerna, som kallas braceros, krävt att få tillbaka sina sparpengar.
Gruppen genomförde under helgen sin hittills mest profilerade protest. Över två tusen personer tvingade sig i lördags in på en ranch som tillhör president Vicente Fox mamma i delstaten Guanajuato. De åldrande demonstranterna lämnade dock gården efter att en regeringsförhandlare utlovat ett möte med politiker i för att diskutera frågan.
President Fox kommenterade dock aktionen med att den ska bli föremål för en förundersökning. Det innebär att de gamla arbetarna kan åtalas för olaga intrång.
Ventura Gutiérrez, språkrör för Alianza Binacional Braceroproa, en av de organisationer som företräder de gamla gästarbetarna, menar att det vore ett misstag att åtala gruppen för protesten. Detta eftersom aktionen bara var ett uttryck för den desperation medlemmarna känner.
– Jag vill ha tillbaka de pengar jag tjänade genom att bryta ryggen på andra sidan (i USA), säger Juan Santiago, 72, som i måndags med tusen kamrater demonstrerade i den mexikanska huvudstaden.
– Allt vi begär är att få det som tillhör oss, eller åtminstone något litet bidrag för att lindra vår fattigdom, tillägger Martina Molina, änka efter en före detta bracero. Arbetarnas organisationer har fått ett flertal löften från landets politiker om att deras krav ska diskuteras. Men än så länge har löftena inte infriats.
Wells Fargo Bank, som hade till uppgift att transferera pengarna till Mexiko under den tid programmet pågick, säger liksom Mexikos regering att de inte vet var de sparade pengarna tagit vägen. Om man räknar in räntan på pengarna bör fonden ha växt till att innehålla närmare 500 miljoner dollar i dagsläget. År 2002 avvisades en stämningsansökan från braceros mot den amerikanska och mexikanska staten. Domaren som avvisade stämningen sa sig inte misstro att många av arbetarna aldrig fick de pengar som de hade rätt till men den mexikanska staten ansågs vara immun mot juridiska processer eftersom en dåvarande lag gav utländska regeringar juridisk immunitet.
Stämningen mot den amerikanska staten avvisades eftersom arbetarna inte inkommit med sin anmälan inom den gällande preskriptionstiden på sex år.
Även stämningen mot Wells Fargo Bank avvisades. Många av dem som var gästarbetare i USA på 40-, 50- och 60-talet har redan hunnit avlida. Men de som fortfarande lever, varav många i svår fattigdom, tänker fortsätta att kräva att få tillbaka sina sparade pengar.
Organisationerna som företräder gästarbetarna har officiellt registrerat krav från 7 500 personer. Enligt aktivisten Karla Castillo kräver de före detta gästarbetarna att myndigheterna ger dem minst motsvarande 5 000 dollar var i kompensation för de försvunna sparpengarna.
Den mexikanska regeringen har dock sagt att man inte har möjlighet att tillgodose kraven.
