Ramallah, 040204 (IPS) – Självmordsattacken på en buss i Jerusalem i förra veckan innebar ett bakslag för den palestinska myndighetens försök att återta kontrollen över åtminstone civila angelägenheter.
Inom bara några dagar hade den israeliska armén gått in i Betlehem, där den civila kontrollen återlämnades till palestinierna för bara några månader sedan. Israelerna gick också in i Jeriko, något som varit relativt ovanligt under de senaste åren.
Självmordsbombaren som dödade 11 människor på buss nummer 19 i Jerusalem kom från Betlehem. Han var palestinsk polis, vilket innebar ett hårt slag för det israelisk-palestinska samarbetet kring brottsbekämpning.
Lag och ordning har varit en svår fråga att lösa för israelerna och palestinierna. Och det har också varit en svår fråga inom den palestinska administrationen. Brottsligheten och laglösheten har ökat dramatiskt i de palestinska områdena.
Den palestinska polisen är verksam i de områden som den palestinska myndigheten enligt Oslo-avtalet ska ha civil kontroll över. Det gäller bland annat alla de större städerna i Gaza och på Västbanken, samt många områden på landsbygden.
Förutom polisen finns även en “förebyggande säkerhetstjänst” – PSS – som är verksam i de områden där den palestinska myndigheten ska ha kontroll över säkerheten. Men i praktiken är PSS även verksam utanför dessa områden när det krävs. Under normala omständigheter har det funnits ett samarbete mellan Israel och den palestinska myndigheten både vad gäller polis och säkerhetstjänst. Men israelerna har hela tiden sett den palestinska myndighetens områden som en fristad för kriminella gäng. Och när det gäller säkerhetsfrågor har samarbetet varit skakigt sedan den senaste Intifadan bröt ut.
Den israeliska polisen har ansvar för bosättare i de ockuperade områden, samt i de palestinska områden som Israel ska kontrollera enligt Oslo-avtalet. Men distinktionerna är ofta helt teoretiska på grund av det palestinska upproret.
Bara några dagar innan självmordsdådet i Jerusalem hade den palestinska regeringen för första gången på mer än ett år beordrat polisen att åter ta på sig sina uniformer. Polisstyrkan hade slutat att patrullera med vapen och uniform, på grund av risken för att angripas av israeliska soldater.
I förra veckan gav säkerhetskommittén i det palestinska lagstiftande rådet ut en rapport som var skarp i sin kritik mot regeringen och säkerhetsorganen för att de inte har lyckats bekämpa den ökade brottsligheten. Rapporten pekade på omfattande korruption inom polisen och säkerhetstjänsten.
Mohammed Salah, polischef i Ramallah, säger att konflikten hindrar hans arbete.
– Israelerna har gripit många av våra män. De utvisade nästan 100 till Gazaremsan, och våra patruller är fortfarande ett mål för dem, i synnerhet när soldaterna går in i staden på natten.
Frånvaron av en uniformerad och beväpnad polisstyrka har gjort det i stort sett omöjligt att utföra det polisiära arbetet, säger Salah. Han berättar också att israelerna har beslagtagit många av polisens vapen, och de flesta av polisens fordon har antingen förstörts eller konfiskerats.
Och resultatet är inte svårt att upptäcka. Radiostationen Radio Amwaj i Ramallah skyddas av en låst ståldörr. Inga besökare släpps in om de inte har bokat möte, och efter klockan åtta på kvällen släpps ingen alls in.
Omkring midnatt den 30 december tvingade fyra maskerade män sig in på radiostationen. De bröt sändningarna, band personalen och tog med sig utrustning till ett värde av omkring 200 000 kronor.
Journalisterna vid Radio Amwaj säger att bristen på en effektiv polis är ett problem, men de hävdar samtidigt att den viktigaste orsaken till de allt fler brotten är den enorma ökningen av fattigdomen under de senaste åren. Israels restriktioner innebär att folk i Ramallah inte längre kan arbeta i Israel. Och att handla och resa inom de palestinska områdena har också blivit svårt.
Sabri Tmazi, befälhavare inom PSS, säger att man beräknar att brottsligheten har ökat med 60 procent sedan Intifadan inleddes.
– Det gäller inbrott och egendomsbrott. Våldsbrott och mord ligger i stort sett på samma nivå, så det är helt klart en ekonomisk fråga.
