Washington, 040126 (IPS) – Den nu pensionerade generalen Athony Zinni varnade redan 1998 för att det fanns en risk för att hela Mellanöstern skulle destabiliseras om USA avsatte Saddam Hussein.
Och bara sex månader innan invasionen, i oktober 2002, sa han att ”vi är på väg att göra något som kommer att tända en gnista i hela regionen, och vi kommer att ångra den dag vi inledde det”. I sitt ”State of the Union”-tal försökte President Bush ge en bild av att situationen i Irak i stort sett är under kontroll, och att läget är förhoppningsfullt för Mellanöstern. Men om man ser till vad som har hänt den senaste tiden känns Zinnis farhågor inte ogrundade.
Under den senaste veckan har risken för inbördeskrig i Irak blivit förstasidesstoff i amerikanska tidningar. ”CIA-tjänstemän i Irak varnar för att landet kan vara på väg mot ett inbördeskrig”, inleddes en artikel på tidningen Philadelphia Inquirers förstasida i torsdags.
Artikeln citerade högt uppsatta tjänstemän, som säger att man riskerar uppror bland delar av den hittills vänligt sinnade shiamuslimska befolkningsgruppen, om kravet på direkta val inte infrias. I förra veckan avvisade nämligen den viktigaste shiitiske religiöse ledaren Ayatollah Ali al-Husseini al-Sistani en amerikansk plan på att överföra makten till en övergångsregering som inte skall vara direkt vald av det irakiska folket. Al-Sistanis uttalande visar att alla framsteg som USA gör i den oroliga ”sunni-triangeln” snabbt kan omintetgöras av brist på en trovärdig politisk strategi.
Det budskapet underströks av att hundratusentals shiiter mobiliserades i demonstrationer under den gångna veckan. Det var en uppvisning av disciplin och organisation som tydligt överraskade den amerikanska administrationen.
Om shiiterna vänder sig mot den USA-ledda koalitionen, skulle det vara ”som att förlora buddhisterna i Vietnam”, säger den konservativa Mellanösternexperten Anthony Cordesman i fredagens Financial Times.
”Det skulle innebära att vi förlorar kriget”, säger Anthony Cordesman, som arbetar för Centre for Strategic and International Studies, CSIS, i Washington. Samtidigt anses det också avgjort farligt att lyssna till al-Sistanis krav och hålla direkta val. Sådana val skulle nästan säkert leda till att en shia-dominerad regering fick makten.
– Vi kan inte bara släppa taget och låta shiiterna diktera hur den nya regeringen ska se ut. Det skulle förmodligen innebära inbördeskrig i Irak, varnade John Hamre, som var biträdande försvarsminister under Bill Clinton, tidigare i veckan.
Al-Sistani och hans anhängare har klart och tydligt sagt att de, liksom sunnimuslimerna, är emot ett federalt system som skulle ge kurderna den autonomi som de vill ha – i synnerhet om de skulle vilja att det oljerika Kirkuk skulle ingå i en autonom kurdisk del av landet.
Strider mellan kurdiska ”peshmerga”-styrkor och turkmener och araber i Kirkuk är ett underrapporterat problem, som icke desto mindre har pågått konstant under flera månader. Men det finns en risk att sådana sammandrabbningar bara är uppvärmning inför en mycket större konflikt.
Samtidigt har spänningen mellan shia- och sunnimuslimer ökat sedan den nionde december förra året, då tre sunnimuslimer dödades vid en explosion i en moské i Bagdad.
USA:s administration säger att den håller med al-Sistani om att direkta val är det bästa, men hävdar samtidigt att det inte finns tillräckligt med tid att hålla sådana val innan den 30 juni, då makten ska överlämnas till en irakisk övergångsregering. Men det datumet slogs fast mer med tanke på George W. Bushs kampanj för att bli återvald än med tanke på möjligheten att bygga upp en hållbar demokrati i Irak.
