Washington, 040121 (IPS) – Regimen i Nordkorea har utnyttjat tillgången på mat som ett politiskt kontrollmedel mot befolkningen. Det skriver Amnesty International i en ny omfattande rapport.
Nordkorea har sedan Sovjetunionens fall för tio år sedan inte lyckats producera tillräckligt med livsmedel för landets befolkning. Enligt Amnesty har såväl inhemskt producerad mat som utländskt matbistånd distribuerats till folket i enlighet med en indelning av befolkningen i tre klasser. Dessa indelningar bygger på en bedömning av medborgarnas lojalitet till staten.
Befolkningen ska enligt rapporten vara indelad i ”kärntrupper”, ”vacklande” och ”fientliga”. I den fientliga klassen ska ungefär en fjärdedel av landets 23 miljoner invånare ingå. Kategorierna har även utgjort grunden för andra former av förmåner, som tillgång till utbildning och val av bostadsort. Enligt rapporten, som släpptes i måndags, har hundratusentals människor dött till följd av akut matbrist i landet. Och flera miljoner barn lider av kronisk undernäring.
Rapporten som bygger på vittnesmål från flyktingar, rapporter från humanitära organisationer och andra källor, kommer samtidigt som det pågår en diplomatisk kris om landets kärnvapenprogram. Den amerikanska administrationen kräver att programmet läggs ned helt och hållet, och att Nordkorea visar för omvärlden att landet inte längre har någon kapacitet att utveckla kärnvapen.
USA:s president George Bush pekade för två år sedan ut Nordkorea som en av ”ondskans axelmakter” tillsammans med Irak och Iran, och han har avvisat Nordkoreas krav på att USA ska skriva under ett avtal om att inte angripa Nordkorea innan landet avvecklar sitt kärnvapenprogram.
Bush har också vägrat att utesluta att använda våld för att stoppa Nordkoreas kärnvapenprogram, och han har angett rapporterna om utbredd svält som ett skäl för sin ”motvilja” mot Nordkoreas ledare Kim Jong Il.
Olika källor menar att svälten tog mellan en halv miljon och tre miljoner nordkoreaners liv under nittiotalet.
Icke desto mindre har USA varit det land som gett Nordkorea mest matbistånd under de senaste åren.
Efter en uppmaning från FN:s livsmedelsprogram WFP i förra månaden sa den amerikanska administrationen att den kommer att ge ytterligare 60 000 ton matbistånd, förutom de 40 000 ton som man tidigare gett för att hjälpa landets invånare att klara sig under vintermånaderna.
Beslutet underlättades av en rapport från WFP-chefen James Morris, som sa att den nordkoreanska regimen under det senaste året har gjort det något lättare att kontrollera hur maten distribueras och används.
Men samma rapport påpekade också att 41 procent av alla nordkoreanska barn under sju år led av svår undernäring 2002, och att matransonerna i år väntades minska ytterligare om matbiståndet inte ökar.
Trots USA:s extra bidrag har WFP varnat för att matbiståndet till så mycket som tio procent av Nordkoreas befolkning kan komma att avbrytas.
Amnesty skriver i sin rapport att rätten till mat måste anses vara en grundläggande mänsklig rättighet – lika viktig som politiska rättigheter – och att regeringar har en skyldighet att se till att befolkningen har mat.
Därför menar Amnesty att den nordkoreanska regeringen måste ge humanitära organisationer – och i synnerhet FN-organisationer som WFP – ”fri och obehindrad tillgång till alla delar” av Nordkorea.
Ett antal prominenta hjälporganisationer, inklusive Oxfam och Läkare utan gränser, har dragit sig tillbaka från Nordkorea, eftersom de inte får tillgång till hela landet och eftersom de inte kan se till att deras hjälp distribueras rättvist.
Andra grupper, såsom Caritas och tyska Agro Aid, liksom WFP och FN:s barnfond Unicef, har fortsatt sitt arbete i landet, och hänvisat till vad Amnesty kallar ”långsamma och ojämna förbättringar” när det gäller att få tillgång till de platser där biståndet distribueras och att få insyn i det statliga distributionssystemet.
Innan svälten 1995-1998 fick omkring 60 procent av befolkningen mer än 700 gram mat per dag från det statliga distributionssystemet.
Men då svälten härjade som värst, 1997, var det bara sex procent av befolkningen som fick mat via systemet.
Sedan dess har ransonerna ökat stadigt, och de nådde 319 gram mat per person i september förra året. Dessutom har mattillgången förbättrats av regeringens beslut att legalisera de tidigare illegala bondemarknader som kom till under nittiotalet, även om priserna på de privata marknaderna är så pass höga att de flesta nordkoreaner inte har råd att köpa något där.
Förutom de politiska kategorier som avgör hur mycket mat olika grupper får är rätten till mat också inskränkt av landets drakoniska inskränkningar i rörelsefriheten.
Dessa inskränkningar har gjort det omöjligt för svältande människor att flytta till mer produktiva områden eller ens söka efter mat utanför sina hemtrakters gränser, utan att riskera allvarliga straff, exempelvis att skickas till arbetsläger, där de också riskerar svält och tortyr, enligt Amnesty.
