Lusaka, 040119 (IPS) – Människorättsaktivister i Zambia vann en ny seger nyligen, då landets parlament förbjöd kroppsliga bestraffningar. Förbudet är särskilt glädjande för alla elever som misshandlas i skolan.
För sex månader sedan avskaffade parlamentet dödsstraffet och alla dödsdomar omvandlades till livstids fängelse. Justitieminister George Kunda sa i en kommentar till det nya förbudet att kroppsbestraffningar inte längre kan tolereras eftersom landets konstitution förbjuder tortyr och alla former av omänskliga bestraffningar.
Femtonårige Batuke Mwandilila är en av dem som drabbats av misshandeln i skolan. Resultatet är ett brutet pekfinger och flera ärr på kroppen. Eftersom han nu går sista årskursen i en skola på landsbygden i norra Zambia menar han att förbudet kommit för sent för hans egen del.
– Ända sedan jag började i första klass har jag fått stryk. Det slutade inte förrän nyligen. Jag tror att lärarna nu är lite rädd för mig eftersom jag är större än dom. Mwandilila tvekar inte att berätta och visa sina ärr. Men trots att förbudet inte kommer som någon hjälp för hans egen del är han glad för att hans yngre syskon inte ska behöva lida på samma sätt. Eleverna på Mwandililas skola har fått stryk för en rad olika orsaker. Straffen har kommit i olika former.
– Ibland piskades vi med en sjambok (svansen av en flodhäst som ger en hård snärt), en gummipiska, eller bambu- eller träpinne. Oftast var det dock med en träkäpp.
Pojkarna har slagits på rumpan medan flickorna fått slag på knogarna eller handflatorna. Bland de överträdelser som kunnat bestraffas med misshandel har bland annat varit om en elev burit en smutsig eller sliten skoluniform, gjort dåliga resultat, varit försenad eller inte haft med sig en penna. Läraren Alicia Banda förnekar att hon använt våld mot någon av sina elever men medger att det finns kollegor som gjort det, och hon säger sig vara nöjd med att våldet nu förbjudits. Hon berättar att hon blev chockad när hon började arbeta som lärare ute på landsbygden och insåg hur ofta fysiska bestraffningar förekom, jämfört med i städerna. Banda menar att föräldrar i städerna är mer medvetna om de mänskliga rättigheterna och att fysiska bestraffningar även är mindre vanliga i stadsbarnens hem. – Det är osannolikt att dessa föräldrar ska tillåta att någon annan slår deras barn, och lärarna använder inte sådan bestraffning, förutom som en sista utväg, säger Banda.
