Freetown, 040114 (IPS) – Ett omfattande avväpningsprogram har avslutats i Sierra Leone, och arrangörerna berömmer sig själva.
– Jag anser att avväpningen, demobiliseringen och återintegrationen av soldater har varit en framgång, säger Francis Kaikai, som har lett programmet.
– Just nu har i stort sett alla före detta soldater fått utbildning och någon form av sysselsättning.
Projektet inleddes 2000 med en grupp om 45 000 soldater från olika fraktioner – inklusive rebellrörelsen RUF och milisgruppen Westside Boys.
I förra veckan avslutades projektet och arrangörerna hävdar att alla vapen har förstörts eller återvunnits för att tillverka hackor, spadar eller andra verktyg.
Samtidigt växer dock missnöjet bland en del av de före detta soldaterna, som har fått utbilda sig till exempelvis snickare, murare eller skräddare. De hävdar att de inte har fått några verktyg för att utföra sina yrken. Och även för de som har all utrustning de behöver är det svårt att få jobb.
– Jag slutade min utbildning 2002, men jag är fortfarande arbetslös – jag drar bara runt på gatorna. Och det är inte bara jag som har det problemet. Flera hundra av mina kollegor är i liknande situationer och jag tror att det är ohållbart om man vill ha en varaktig fred, säger Edward Kowa, som tidigare slogs för RUF.
I områdena Kono och Makeni – båda före detta starka rebellfästen – finns hundratals före detta rebeller som är sysslolösa och väntar på möjligheter som skulle kunna förbättra deras levnadsstandard.
– Det är potentiellt sett katastrofalt. De här ungdomarna har under den största delen av sina liv bara känt till vapen och våld. Om de inte återintegreras ordentligt kan de lika gärna gå tillbaka till att kriga, för det var så de tjänade sitt levebröd, säger den politiska bedömaren Michael Jones.
En del bedömare menar också att ett stort antal vapen har gömts undan för att kunna användas när det behövs. Men regeringen hävdar att alla vapen har samlats in.
En del samhällen har också vägrat att ta emot återvändande soldater, framför allt på grund av de övergrepp de tros ha begått. Sierra Leones inbördeskrig, som bröt ut 1991 blev snart ett av Afrikas blodigaste. Rebellerna anklagades för att stympa civila och för att tvinga barn att bli soldater.
– Jag försökte återvända till min hemstad Gandorhun, men folk där blev rasande när de såg mig, berättar Sia Gborie, före detta soldat som nu är i 20-års-åldern.
– Jag blev trakasserad, hotad och kallad för allt möjligt. Jag vill helt enkelt inte återvända. Nu sitter jag fast här i Freetown, utan jobb, utan framtid, säger hon.
Kriget varade i 10 år – fram till början av 2002. Mer än 30 000 människor tros ha dödats, och en fjärdedel av landets fem miljoner invånare tvingades fly till något av grannländerna.
I dag är Sierra Leone relativt fredligt, och folk försöker lappa ihop sina liv. Man har inlett en försoningsprocess, och en krigsförbrytardomstol prövar politiska och militära makthavare från de olika fraktioner som bekämpade varandra under kriget.
En del ser domstolens verksamhet som avgörande för att uppnå stabilitet i Sierra Leone. Men analytikern Margaret Bailey är skeptisk.
– Den här krigsförbrytardomstolen skulle mycket väl kunna öppna gamla sår och få ilskan att koka över hos de före detta soldaterna, säger hon.
– Den skulle kunna omintetgöra de framsteg som har gjorts i fredsprocessen.
