New York, 040115 (IPS) – – Jag vill bara bo här i tre år, och sedan återvända till min hemstad, säger 21-åriga Elizabeth från Mexiko. Hon arbetar i en taco-restaurang i Queens, och bakom henne stiger ångor ur grytorna.
Elizabeth gör tacos, tamales, huaraches, quesadillas, atole och andra mexikanska rätter. Men hon har inget arbetstillstånd, och lever därför ständigt i rädsla för att bli deporterad, något hon delar med 10 miljoner odokumenterade invandrare som lever och arbetar i USA.
Deras arbetsdagar är vanligtvis mellan 12 och 18 timmar långa, och en ledig dag hör till ovanligheterna. Den lagstiftade minimilönen är en avlägsen dröm för de flesta. I förra veckan presenterade president George W. Bush ett förslag för att legalisera de odokumenterade invandrarna, men många bedömare anser att det är osannolikt att det antas av kongressen.
Enligt förslaget skulle de som arbetar utan tillstånd i landet kunna få ett treårigt arbetstillstånd, om deras arbetsgivare ställer sig bakom ansökan och om de kan visa att det inte finns en amerikansk medborgare som skulle kunna ta deras jobb.
Så länge de har ett sådant tillstånd skulle de kunna besöka sitt hemland utan att ha några problem att ta sig in i USA igen.
De skulle också få betala skatt, och garanteras minimilön och andra sociala förmåner.
Bushs förslag möttes av olika reaktioner. En del ser det som en ploj för att locka latinskättade väljare inför presidentvalet nästa år, medan andra var försiktigt positiva till förslaget.
– Det här med att legalisera vår status är komplicerat, och det är inte särskilt troligt att det kommer att bli av, säger Elizabeth.
Hon övergav sina ekonomistudier i den sydmexikanska staden Puebla för att ta sig över gränsen tillsammans med sin make och 20 andra mexikaner. De hade betalt så kallade coyotes – människosmugglare – som hjälpte dem att ta sig in i USA.
Bushs förslag innebär inte någon amnesti för illegala invandrare, utan ett system för att rekrytera utländsk arbetskraft vilket skulle kräva att invandrarna registreras – en del av planen som inte uppskattas av de odokumenterade arbetarna, som är vana vid att täcka spåren efter sig för att hela tiden ligga ett steg före myndigheterna.
43-årige Guillermo från Costa Rica berättar att ett av de första råden man får från andra illegala invandrare när man kommer till USA är att aldrig bära med sig sina riktiga papper, för om polisen eller någon annan myndighet frågar, måste man kunna säga att man är på semester och har lämnat sina papper på hotellet.
Det är också viktigt att alltid se till att få betalt i kontanter och att undvika checkar – alla dokument kan ge myndigheterna ledtrådar.
Bushs förslag har åtminstone fört frågan om invandring tillbaka på agendan för både media och politiker. Och folk i USA har börjat fundera över hur de själva skulle påverkas av en massdeportation av de människor som steker deras hamburgare, plockar upp deras skräp, sköter deras trädgårdar, städar deras arbetsplatser och passar deras barn.
Medan många andra industriländer väntar sig att den arbetsföra delen av befolkningen kommer att minska med omkring 15 procent fram till år 2030 kommer invandringen till USA att bidra till en ökning av arbetskraften med 18 procent under samma period, enligt en rapport från National Foundation for American Policy.
– Min dröm är att spara ihop en ordentlig summa pengar så snart som möjligt och återvända till Mexiko, för att starta ett mindre företag. Men jag vet inte om jag kommer att stanna kvar där sedan, säger Elizabeth, samtidigt som hon gör i ordning en ”torta con chile” åt en kund.
De amerikanska myndigheterna beräknar antalet odokumenterade invandrare till mellan åtta och tio miljoner, men enligt ickestatliga organisationer är den totala summan närmare 12 eller 14 miljoner.
Minst hälften av dem kommer från Mexiko, och därutöver är många från andra länder i Latinamerika.
– Det är svårt. Jag saknar mitt land – inte 100 utan 1000 procent, säger Guillermo, som trots en bra utbildning inte kunde hitta något jobb i Costa Rica. Nu arbetar han på kvällar och nätter med att städa toaletter, fönster och golv på banker och kontor i New Jersey.
– Det var svårt att lämna min hustru och mina tre barn. Separationen är det svåraste, för man vet inte vad man kommer att hitta här, hur länge man kommer att vara borta, eller när man kommer att få träffa sina vänner igen.
Men Guillermo hade tur; han lyckades ta sin familj till New York.
Guillermos och Elizabeths jobb är typiska för många odokumenterade invandrare från Latinamerika. Minimilönen i USA är sju dollar i timmen, men även om en del av dem tjänar det eller till och med mer så får de allra flesta nöja sig med fyra-fem dollar i timmen.
Bushs förslag ses av vissa som ett sätt att stärka den amerikanska ekonomin, eftersom det skulle ge ökade skatteintäkter och ge invandrarna en möjlighet att öppna bankkonton.
Men många invandrare är tveksamma.
– Bushs idé skulle inte ge oss någonting. Det är ett trick, säger 30-årige Israel. Han kommer från Mexiko och arbetar på ett café på Manhattan.
– Sådana är politiker. De lovar saker för att få röster, men sen glömmer de bort alltihop. Det är det som kommer att hända i det här fallet, säger Israel. Och en av hans medarbetare nickar instämmande samtidigt som han serverar varm choklad och en bulle åt en kund.
Om Bushs plan trots allt skulle godkännas av kongressen skulle det vara den mest långtgående reformen av invandringspolitiken sedan 1986, då Ronald Reagans administration utlyste en amnesti och gav permanent uppehållstillstånd till nära tre miljoner odokumenterade arbetare.
Men Bushs plan är inte tänkt att leda till permanent uppehållstillstånd. Och det har kritiserats av många organisationer som arbetar med invandringsfrågor.
– Hela vår kamp har som mål att få permanent uppehållstillstånd. Vi är inte intresserade av att godta ett tillfälligt tillstånd, säger Johel Magallán, ordförande i Tepeyac-förbundet, som samlar 40 sådana organisationer.
