Lusaka, 040105 (IPS) – De vita bönder från Zimbabwe som har flytt till Zambia har nu hjälpt det landet att ta sig ur sin allvarliga matbrist, som förra året innebar att miljontals människor var beroende av bistånd.
Markägarna tvingades bort från sina egendomar i Zimbabwe i samband med den markreform som inleddes år 2000. Mer än 100 av dem har sedan dess slagit sig ned i det bördiga Mkushi-området i centrala Zambia. Zimbabwierna antingen hyr mark, eller samarbetar med markägare som inte har möjlighet att bruka sina stora markområden.
Zambias Investeringscentrum, ZIC, uppger att 31 zimbabwier har fått tillstånd att bedriva kommersiell jordbruksverksamhet.
De zimbabwiska bönderna skyndar dock långsamt. De har bränt fingrarna en gång redan, i hemlandet.
– Att bedriva jordbruk är det vi kan. Men vi vill se var landet ligger, innan vi börjar ansöka om tillstånd och licenser för att köpa mark, säger Jimmy Stewart, en av de utvandrade zimbabwierna.
Och den biträdande jordbruksministern Chance Kabaghe har ingenting negativt att säga om farmarna, även om de väckte en del oro när de kom till Zambia.
– Folk såg dem som en fiende, som sökte sin tillflykt i Zambia. Eftersom de var vita, var folk också rädda för att den historiska rasismen skulle komma upp till ytan igen. Till och med en del i regeringen ansåg att vi borde vara solidariska (med Zimbabwes president Robert Mugabe) och vägra släppa in dem, säger Kabaghe.
– Men vi såg dem som potentiella investerare som skulle kunna förbättra vår livsmedelssäkerhet. Och vi har nu fått rätt.
Hans chef, jordbruksministern Mundia Sikatana, förklarar att Zambia, efter två år av torka, hade ett underskott på 635 000 ton spannmål förra året.
Matpriserna sköt i höjden och 2,9 miljoner människor behövde bistånd.
Regeringen fortsatte att stödja mer än 150 000 bönder med subventionerat majsutsäde och gödningsmedel. Man bestämde också att alla jordbrukare var tvungna att använda åtminstone tio procent av sin mark till att odla majs.
Det finns inga siffror som visar exakt hur mycket majs de zimbabwiska bönderna producerade. Men en del rapporter talar om att de kan ha odlat så mycket som 70 procent av det majs som Zambia behövde.
ZIC skriver i sin årsrapport att alla de zimbabwiska bönderna också har börjat producera tobak och vete. “De har vad som krävs för att genomföra olika jordbruksprojekt och vi skulle gärna vilja att fler bönder av samma kaliber investerar i jordbruket”, skriver ZIC.
De zambiska bönderna medger att deras zimbabwiska kollegor är skickliga jordbrukare, men de påpekar också att de har haft vissa fördelar.
– Jag vill inte verka missunnsam – jag är glad över att vi har fått en rekordskörd och att vi inte behöver matbistånd. Men jag känner mig lite irriterad över att vi zambiska bönder framställs som inkompetenta. Det finns anledningar till att zimbabwierna fick en så god skörd, säger jordbrukaren Thrifty Stephenson.
Stephenson säger att de zimbabwiska bönderna hade säkerheter för lån från zambiska och från internationella finansinstitutioner, och en del av dem hade också med sig moderna maskiner och utrustning. Det gav dem ett försprång i Zambia, menar Stephenson.
– Vi talar inte om flyktingar här. Vi talar om välförsedda affärsmän.
Jimmy Stewart, som har hyrt tio hektar mark från en zambisk markägare, medger också att en del av de hinder som de zambiska bönderna ställs inför – exempelvis avgifter för utrustning och bristen på ett fungerande utlåningssystem, inte har ställt till några större problem för honom och hans landsmän.
– Vi kom med våra egna pengar, en del utrustning och goda relationer med internationella banker och kreditgivare. Så vi påverkas inte av de problemen.
