Buenos Aires, 031229 (IPS) – För två år sedan deltog familjen Hernández i de omfattande protesterna mot den dåvarande argentinska presidenten. I år laddade familjen upp inför julen på en galleria i Buenos Aires, varifrån de kånkade hem mängder med julklappar.
Under de stora protesterna den 19 och 20 december 2001 dödades 37 människor i de upplopp som följde. De enda som i år deltog vid högtidlighållandet av årsdagen var medlemmar i de arbetslösas organisationer – en rörelse som under de senaste åren vuxit sig stark i det krisdrabbade landet.
Den ekonomiska krisen i Argentina är inte över. Landets medelklass ligger ännu efter i jämförelse med den standard de hade i början av 90-talet. Men på senare tid har medelklassen fått tillbaka sin framtidstro. – Det har blivit betydligt bättre för oss, säger José Luis Hernández, som äger en liten kartongfabrik. I slutet av 2001 trodde han att företaget snart skulle gå i konkurs, efter att fabriken under två års tid lidit av svåra ekonomiska problem. Men man klarade krisen och nu börjar företaget komma på fötter igen.
Familjen har inte bara kunnat köpa julklappar i år. Man planerar till och med en kortare utlandssemester i januari. – Det är fortfarande omöjligt att få kredit, men jag tror att situationen kommer att förbättras nästa år då jag hoppas kunna anställa två till på företaget.
Hernández firma har i dagsläget åtta anställda. Det råder ingen brist på arbete, men han säger att han fortfarande är försiktig när det gäller att dra på sig nya utgifter. Det är en situation som många av landets småföretagare känner igen. Många av de affärsinnehavare och taxichaufförer som för två år sedan funderade på att lämna landet har i dag mer arbete än de hinner med. Pablo Míguez arbetar som dataprogrammerare. För ett par år sedan började han leta efter arbete utomlands. – Jag var rädd för att förlora jobbet och inte ha råd att köpa mediciner till mina två barn, säger han.
Pablo förberedde sig genom att börja läsa tyska och katalanska samtidigt som han letade efter ett nytt arbete. Men plötsligt upptäckte han istället att behovet av hans tjänster ökat i hemlandet. Flyttplanerna ställdes in.
– Jag har så mycket arbete att jag tror jag blir galen. Företaget som hyr in mig vill att jag ska arbeta heltid för dem, men jag har sagt att jag i så fall vill ha en riktig anställning med alla förmåner, eftersom jag mottagit sådana erbjudande från flera andra företag i både Argentina och i Spanien.
Även hans hustru Cecilia var inställd på att familjen skulle flytta utomlands. Hennes lärarlön kunde inte täcka upp för Pablos dåliga inkomster. Men nu har de istället beslutat sig för att renovera sitt hus. Och pengarna som var tänkta att gå till flytten kommer dom att använda till att investera i en lägenhet.
Under 2003 steg omsättningen för landets fastighetsförmedlare med 33 procent jämfört med föregående år.
Förändringarna i ekonomin har varit gradvisa i vissa sektorer och mer abrupta i andra. Efter att bruttonationalprodukten fallit under fyra års tid kommer år 2003 att sluta med en tillväxt på nästan åtta procent. Det är mer än dubbelt så mycket som finansminister Roberto Lavagna förutspådde för ett år sedan. Det kan ställas i jämförelse med fjolårets siffror – en nedgång på drygt elva procent. Tillväxten förväntas även öka med minst fem procent under 2004.
Landets valuta, peson, har hållit en jämn växlingskurs gentemot dollarn, och den generella prisnivån har varit stabil. Inflationen mellan januari och november låg endast på dryga tre procent. Arbetslösheten är fortfarande hög – men har under det senaste året sjunkit från 17,4 procent till 14,3.
Den främsta orsaken till uppgången tillskrivs devalveringen av peson i början av 2002. Det var ett beslut som då utsattes för hård kritik.
– Devalveringen var tillväxtens motor, säger ekonomen Eduardo Curia till IPS. Den ekonomiska krisen i Argentina inleddes under 1998. I slutet av 2001 förvärrades krisen snabbt och den redan hårt kritiserade presidenten Fenando de la Rúa tvingades efter omfattande gatuprotester lämna sin post. Under 2002 ökade fattigdomen mycket snabbt i landet. Över hälften av landets 37 miljoner invånare föll under fattigdomsgränsen. Aldrig tidigare hade så många i det tidigare välmående landet drabbats av fattigdom. De kroniskt undernärda människor som kunde ses på gatorna kom som en chock för landet.
Men att situationen förbättrats för en del i landet och att de ekonomiska siffrorna är mer positiva innebär inte att befolkningen som helhet fått det bättre. Ekonomer vid Argentinas fackliga förbund menar att uppsvinget främst gäller företag som antingen tillverkar exportprodukter eller som producerar varor för de övre inkomstgrupperna. Den ökande bruttonationalprodukten har inte automatiskt lett till att nya arbetstillfällen skapats, fattigdomen sjunkit eller klyftorna mellan fattiga och rika minskat. Även om varuhusen åter igen fylls av en köpsugen medelklass handlar tillvaron för de flesta fattiga fortfarande om att försöka hanka sig vidare.
