Karachi, 031230 (IPS) – På kort tid har den pakistanske presidenten Pervez Musharraf överlevt två mordförsök. Det andra attentatet mot honom följde endast elva dagar efter det första. Det tyder på att någon eller några är fast beslutna att döda honom. Frågan är bara vilka dessa några är.
Mordförsöken har ägt rum i områden som landets säkerhetstjänst har stora kunskaper om. Det framstår därför som märkligt att inte någon av alla landets säkerhetsavdelningar kunnat avvärja attentaten i tid.
Mordförsöken, som skedde den 14 och 25 september, riktas mot ledaren för ett land som är en viktig allierad i det USA-ledda “kriget mot terrorismen”. Det gör att man kan utgå ifrån att stormakterna i denna allians tar händelseförloppet på största allvar.
USA:s regering är mycket intresserad av att få reda på exakt vem det är som vill röja undan Musharraf. Pakistans officiella linje är att de huvudmisstänkta finns inom terrornätverket al-Qaida. Enligt den teorin är det alltså islamistiska fanatiker som har tillgång till de fordon, sprängmedel och den information som krävs för att komma åt presidenten. Det finns en del ledtrådar från mordförsöket den 14 december. Attentatsmännen hade då lyckats fästa detonationer under en bro som presidenten senare skulle passera. Bron är belägen i ett område där det bor många militärer, och ligger bara några hundra meter från ett arméhögkvarter. Dessutom har militärpolisen säkerhetskontroller utposterade på båda sidor av bron.
Att fästa detonationerna under bron måste ha tagit åtminstone en timme i anspråk. Under rådande omständigheter framstår det som märkligt att detta kunde ske utan att det hela upptäcktes.
En annan sak som är besynnerlig är att attentatsmännen visste nära nog exakt när Musharraf skulle köra över bron. Det innebär att de måste ha fått hjälp av någon längs färdvägen att räkna ut den exakta tidpunkten för när presidentens bilkolonn skulle passera. Den tidsutlösta bomben missade dock sitt mål med mindre än en minut. Bilen hade just passerat när bomben utlöstes. Många i landet har därför misstänkt att attentatsmännen fått hjälp av någon i presidentens närhet. Det är en misstanke som dock avfärdas av regeringen. Myndigheterna fortsätter att hävda att utländska medlemmar av al-Qaida är ute efter Musharraf. Motivet ska vara att terrornätverket anser att presidenten först svek talibanerna i grannlandet Afghanistan, och sedan har svikit gerillakampen i den indiska delen av Kashmir. Att det motivet skulle ligga bakom mordförsöken är inte uteslutet. Men det är fortfarande oklart vilken identitet attentatsmännen har.
Spåren efter al-Qaida finns överallt i Pakistan. Landets myndigheter har gripit ett flertal av organisationens ledare.
Pakistan är något av en magnet för militanta islamister. Så fort en terrorist grips någonstans i världen dyker namnet Pakistan upp någonstans i sammanhanget. Antingen har den gripne utbildats här eller åtminstone passerat igenom landet.
Landets religiösa partier, i synnerhet Jamaate Islami, JI, har hög prestige bland dem som lockas av en militant islamism. I de två provinser som gränsar till Afghanistan är det dock Jamiate Ulma-i-Islam, JUI, och dess två underavdelningar som är mest inflytelserika, vilket de även var för talibanerna.
I dessa områden, Baluchistan och Nordvästra provinsen, har både talibanerna och al-Qaida ett fortsatt starkt stöd.
Vare sig JI eller JUI anklagas av någon för att bedriva terrorism, trots att de båda har flera underorganisationer som är mer eller mindre att betrakta som miliser. Ingen av partiernas ledare har dock visat sig vara vänner av våld. Istället framstår partierna som moderata. De utgör dessutom navet i den religiösa politiska alliansen MMA, som nyligen samarbetat med Musharraf i konstitutionella frågor. Frågan är då om attentatsmännen har några kopplingar till MMA? Hittills har ingen anklagat alliansens ledare för någon form av delaktighet.
MMA:s ledare har stort inflytande över Musharraf – trots att de sitter på oppositionssidan i parlamentet stödjer de regeringen i de viktigaste frågorna. De religiösa partierna har avsvurit sig tidigare kopplingar till talibanerna och gerillan i Kashmir. Men de militanta grupperna finns kvar och är fortfarande beväpnade och välförsörjda. Och kanske agerar dessa på egen hand, med visst stöd av delar inom själva säkerhetstjänsten. Utan kopplingar till landets säkerhetstjänst skulle knappast de militanta grupperna i Kashmir kunnat fortsätta sin kamp så envetet. Rent formellt går det en skiljelinje mellan de beväpnade militanta grupperna och alliansen MMA. Men ideologiskt hör de likväl samman med de militanta ideal som betraktar president Musharraf som en icke önskvärd person.
