Colombo, 031209 (IPS) – Organisationer i Sri Lanka har genom ett domstolsbeslut vunnit tid i sin kamp mot planerna att privatisera landets vattendistribution. Men det innebär långt ifrån att striden är över.
Myndigheterna på Sri Lanka har gradvis börjat sälja eller överlåta skötseln av vattendistribution, elnät, telekommunikationer och postväsende till den privata sektorn. Orsaken är dels att den offentliga sektorn sköts ineffektivt, men också uppmaningar om privatiseringar från Världsbanken och IMF.
– Vi säljer familjesilvret, säger Sarath Fernando, samordnare för Rörelsen för land- och jordbruksreformer, Monlar.
Monlar organiserade i förra veckan en demonstration i huvudstaden Colombo mot den planerade privatiseringen av vattendistributionen. Närmare 3 000 bönder och plantagearbetare samlades för att protestera mot “vattenreformerna” med budskapet att tillgång till vatten är en mänsklig rättighet som inte ska utnyttjas för kommersiella ändamål. Enligt Monlar har den sociala oron ökat i landet sedan partiet UNP kom till makten i december 2001. Fernando menar att UNP snabbt försöker driva igenom ekonomiska liberaliseringar i landet. I början av november avvisade landets högsta domstol ett lagförslag om vattenreformer med hänvisning till att även landets lokala myndigheter måste godkänna det först, eftersom förslaget även rör deras tillgångar. Det utslaget betraktades som en framgång bland aktivister. Lagförslaget syftar till att göra det möjligt att sälja licenser till privata företag som åtar sig att sköta vattenverken mot att kunna ta betalt av allmänheten för sina tjänster.
Kritiker men att det i realiteten skulle leda till att staten ger privata företag kontroll över vattenresurser som floder och reservoarer och låter företagen bestämma priserna. Fernando säger att regeringen kan komma att justera förslaget och sedan hoppas på att få igenom det. – Vi må ha klarat det första hindret mot lagförslaget, men kampen går vidare.
Han varnar för att om de lokala myndigheterna får en möjlighet att tjäna pengar på de licensierade vattenföretagen kan de komma att snabbt stödja förslaget. Fernando anser att en privatisering av vattenresurserna skulle leda till att tusentals människor förlorar tillgången till rent kranvatten, vilket skulle driva dem än djupare in i fattigdom. Regeringsföreträdare försvarar dock förslaget och menar att aktivisterna begår misstaget att tro att privatiseringen innebär att man helt förlorar kontrollen över naturresurserna. Förslagets anhängare menar att det skulle leda till en ökad effektivitet samt minska slöseriet. – Vi privatiserar inte vattnet – utan enbart servicen. Även nu tar vi betalt för servicen, inte för vattnet, säger W D Aillapperuma, sekreterare vid departementet för bostadsinfrastruktur. Kritiker menar dock att regeringen följer en dagordning satt av Världsbanken, som går ut på snabba reformer. Leel Gunasekera, ordförande för Sri Lankas federation för konsumentförbund, menar att vatten är en livets gåva.
– Man kan inte ta betalt för något som är av naturen givet. Detta är globaliseringens förbannelse, säger han. Många kritiker menar att en privatisering av vattenförsörjningen skulle slå hårt mot de fattiga sluminvånarna i städerna som i dag får gratis tillgång till vatten genom offentliga kranar.
