New York, 031118 (IPS) – Den oberoende filmproducenten Steve Garfield säger att det finns två anledningar till att han tänker ställa upp i webbsajten movon.org:s reklamtävling “Bush in 30 seconds”.
– För det första känner jag att jag har fått höra lögner om varför vi gick ut i krig. Och för det andra så gör jag bara företagsfilmer och musikvideor just nu, men jag vill hålla på med tv-produktion. Det här är bra övning.
Moveon.org uppmanar alla sina besökare att skicka in sina egna reklamfilmer på 30 sekunder för att “säga sanningen” om Bush och den amerikanska administrationens politik. Poängen, enligt projektledaren Eli Pariser, är inte bara att avslöja administrationens “lögner och misslyckanden”, utan även att låta vanliga amerikaner få uttrycka sig i kommersiell tv.
Det målet delas av medieorganisationen Adbusters, som under flera månader har försökt få sina reklamfilmer sända på tv-kanaler runt om i världen, utan framgång.
MoveOn kommer att låta sajtens besökare betygsätta bidragen, och bland de populäraste filmerna kommer en jury att välja ut den som de anser är bäst. I juryn finns bland andra filmaren Michael Moore, REM:s sångare Mchael Stipe, och regissören Gus Van Sant. 45-årige Garfield, som kommer från Boston, säger att han tänker berätta sanningen om “ett par av Bushs lögner”: – Hans påstående om att det fanns en koppling mellan Saddam Hussein och den elfte september, och det han sa om massförstörelsevapen i Irak.
Tävlingen finansierades helt och hållet av moveon.org:s nätverk på gräsrotsnivå, tills förra veckan, då mångmiljardären Georgo Soros lovade upp till fem miljoner dollar till kampanjen – ett led i hans ansträngningar att se till att Bush förlorar presidentvalet 2004.
Soros sa vid en presskonferens nyligen att kampanjen för att bli av med Bush är det viktigaste i hans liv för tillfället. Han bekräftade också att han dittills hade donerat 15 miljoner dollar till rörelser som arbetar mot Bush och mot republikanerna.
Soros har tillsammans med sin affärspartner Peter Lewis lovat att ge 50 cent för varje dollar som andra givare donerar till MoveOn.
– 24 timmar efter att Soros hade avslöjat det fick vi mer än 15 000 bidrag på sammanlagt över en miljon dollar, berättar Eli Pariser.
Men det är fortfarande gräsrotsstödet som är grunden för MoveOn, vilket också är det som tilltalar många. En av dem är medieanalytikern Danny Schechter, grundare och chefredaktör för mediabevakningsgruppen Media Channel.
Men även om Schechter tycker att “Bush in 30 seconds är en kul idé, så säger han samtidigt att tävlingen inte kommer att förändra något.
– Om man spelar enligt fiendens regler kommer man att förlora, för man har inte tillräckliga resurser. De som styr politiken leds av en regelbok som bygger på 30-sekunders tv-spottar, säger Schechter.
Och även om det gick att vinna på fiendens planhalva, så skulle det vara en ihålig seger, menar Schechter.
– Det finns en fara i att lita till 30-sekunders tv-annonser. Det innebär att folk ser politiken som slogans, och det är en av anledningarna till att den politiska kulturen är så förstörd.
Det som verkligen behöver förändras, menar Schechter, är folks engagemang i det politiska systemet. Folk måste rösta, och de måste få sådan information att de kan tänka kritiskt när det gäller politik.
Pariser medger att tv-annonsernas möjligheter är begränsade.
– Vi hoppas att vi inte ska behöva göra tv-reklam, och vi hoppas att journalisterna i USA blir bättre på att täcka sådana här frågor, så att vi inte hamnar i den här positionen, där vi själva måste betala för att föra ut vårt budskap.
Men att de amerikanska tv-bolagen inte tar upp de politiska frågorna är inte det enda problemet, säger Pariser. De hindrar också oberoende grupper, som MoveOn, från att köpa reklamtid för att föra ut sitt budskap.
– Det händer ofta att nätverken inte vill sända våra reklamfilmer. Så vitt jag vet kan de vägra att sända en reklamfilm av vilken anledning som helst.
Och MoveOn är inte den enda organisationen som har gjort den erfarenheten.
I det kommande januarinumret av Adbusters finns en exposé över hur i stort sett alla tv-bolag i hela i-världen vägrade att låta Adbusters köpa reklamtid för deras så kallade “icke-reklam”.
– Vi försökte med i stort sett alla tv-nätverk i USA, Kanada, Tyskland, Storbritannien, Sydafrika, Australien och Japan. Alla sa nej, utom CNN i USA och CBC i Kanada, säger Kalle Lasn, Adbusters chefredaktör.
“Icke-reklamen” var tänkt att sändas i samband med FN:s världsmöte om informationssamhället, WSIS, som ska hållas i Genève den 10 till 12 december. Det som Adbusters ville sända var bland annat en reklamsnutt för en köpfri dag och en film som informerar om att en Big Mac innehåller 52 procent fett.
– Vi hade flera timmars diskussioner med en del av tv-bolagen, säger Lasn.
En del av de diskussionerna kan man lyssna på på Adbusters webbsajt. “Vi kan inte acceptera någonting som är kontroversiellt”, säger till exempel MTV:s Kirstie Carlson.
– Och vi kan inte acceptera reklamfilmer som säger åt tittaren att för det första stänga av tv:n – det är vår marknad – eller, för det andra att inte köpa saker. Vi har, såklart, flera jättestora annonsörer. De spenderar väldigt mycket pengar på vårt nätverk, säger Carlson.
Lasn menar att det handlar om att tv-bolagens rätt att tjäna pengar står mot den grundlagsfästa yttrandefriheten. Han menar att tv-bolagen har fel när de gör skillnad på produktannonser och annonser som handlar om åsikter och politiska frågor.
– Nästan alla förstår att produktannonser också är annonser för åsikter. Alla inser att BMW lägger ner miljoner på annonser som både säger “köp en BMW” och “en egen bil är det bästa sättet att ta sig fram”. Det handlar om åsikter. Men om Greenpeace vill köra en tv-reklam som säger att stadsjeepar är skadliga för miljön så tillåter tv-bolagen inte det. Därför använder Adbusters en del av sin årsbudget på tre miljoner dollar till att vidta juridiska åtgärder mot de tre största tv-nätverken i USA – ABC, CBS och NBC. Syftet är att grupper som Adbusters ska få rätt att köpa reklamtid. Och Kalle Lasn tror på stora förändringar om de lyckas.
– Det kommer att bli härligt. Tv kommer inte längre att vara en enhetlig röst som uppmanar oss att konsumera mer och mer. Det kommer att vara värt att se på tv igen. Det kommer att bli ett medium för debatt, för kommunikation, för olika röster.
