New Delhi, 031113 (IPS) – Den 6 november brändes 21 människor ihjäl i delstaten Västbengalen under ett bråk mellan upprörda teplantagearbetare. Tragedin är det senaste tecknet på att Indiens världskända teindustri befinner sig i kris.
Teplantageägarna skyllde dödsfallen på det de kallar aggressiva fackföreningar i det kommunistiskt styrda Västbengalen. Men nästan alla är överens om att rötterna till tragedin finns i prisraset på te på den globala markanden de senaste fyra åren, samt de uppsägningar och försämringar det har lett till för de anställda.
Tragedin skedde på teplantaget Dalgaon. Bråket började på grund av att en arbetsledare rekryterat personal som inte tidigare hade arbetat på plantagen. I det område där Dalgaon ligger har över 30 teplantage stängts det senaste tiden och fler väntas gå samma öde till mötes. Och utvecklingen är densamma i de kända teodlingsdistrikten i Darjeeling och Assam.
Indien är världens största teproducent. Varje år framställer landet 850 miljoner kilo te. En anledning till tekrisen är att efterfrågan från det före detta Sovjetunionen har minskat kraftigt.
Teexporten har gått ner från 99 miljoner kilo budgetperioden 2001-2002 till bara 71 miljoner det senaste året. Därtill har den inhemska konsumtionen av te också minskat. Många indier har bytt ut tekoppen mot en läskburk.
Men flera av de som bevakar teindustrin har länge försökt få regeringen att också utreda de stora te-kartellernas roll i prisraset. En av dem är vänsterekonomen och parlamentarikern Biplab Dasgupta. Han menar att karteller som Tata Tetley och Hindustan Lever manipulerar prissättningen på teauktionerna – till skada för både enskilda plantageägare och arbetare.
Tata Tea blev världens näst största teföretag när det köpte upp den brittiska Tetley-gruppen för två år sedan. Störst i världen är det transnationella företaget Unilever.
– Plantageägarna klarar inte av att ställa krav på de stora företagen utan tycker att det är lättare att låta de anställda betala genom sänkta löner och dåliga levnadsvillkor, säger Dasgupta.
Dasgupta hänvisar till en rapport som sammanställts av det statliga testyrelsen. Rapporten ifrågasätter hur teauktionerna går till och hävdar att de dominerande teförsäljarna och teuppköparna gör överenskommelser som leder till lägre priser.
Undersökningar av den globala marknaden har visat att tepriserna faller mer i Indien än i andra teproducerande länder. Samtidigt som priset på indiskt te föll med över 18 procent år 2000 steg priset på indonesiskt, kenyanskt och lankesiskt te.
Dasgupta säger att bestämmelsen att merparten av allt te ska säljas på auktion har syftet att öka konkurrensen och bidra till en riktig prisnivå.
Men tack vare kartellbildningar så har auktionerna i dag motsatt effekt och hindrar istället marknadskrafterna, anser han.
Ranajit Guha, en av ledarna för fackförbundet All-India Trade Union Congress, AITUC, säger att samtidigt som många etablerade teplantage stänger i Västbengalen så öppnar mindre företag som inte följer de fackliga normerna.
– Dessa företag har inga förädlingsmöjligheter utan säljer tebladen till större företag och de struntar i att betala sociala avgifter och andra avgifter så att villkoren för deras anställda bäst kan beskrivas som beklämmande, säger Guha.
Tearbetarnas villkor har försämrats i hela landet det senaste året. I Nilgiri-bergen i södra Indien lyckades plantageägarna få igenom lönesänkningar med tio procent från de 14 kronor en plantagearbetare i södra Indien tjänar per dag.
Det var ett hårt slag för tearbetarna i norra Indien där facken har arbetat för att höja minimilönen till samma nivå som i södra delen av landet. I dag tjänar tearbetarna i norr omkring åtta kronor per dag.
Plantetageägarna har också lyckats få fackföreningar att acceptera ökade plockningskvoter genom att hänvisa till de fallade priserna och genom att hota med att stänga plantagen.
Företaget Hindustan Lever har sänkt lönerna på Srikundra-plantaget i Nilgiris och samtidigt ökat handplockningskvoten från 25 till 27,5 kilo.
Enligt ett undersökningsteam, sammansatt av representanter från flera fackföreningar, tvingas också ofta plockarna, de flesta kvinnor, att använda otympliga plockningsmaskiner som ger dem arbetsskador.
– Dessa arbetare berättade för oss att arbetsledningen hade rått dem att operera bort livmodern för att de skulle klara av att hantera maskinerna bättre, säger Suneet Chopra, en av medlemmarna i teamet.
Chopra tror dessutom att teplockningsmaskinerna är anledningen till att indiskt te har fått sämre kvalité. Det har lett till att man förlorat delar av exportmarknaderna i Ryssland och Storbritannien till konkurrenter som Sri Lanka, säger Chopra.
– Om teindustrin ska överleva måste den befrias från auktionernas strypgrepp, och arbetarna måste tillåtas att bilda kooperativ som kan ta över sjuka eller övergivna plantage, säger Chopra.
