Canberra, 031113 (IPS) – Världens största guideboksförlag, Lonely Planet, ligger överst på svarta listan över företag som gör affärer med eller stödjer militärregimen i Burma.
I förra veckan gav den förra ettan – tobaksbolaget British American Tobacco, BAT – efter för påtryckningarna och sålde sitt dotterföretag i Burma till ett företag i Singapore. Och i och med det kommer de aktivister som arbetar för ökad demokrati i Burma nu att rikta sin uppmärksamhet mot Lonely Planet.
Den brittiska organisationen Burma Campaigns chef John Jackson säger att Lonely Planet verkar vara på väg att återupprepa BAT:s misstag.
– Lonely Planet har valt samma strategi som BAT; att försöka stå kvar och vänta på smällen, för att sedan göra en u-sväng om det blir nödvändigt. På det sättet är de båda företagen förvånansvärt lika.
Lonely Planet, som publicerar 650 guideböcker runt om i världen, och har en omsättning på omkring 320 miljoner kronor, har ignorerat aktivisternas uppmaning om att dra tillbaka en reseguide till Burma.
Den ansvarige för människorättsfrågor vid Burmas fackliga förbund FTUB, Saw Min Lwin, är just nu i Australien. Han säger att han stödjer en bojkott mot Lonely Planet och mot Burma-turism.
– Jag vet att det är ett vackert land med trevliga människor, men jag skulle vilja säga “vänta ett tag, och håll er borta så länge det inte finns någon demokrati i Burma”.
Saw Min Lwin påpekar att de turister som besöker Burma måste betala pengar som hamnar i generalernas fickor, vare sig de vill det eller inte.
– Varje turist måste betala 200 dollar när de kommer till landet, och de flesta restauranger, hotell och till och med transporter för turister drivs av knarkhandlare och av militären.
Enligt officiell statistik besökte omkring 160 000 turister Burma under 2001-2002. 60 procent av dem var från Asien, och nästan en tredjedel kom från Västeuropa.
Lonely Planet startades för 30 år sedan när det australiska paret Maureen och Tony Wheeler gav ut sin första resehandbok. I dag har det växt till en jätte på marknaden för guideböcker, och företaget har kontor i Australien, Storbritannien, Frankrike och USA.
Lonely Planet lägger stort värde vid att förespråka ansvarsfull turism, men att man vägrar dra tillbaka Burma-guiden – som bara säljer i några tusen exemplar om året – kan sarga företagets rykte.
Den andra juli i år sa Mike O'Brien, minister vid det brittiska utrikesdepartementet, att han kommer att skriva brev till alla företag i Storbritannien som har något med turism i Burma att göra, och be dem att sluta uppmuntra eller arrangera resor dit. Hans inställning delas av EU.
Och Lonely Planet har också blivit allt mer isolerat inom den australiska turistindustrin. I mars i år sa det Melbourne-baserade reseföretaget Intrepid Travel att man skulle återuppta sina resor till Burma. Men efter det att oppositionsledaren Aung San Suu Kyi angripits av regeringstrogen milis i maj i år ändrade Intrepid sig igen och tillkännagav att det inte skulle bli några Burma-resor.
Sedan BAT tillkännagav att man lämnar Burma, har Lonely Planet hållit en låg profil i frågan, och företagets företrädare har inte svarat på IPS begäran om en intervju. Men i mitten av oktober sa Lonely Planets taleskvinna Anna Bolger till tidningen The Australian att “vi låter det vara upp till resenären att fatta beslutet om man ska resa eller inte. Man kan diskutera huruvida en välinformerad turist hjälper eller motverkar kampen för demokrati.” Men det är ett argument som John Jackson inte köper.
– Om Lonely Planet gör en guide som underlättar resande i Burma, och dess grundare fortsätter att hävda att turism i Burma är bra, så spelar de rakt i regimens händer, säger han.
Kampanjen mot Lonely Planet kommer i en tid då företaget är särskilt sårbart.
Försäljningen av guideböcker till Asien sjönk drastiskt efter utbrottet av infektionssjukdomen sars, och terrorattackerna i USA och “kriget mot terrorismen” har drabbat försäljningen av guideböcker till Nordamerika och Mellanöstern.
Och Jackson höjer ett varningens finger även för det företag som köpte BAT:s dotterbolag i Burma.
– Förr eller senare kommer de att bränna fingrarna, på samma sätt som tidigare investerare har gjort. Företagen har dragit från Burma i en strid ström, och det är bara de som inte tar tid på sig att analysera riskerna med att arbeta i Burma som gör misstaget att gå in i landet.
