Penang, 031030 (IPS) – Efterfrågan på fisk växer i världen. Det har fått allt fler länder att satsa på fiskodling. Och liksom vid uppfödning av köttdjur och odling av jordbruksprodukter har fiskodling blivit en experimentverkstad för genmodifiering.
Genförändrad fisk öppnar möjligheten för företag att hävda äganderätten till “förbättrade” fiskarter som på så sätt inte blir tillgängliga för de som behöver dem mest, menar kritikerna.
Genetiskt modifierad regnbågsforell, karp, tilapia och abalone-snäcka utvecklas nu på olika håll i världen. Men eftersom GM-produkter väcker misstänksamhet på flera marknader så satsar bioteknikforskarna nu också på att förändra fiskstammar genom att använda tekniker som de hävdar inte har med GM att göra, som exempelvis korsning av arter.
Syftet är att få fram fiskstammar eller nya arter som är mer lättodlade eller ger större avkastning. Sådan forskning kan vara vital för världens fattiga. Men förändringarna öppnar samtidigt för företag att kunna söka om patent på vissa stammar eller arter av odlad fisk, säger vissa forskare.
“Trenden mot att patentera fiskars gener, och till och med att ta patent på nya fiskarter vinner mark”, skriver forskaren Anna Rosa Martinez i en studie skriven på uppdrag av det internationella kollektivet till stöd för fiskeriarbetare, ICSF.
Odling av fisk har även andra oroande sideffekter, anser kritikerna. Bland annat kan odlingarna bli ett hot mot den biologiska mångfalden. Vilda fiskarter kan “smittas” av förädlade arter och odlingarna ökar risken för sjukdomsangrepp.
Ett exempel på hur forskning med syftet att skapa mer mat har lett till ett företagspatent är forskningen på fiskarten tilapia, som anses idealisk för fiskodling. Arten växer snabbt, gör av med lite mat och behöver inte mycket tillsyn. Tilapia sägs likna råttor genom det att fisken kan anpassa sig till sin omgivning – vilket samtidigt är en anledning till att den kan bli ett hot mot balansen i det naturliga ekosystemet.
Det internationella centret för levande vattenresurser, ICLARM, som i dag är känt som World Fish Centre, tog 1988 initiativet till ett internationellt samarbete för att genetiskt förbättra tilapia-fisken. Projektet kallades Gift och genomfördes i Filippinerna. Syftet var att ge fattiga tillgång till ökade inkomster och bättre näring och samtidigt utveckla viktig teknik.
Vild Nil-tilapia hämtades från floder i Egypten, Ghana, Senegal och Kenya.
De korsades med fyra filippinska varianter av fiskarten för att få fram en bred genetisk plattform som Gift-projektet kunde välja ur. 1998, efter sex generationer av selektiv uppfödning, hade man fått fram en art som växte 85 procent mer än vild tiapia. Rättigheterna att föda upp arten lämnades till den icke-vinstdrivande stiftelsen Gift II.
Stiftelsen bildades för att fortsätta med forskning och marknadsföring av fisken. Men sedan gick något snett, menar kritikerna.
1999 inledde det norska bioteknikföretaget GenoMar ett samarbetsprogram med Gift II. Det norska företaget hävdar att de fick alla kommersiella rättigheter till Gift-fisken. Sedan dess har företaget kartlagt fiskens genkarta och forskat på en variant av fisken som kan leva i bräckt vatten.
Worldfish Centre hävdar att stiftelsen fortfarande har rätten till Gift-talapian som man gratis ger till de regeringar som är intresserade.
GenoMar har fått rätten att forska vidare på fiskarten precis som alla andra, säger stiftelsen. GenoMar har nu börjat sälja sin variant av tilapia under varumärket GenoMar Supreme Tilapia i Filippinerna, Brasilien och Kina.
Worldfish Centre är medlem i Världsbankskonsortiet CGIAR – Consultative Group on International Agricultural Research. Det är världens största samordnare av offentliga forskningsprogram kring naturresurser och livsmedelsproduktion med fokus på u-länder.
CGIAR:s medlemmar bör inte bidra till att allmänt ägande privatiseras, säger Patrick Mulvany, som arbetar med livsmedelssäkerhet på den brittiska organisationen Intermediate Technology Development Group, ITDG.
– Som ett offentligt forskningsorgan bör CGIAR insistera på att deras forskningsresultat förblir i offentlig ägo, säger han.
