Kuala Lumpur, 030904 (IPS) – Malaysias firande av självständighetsdagen den 31 augusti var annorlunda än tidigare år. Dagen ordnades som en avskedsgåva till premiärministern Mahathir Mohamad, som efter 22 år vid makten kommer att avgå den 31 oktober.
Den malaysiske ledaren kämpade med att hålla tillbaka tårarna när tusentals människor marscherade förbi honom och stridsflygplan flög i formationer ovanför huvudstaden.
För nästan exakt ett år sedan chockade Mahathir landet genom att tala om att han tänkte avgå. Malaysierna reagerade med bestörtning, tårar och uppmaningar om att han skulle tänka om.
Mahathir gick med på att sitta kvar under ett år, för att underlätta en smidig övergång. Nu är det året nästan slut och malaysierna har börjat ställa in sig på en framtid utan den man som har gjort ett underutvecklat land till en ekonomisk makt på lite mer än två årtionden.
Hans kritiker medger att landet har gjort framsteg, men påpekar att priset har varit högt – bristande demokratiskt utrymme, fängslade motståndare, ett hårt reglerat samhälle, ett sargat rättsväsende och allvarlig korruption.
De menar också att de känsloyttringar över Mahathir som nu väller fram är iscensatta. Men det går inte att förneka hans stora inflytande på det malaysiska samhället.
När han lämnar premiärministerposten finns hans namn kvar som en signatur på varje symbol för modernisering i landet – från några av världens högsta byggnader till flygplatser i världsklass, motorvägar och de mest moderna vapen som kan köpas för pengar.
De malaysiska tidningarna har tagit tillfället i akt att berätta om landets framsteg under Mahathirs tid vid makten – till exempel har antalet universitet i landet ökat från 2 till 16, antalet läkare från 2 000 till 15 300, och antalet bilar från 200 000 till 4,5 miljoner.
– Det går inte att förneka att hans inverkan på utvecklingen av landets ekonomi och infrastruktur har varit fenomenal, säger Chandra Muzzaffar, ordförande i JUST World Trust, en oberoende tankesmedja i den nordliga staden Penang.
– Han gav röst åt de svaga och förtryckta samtidigt som han utvidgade handeln och de utländska investeringarna.
Men trots hans senare framgångar, var Mahathirs början svår. Hans politiska karriär var som en berg- och dalbana innan han nådde premiärministerposten 1981.
Mahathirs far var lärare och han utbildades i engelska skolor i Malaysia.
Senare ansökte han om stipendium för att studera juridik i London – på den tiden en biljett in i det officiella Malaysia – men fick aldrig det. I stället studerade han medicin vid det malajiska universitetet i Singapore.
Han blev den första malaysiska premiärminister som inte hade studerat vid elitskolor eller i Storbritannien.
Efter flera år som läkare gick Mahathir in i politiken och valdes till parlamentsledamot 1964.
I parlamentet var han frispråkig och drev kampanjer för att gynna landets malajiska majoritet. Han hävdade att den koloniala politiken hade hjälpt icke-malajer att få förmåner på alla områden.
Malajernas missnöje kokade över och rasupplopp utbröt 1969. Efter det stämplades Mahathir som fanatiker och kastades ut ur sitt parti – UMNO.
Under tre år som politisk avfälling skrev han den kontroversiella boken Malajernas dilemma, i vilken han hävdade att malajerna var förtryckta och alltför handlingsförlamade för att kunna konkurrera med de ekonomiskt drivna kineserna i Malaysia.
Hans plan var att ge malajerna en hjälpande hand, men att göra det utan att ta från kineserna utan genom att öppna dörren för utländskt kapital och investeringar för att på så sätt göra den ekonomiska kakan större.
Mahathir ville skapa en klass av malajiska entreprenörer som kunde konkurrera med de kinesiska företagen på lika villkor. Men Chandra Muzzaffar menar att de malajiska affärsmännen är allt för beroende av regeringen.
– Men han lyckades i alla fall, med sin liberala handels- och utbildningspolitik, att skapa en stor malajisk och malaysisk medelklass, säger Muzzaffar.
Mahathirs mål var att Malaysia skulle vara fullt utvecklat år 2020. Under tiden tolererade Mahathir inte någon opposition. Han välkomnade inte kritik och lyssnade inte på alternativa förslag. Hans åsikt var att social och politisk frihet var en lyx som man var tvungen att offra för att nå ekonomiska framgångar.
Men politisk opposition, både inom partiet och i samhället, har alltid följt Mahathir.
1988 utmanades han av sina partikamrater i UMNO men vann knappt i en omröstning. Efter det beordrade han att 120 politiska motståndare skulle gripas och lät dem hållas inspärrade utan rättegång för att kunna återta kontrollen.
Mahathir utnyttjade också den ekonomiska boomen som inleddes 1989 och pågick fram till Asienkrisen 1997. Han åkte runt i världen för att locka investeringar, och han spenderade miljarder på enorma projekt såsom flygplatser och världens högsta byggnad – Petronas Twin Towers.
Men smekmånaden tog slut i och med 1997 års finanskris, och Mahathir utmanades då av den man som var hans tilltänkte efterföljare – den biträdande premiärministern Anwar Ibrahim.
Mahathirs kritiker såg vad som hände i Indonesien – ett folkligt uppror som tvingade den maktfullkomlige presidenten Suharto från makten – och väntade sig en liknande utveckling i Malaysia.
Men man har ofta sagt om Mahathir att han är som skickligast när han är pressad.
Han slog tillbaka genom att ge judar och valutaspekulanter skulden för krisen, och anklagade västvärlden för att vilja kolonisera Malaysia.. Han upprättade kontroller för att hindra utflödet av kapital, införde en fast växelkurs för valutan, avskedade Anwar Ibrahim och skickade polisen på demokratiaktivister.
Anwar Ibrahim greps och anklagades för korruption och homosexualitet. Han dömdes till 15 års fängelse efter rättegångar som av många ansågs vara tillrättalagda för att göra sig av med Mahathirs mest besvärlige motståndare.
Mahathir var sedan nära att förlora valet 1999, men räddades av att många icke-muslimska väljare fruktade ett ökat inflytande för islamistiska partier.
Många malajer tog nu avstånd från Mahathir, vilket sårade honom. Han kände sig sviken eftersom han hade ägnat sitt liv åt att arbeta för malajerna och han skrev till och med en dikt om det – “Malajer glömmer lätt”.
Men efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 förändrades åter bilden av Mahathir. Hans anseende återupprättades som en moderat muslimsk ledare, när han fördömde terrorism och självmordsdåd, samtidigt som han kritiserade “kriget mot terrorismen” för att reta upp ännu fler muslimer och därigenom öka stödet för terroristerna.
– Mahathir beslutade, efter den senaste tidens ekonomiska uppgång och allt större popularitet för honom själv, att avgå medan bilden av honom var positiv, säger en akademiker och Mahathir-kritiker, som inte vill framträda med sitt namn.
– Nu kan han lämna sin post, eftersom han vet att han har säkrat sin plats i historieböckerna.
