Ramallah, 030901 (IPS) – Det som ser ut som ett sammanbrott för fredsprocessen i Mellanöstern har fått konsekvenser även på den palestinska politiska scenen. Yassir Arafat, som aldrig helt och hållet utmanövrerades av USA och Israel, är tillbaka i en huvudroll.
Sedan Jibril Rajoub, tidigare chef för den förebyggande säkerheten på Västbanken, utsetts till Arafats säkerhetsrådgivare, har han åter igen gjort anspråk på att vara den viktigaste politiska kraften i den palestinska myndigheten.
Och en vanlig åsikt i politiska kretsar är nu att premiärministern Mahmoud Abbas, även känd som Abu Mazen, kommer att tvingas att antingen ta ett steg tillbaka eller att dra sig tillbaka helt och hållet.
– Det finns en konflikt mellan Abu Mazen och Arafat, säger Kadura Fares, en ung medlem i Fatah-rörelsen. Han var en av dem som arbetade för att Abbas skulle utses till premiärminister för bara några månader sedan.
– I slutänden, om det blir så att en av dem måste dra sig tillbaka, kommer det att bli Abbas, säger han.
Det är nya toner från Fares, som under de senaste åren har utövat påtryckningar mot Arafat och det gamla gardet för att de skulle genomföra reformer. Han är medlem i den palestinska myndighetens parlament, och en viktig medlem i Fatah-rörelsen.
Fares och hans kolleger är besvikna på Abbas. Premiärministern skulle aldrig ha avsagt sig sin plats i Fatahs centralkommitté under en tidigare dispyt med rörelsen, säger han.
– Han har visat sig ha taktiska svagheter, och vi har inte sett tillräckligt mycket politiska reformer.
De flesta inom Abbas och Arafats läger förnekar att det finns några problem, men Fares, som står mitt emellan, är tydlig.
– Det pågår en maktkamp, och den överskuggar det palestinska folkets lidande just nu. Vi är inte glada över det, säger han.
Kampen mellan Abbas och Arafat är avgörande för fredsplanens framtid.
Politiska reformer är en del av den “färdplan” för fred som USA har utarbetat, och både Israel och USA vägrar att förhandla med Yassir Arafat.
Maktkampen mellan Arafat och Abbas är också anmärkningsvärd eftersom de båda männen under många år stod varann väldigt nära, som grundare av Fatah-rörelsen. Nu hotar deras rivalitet att överskugga alla de viktiga frågor de står inför.
Frågan om att vidta åtgärder mot grupper som Hamas och Jihad har på sätt och vis tagits gisslan av de interna stridigheterna. Kontrollen över säkerhetsstyrkorna, som skulle vara avgörande för ett tillslag mot de militanta grupperna, är en av de viktigaste trätofrågorna.
Jibril Rajoub är åter i sitt rätta element i sitt lyxiga hus i Ramallah, när journalisterna nu köar för att få ett uttalande från en av de mäktigaste ledarna för Västbankens säkerhetsstyrkor.
Rajoub fick sparken som chef för förebyggande säkerhet förra året, efter israeliska angrepp. Nu är han tillbaka, även om hans funktioner är vagt definierade. Hans potentiella makt är enorm, och han kräver också att få en plats i det råd som ska skapas för att koordinera säkerhetsapparaten.
– Jag respekterar Abu Mazen och jag hoppas att få arbeta tillsammans med honom, säger Rajoub. Han förnekar att det finns en splittring eller att det pågår en kamp om kontrollen över säkerhetsstyrkorna.
– Jag tillhör bara en fraktion – Fatah-fraktionen, som är ryggraden i den nationella kampen.
Men Rajoub spänner redan sina muskler. Han har börjat att ge politiska “råd” till premiärministern.
– Abu Mazen måste gå till Fatahs centralkommitté och komma överens med dem om de frågor som inte har lösts. Det är fortfarande möjligt att tala ut om saker. Han har gjort misstag, men det är inga brott som har begåtts.
Mahmoud Abbas har beslutat sig för att höja insatserna genom att begära en förtroendeomröstning i det palestinska parlamentet. Om han förlorar den kan det betyda slutet för fredsplanen och det kan dröja flera månader innan en politisk process kan börja på nytt.
För Rajoub är sådana hänsyn inte viktiga. Han talar som om “färdplanen” aldrig hade existerat, och använder samma retorik som under tiden innan den antogs av de palestinska myndigheten.
– Det var inte jag som skapade färdplanen. Det är upp till de som skapade den, amerikanerna och Bush, att se till att Israel håller sina löften.
Det hörs liknande tongångar från Abbas läger. Israel ges skulden för att fredsprocessen har hamnat på villovägar, men hos Abbas lägger man större vikt vid att Israel inte har gjort tillräckligt för att stödja den palestinska premiärministern.
En talesman för Abbas säkerhetsrådgivare Mohammed Dahlan säger att israelerna gav efter för påtryckningar när de hämnades självmordsattentatet i Jerusalem för två veckor sedan.
Hans chef Dahlan är en gammal rival till Jibril Rajoub. Det är en märklig omvändning – Dahlan som nu arbetar för Abbas stod tidigare Arafat nära, medan Rajoub hade ett spänt förhållande med Arafat. De skiftande allianserna visar att kampen mellan de båda lägren gäller makt, inte politiska meningsskiljaktigheter.
– Motsättningen mellan de båda lägren förstoras upp av pressen, säger Dahlans talesman. Och så fortsätter han att räkna upp alla de sätt på vilka Abbas har lyckats manövrera ut Arafat, till exempel genom att ge hans förtroendevalda sparken.
När det gäller den mest avgörande frågan – att slå till mot de militanta grupperna – säger talesmannen att det fanns en bred överenskommelse efter den senaste självmordsattacken i Jerusalem.
– Arafat och alla ledare för de politiska fraktionerna, utom Hamas och Jihad naturligtvis, hade kommit överens om att slå till. Vi hade väntat på rätt tidpunkt eftersom vi var tvungna att återuppbygga våra säkerhetsstyrkor, och vi behövde folkets stöd för en sådan kampanj. Men sedan fick vi veta att Israel hade dödat Abu Shanab, och hela operationen blåstes av.
Kadura Fares säger att saker och ting håller på att återgå till hur de var förut.
– Jag vill inte försvara Yassir Arafat, men han är den ende valde ledaren vi har, och under omständigheterna så är det vad vi får gå efter.
