Bukarest, 030707 (IPS) – För lite över tio år sedan chockades världen över situationen på de rumänska barnhemmen. Efter att landets diktator Nicolae Ceausescu störtats och avrättats 1989 öppnades dörrarna till de fruktansvärda institutioner där föräldralösa, handikappade och aidssjuka barn hölls inspärrade.
En anledning till att så många barn övergavs i Rumänien var att den rumänska staten hade förbjudit preventivmedel och Ceausescu hade bestämt att alla kvinnor skulle föda minst fyra barn. Många fattiga och desperata kvinnor tvingades överge sina nyfödda direkt efter födseln.
I dag är dåtidens stora institutioner borta. Tiotusentals barnhemsbarn har fått adoptivföräldrar, men fortfarande lever omkring 50 000 barn på institutioner i landet. Omkring 8 000 av dem är smittade av hiv eller har utvecklat aids. Merparten smittades på grund av det undermåliga sjukvårdssystemet.
Rumänien har sedan Ceausescu-regimens fall lyckats stoppa spridningen av hiv och sjukvårdsystemet har förbättrats. Säkra rutiner har införts vid blodtransfusioner och när man ger sprutor. Men över 4 000 barn har redan dött i aids i landet, och de som lever med sjukdomen är stigmatiserade.
Föräldrar till friska barn vill inte låta de sjuka barnen gå i vanliga skolor så de aidssmittade barnen är hänvisade till varandra.
60 aidssjuka barn lever på Floarea Soarelui (Solrosen), ett hem i närheten av ett sjukhus i huvudstaden Bukarest. Rummen på hemmet är relativt välutrustade och välskötta. Det finns en tv, böcker och en lekplats i trädgården. Problemet är att barnen inte får gå ut. De är hänvisade till varandra och personalen på hemmet. Många av barnen har övergivits av sina föräldrar och sin familj men vissa har anhöriga som besöker dem.
– Min mamma övergav mig när jag var fyra månader. Ibland undrar jag vem hon är men jag vet inte om jag skulle kunna älska henne eftersom hon övergav mig, säger 15-årige Nicu.
14-årige Petre är en av de mest sociala ungdomarna på hemmet men han kan knappt skriva sitt namn. Han fick aldrig chansen att lära sig läsa och skriva men han delar de andra barnens dröm – att åtminstone ett av barnen på hemmet ska kunna gå klart skolan på hemmet och gå ut i världen där utanför.
– Det är vårt stora hopp, säger han. Men han vet att det kanske inte blir så. De flesta av barnen på Solrosen är i det sista stadiet av sjukdomen.
Floarea Soarelui sköts av en ickestatlig organisation som också arbetar med upplysning och informationskampanjer. Claudia Catana som arbetar på hemmet berättar att de bland annat utbildar vårdpersonal om hiv och aids.
Okunskapen är så stor i landet att inte ens alla sjuksköterskor och läkare vet hur sjukdomen sprids.
Varken det här hemmet eller liknande i Rumänien skulle klara sig utan ekonomiskt stöd från internationella organisationer. Dessutom får de köpa bromsmediciner till reducerade priser av amerikanska och europeiska läkemedelsbolag.
Det kostar omkring 1300 dollar per månad att ta hand om ett aidssjukt barn, av den summan går 1000 dollar till mediciner. Det är mycket pengar i ett land där genomsnittinkomsten per månad är 120 dollar.
Trots Rumäniens ekonomiska problem och landets hemska förflutna har Rumänien idag ett bra program för att behandla hiv och aidssmittade, säger Petre Calistru, chef för Victor Babes infektionssjukhus.
– Tack vare hjälp utifrån har Rumänien idag den största andelen patienter som genomgår den avancerade “trippel-kombinationsbehandlingen” i Östeuropa.
Resultatet är talade: för tio år sedan levde ett barn som utvecklat aids i genomsnitt tre till sex månader. Idag är genomsnittet nästan 6 år, säger han.
