Rio de Janeiro, 030612 (IPS) – I Colombia är det numera förbjudet för motorcykelförare att ha en manlig passagerare bakom sig. Det beror på att så många beställda mord utförs av mc-passagerare som kör förbi och skjuter sina offer. Förbudet är bara ett tecken på hur de allt vanligare våldsbrotten påverkar det dagliga livet i latinamerikanska städer.
Ökningen av våldsbrott har också lett till att städernas arkitektur har fått drag som påminner om medeltiden, säger Sonia Ferraz, arkitekturprofessor vid universitetet Fluminense de Niterói nära Rio de Janeiro. Hus med pallisader, vallgravar, stålportar, höga murar, vakttorn och beväpnade vakter har blivit allt vanligare.
Ferraz menar att fenomenet utarmar sociala förhållanden och eliminerar samexistensen på allmänna platser. Samtidigt handlar kommunikation mellan människor allt mindre om att mötas öga mot öga, och man kommunicerar på samma sätt med sina grannar som med folk på andra sidan jordklotet.
Stadsinvånarnas desperata försök att bli “trygga” har lett till att den marknad som profiterar på rädslan har växt enormt. Det är goda tider för tillverkare av elektroniska säkerhetsanordningar, övervakningsutrustning och skottsäkra fönster, samt för vaktbolag.
Två av de tre populäraste filmerna i Brasilien i Brasilien i dag handlar om våldet i landet.
''Cidade de Deus'' (Guds stad) berättar historien om två pojkar som växer upp i ett fattigt område i Rio de Janeiro, och ''Carandiru'' handlar om en händelse 1992, då 111 fångar dödades i ett fängelse i Sao Paulo.
Våldet påverkar också ekonomin i de latinamerikanska länderna, något som bevisas av en stor mängd forskning kring de förluster som orsakas av brottslighet.
Den mest omfattande studien, som utförts av Interamerikanska utvecklingsbanken, IADB, beräknade våldets kostnad till 14,2 procent av Latinamerikas sammanlagda bruttonationalprodukt, vilket då motsvarade 168 miljarder dollar.
Och Världshälsoorganisationen, WHO, som redan tidigare sett våldet som en allvarlig folkhälsofara, har nu gett det högsta prioritet, eftersom det är en av de vanligaste dödsorsakerna, i synnerhet bland tonårspojkar och unga män.
Mordstatistiken i Brasiliens och Colombias storstäder har fått myndigheterna att införa begränsningar för alkoholförsäljningen.
Förbud mot nattlig alkoholförsäljning har bidragit till att minska antalet mord i flera städer. I staden Diadema, nära Sao Paulo, beslutade myndigheterna för ett år sedan att förbjuda försäljning av alkoholhaltiga drycker efter 23.00, och mordfrekvensen har sedan dess minskat med 30 procent.
Och sedan Diadema förlorat sitt rykte om att vara den mest våldsamma staden i sin delstat följde många andra städer exemplet därifrån.
I Colombia infördes en liknande begränsning i Bogota, tillsammans med en kampanj mot vapen och våld. Åtgärderna har varit så framgångsrika att myndigheterna har beslutat att lätta något på förbudet. I stället för att tvingas stänga vid midnatt kan nu nattklubbarna ha öppet till ett, två eller tre.
Dr. Drauzio Varella, författare till den bok som inspirerade filmen ''Carandiru'', hävdar att familjeplanering är en viktig faktor när det gäller att bekämpa brottslighet.
Om miljontals människor föds till ett liv där de är dömda att leva i fattigdom “kommer det inte att finnas någon brist på “soldater” som ställer upp för den organiserade brottsligheten”, skriver Varella i en tidningsartikel.
Men Gilberta Acselrad, som forskar om narkotika och mänskliga rättigheter vid delstaten Rio de Janeiros universitet säger att “problemet är inte att det finns så många, utan att rikedomen är koncentrerad till så få..” Om de ekonomiska resurserna var mer jämnt fördelade skulle en hygglig levnadsstandard inte vara förunnat bara en del av befolkningen.
Men forskare och andra bedömare pekar också på faktorer som korruption inom polisen, enkelheten att få tag på skjutvapen, samt att en väldigt liten del av förövarna ställs inför rätta för sina brott.
Och “hårdare tag” mot brott verkar vara en populär lösning i länder som Brasilien.
Den brasilianska kongressen debatterar nu om man ska höja maxstraffet från 30 till 40 år i fängelse. Man diskuterar också möjligheten att införa livstidsstraff, och att sänka åldern för straffmyndighet från 18 till 16 år.
Samtidigt fortsätter invånarna i Sydamerikas storstäder att leta efter egna “lösningar” för att skydda sig själva och sin egendom. Och i och med det förändras också städernas utseende, och säkerhetsindustrin blomstrar.
