Quang Tri, 030515 (IPS) – Nästan 30 år efter krigsslutet fortsätter amerikanska bomber och minor att skörda liv i Vietnam. I februari dödades tre skolpojkar av en bomb som exploderade när barnen lekte med den. Inte långt därifrån dödades en man när han sågade sönder en granat som han tänkte sälja som metallskrot.
Dessa händelser är inte ovanliga i denna del av Vietnam – provinsen Quang Tri vid floden Ben Hai – som förr utgjorde gränsen mellan Nord- och Sydvietnam. Under det krig som i Vietnam kallas Amerikakriget var provinsen skådeplats för några av de hårdaste striderna. Flera decennier efter krigets slut ligger fortfarande odetonerade sprängladdningar kvar på marken som spår efter de stora amerikanska bombmattorna. Och de fortsätter att skada och döda civila. Området minerades dessutom under kriget för att skapa den så kallade MacNamara-linjen, som syftade till att förhindra nordvietnamesiska trupper från att tränga in i Sydvietnam.
Enligt USA-baserade Vietnam Veterans Memorial Fund, släppte eller grävde amerikanska trupper ner mer än 15 miljoner ton bomber, minor och granater i landet fram till krigsslutet 1975.
Det är tre gånger mer än vad som användes under andra världskriget, och tolv gånger mer än de amerikanska trupperna gjorde av med under Koreakriget 1950-1953.
Enligt statistiken finns det fortfarande landminor och odetonerade sprängladdningar kvar i 61 provinser och städer i landet. Från 1975 och fram till nu har mer än fyra miljoner bomber och landminor desarmerats. Men fortfarande skadas eller dödas närmare 1000 människor i olyckor med gammalt krigsmaterial – merparten i provinsen Quang Tri. – Ingen annanstans behöver man oroa sig lika mycket över minor och odetonerade bomber som i Quang Tri, där människor inte ens kan bygga ett mindre hus utan att först betala höga avgifter för minröjning, säger Nguyen Minh Ky, styrelseordförande för den lokala folk-kommittén. Enligt Ky har fler än 6 700 människor dödats eller skadats av minor i provinsen sedan krigsslutet. I skolorna i Quang Tri får eleverna läsa i läroböckerna om hur man upptäcker minor. Småbarn utbildas i att lära sig känna igen olika granater och bomber – och att de ska hålla sig undan dem. Barnen uppmanas dessutom berätta för sina föräldrar att de inte ska desarmera bomber i syfte att sälja det som metallskrot, eftersom det kan kosta dem livet. Men trots det fortsätter många familjer i närheten av Con Tien och Khe Sanh – det ökända “Hamburger Hill” – att leta efter bomber och granater att för att kunna sälja metallen. – Det beror inte på att vi inte är rädda, utan bara för på att vi är så fattiga att bomberna och minorna är vårt enda sätt att få ett levebröd, säger 34-årige Le Van Ba, som levt på att samla bomber sedan han var 18. Men det är inte någon särskilt lukrativ bransch. För en tom granat betalas strax över motsvarande 30 kronor. En större 105-mm granat ger däremot tre gånger så mycket, men den måste först desarmeras genom att sågas sönder innan den kan säljas till skrothandlare. Sedan 1996 har provinsen genom att samarbeta med internationella organisationer försökt rensa området från minor, bomber och granater. Unge Le Van Tra, från Cam Lo-distriktet, arbetar för British Mines Advisory Group, MAG, en av de internationella organisationerna i området. – Det viktigaste vid minröjning är försiktighet. Jobbet tillåter inte att man begår några misstag, säger Tra.
