Nairobi, 030514 (IPS) – Burundis nye president Domitien Ndayizeye har sannolikt ett av världens svåraste arbeten. Hans uppgift är att inom ett och ett halvt år få ett slut på det långa inbördeskriget i landet.
De etniska konflikterna i Burundi har pågått under de senaste 40 åren, och under de senaste 10 åren har ett regelrätt inbördeskrig utkämpats.
Rebeller tillhörande majoritetsfolkgruppen hutu bekämpar den inflytelserika minoriteten tutsi i syfte att störta dem från makten. Hutuerna utgör 83 procent av landets befolkning, medan 13 procent är tutsi. Närmare 200 000 människor har dödats i striderna.
Under påtryckningar från andra afrikanska ledare – däribland den tidigare sydafrikanske presidenten Nelson Mandela – har utvecklingen i landet långsamt rört sig mot fred och demokratiska val. Den nye hutupresidenten Domitien Ndayizeye övertog presidentmakten i landet den första maj, i linje med ett avtal som undertecknades av tutsipresidenten Pierre Buyoya i Arusha, Tanzania, år 2000. Ndayizeyes uppgift är att förbereda Burundi på ett demokratisk val som ska hållas inom 18 månader. Många burundier ser dock cyniskt på framtiden eftersom de segdragna fredsförhandlingarna hittills inte lyckats stoppa blodsutgjutelserna i landet. För att president Ndayizeye ska lyckas övertyga befolkningen att tro på fredsprocessen krävs att han förmår rebellerna att lägga ned sina vapen. – Det är uppenbart att faktumet att kriget fortsätter har lagt sordin över tillsättandet av den nye presidenten. Och möjligheterna för den nya regeringen att lyckas beror på om kriget fortsätter eller inte, säger den sydafrikanske politiske kommentatorn Jan van Eck, som har lång erfarenhet av Burundi. En av den nye presidentens första åtgärder var att utse två rebellmedlemmar i regeringen, i förhoppning att lyckas vinna över rebellerna. Männen tillhör de två mindre fraktionerna FDD respektive FNL. Båda dessa grupper undertecknade vapenvilor med regeringen i oktober. Nästa steg är att rekrytera fler hutuer till landets armé. De flesta burundier är mycket negativt inställda till den tutsidominerande armén, som anklagas för att ha utfört massakrer på civila hutuer.
Enligt freduppgörelsen i Arusha ska armén reformeras till att bestå av lika stora delar hutuer och tutsier. Men det kommer att bli en svår uppgift att genomföra för den nya presidenten eftersom han saknar kontroll över militärledningen, som nästan uteslutande består av tutsier.
– Det kommer att bli mycket svårt, förutspår Joel Frushone, analytiker vid amerikanska Committee for Refugees i Washington. – Det handlar om en militär som vissa menar sköter sig själv och inte tar order av presidenten.
Sydafrikanen Jan van Eck har deltagit i informella samtal med rebellerna i syfte att förmå dem att ingå i förhandlingar. Enligt honom anser rebellerna inte att de eftergifter som gavs i Arusha är tillräckliga. Rebellerna menar också att det inte finns någon anledning för dem att acceptera ett avtal mellan politiker, som de själva inte deltog i. Istället vill rebellerna att regeringen inleder helt nya förhandlingar med dem. – Det kommer att krävas ett erkännande – “låt oss höra vad ni vill förändra och vad vi som regering kan och inte kan godta”. Men hittills har inte det riktigt skett, säger Van Eck.
Men trots det enorma arbete som återstår är faktumet att en tutsipresident lämnat över makten till en hutu ett enormt symboliskt steg framåt.
Och de burundiska flyktingar som lever i grannländerna har reagerat positivt på utvecklingen. Hundratals flyktingar reser nu tillbaka hem från Tanzania varje vecka. – Det är uppenbart att flyktingarna vill återvända hem. Vi hoppas nu att situationen stabiliseras, att freden sprids över större delar av landet och att vi kan hjälpa flyktingarna till ett säkert och värdigt återvändande, säger Kitty McKinsey, regionens taleskvinna för FN:s flyktingorgan UNHCR.
Trots att det i dagsläget är svårt att förutspå framtiden i landet, tycks det finnas en ny vilja i Burundi att lösa landets problem genom förhandlingar istället för våld.
Sist landet hade en hutupresident, Melchior Ndadaye 1993, slutade det med att han mördades av tutsiextremister efter fyra månader vid makten. De flesta analytiker tror inte att det kommer att upprepas denna gång. Men om president Ndayizeye inte lyckas vinna över rebellerna på sin sida, kommer en spricka uppstå mellan honom och de mäktiga tutsierna, vilket skulle förlama regeringens maktbefogenheter. Det är därför nödvändigt att Ndayizeye snabbt lyckats prestera resultat.
