Rangoon, 030505 (IPS) – Ett år efter att den burmesiska oppositionsledaren Daw Aung San Suu Kyi befriades från sin husarrest har de burmesiska generalerna fortfarande all makt i landet . Militärjuntan har inte uppvisat någon vilja att inleda seriösa politiska samtal med oppositionen trots upprepade löften.
Den bräckliga dialogprocessen i landet är fastlåst och hotas av sammanbrott.
De högsta generalerna i landet säger att de arbetar för en ekonomisk och politisk förändrig men de har gjort mycket få konkreta åtgärder för att visa att de menar allvar med sina löften. Den ekonomiska krisen i landet blir samtidigt värre för varje dag som går.
– Daw Suu är kanske fri men det burmesiska folket är fortfarande fängslat, säger May Oo, en ung partiaktivist inom Suu Kyis oppositionsparti Nationella demokratiförbundet, NLD.
Den eufori som följde efter Aung San Suu Kyis frisläppande för ett år sedan har nu övergått till besvikelse och frustration.
– Vi förväntade oss att Aung San Suu Kyi skulle leda oss och visa oss hur vi skulle få ett slut på dessa årtionden av militär repression, säger en erfaren burmesisk politiker som vill vara anonym.
När Aung San Suu Kyi släpptes lovade juntan att det markerade en ny tid i landets politiska historia. Burma har styrts av militären i drygt 40 år, sedan den tog makten vid en kupp 1962.
Aung San Suu Kyis parti NDL vann det val som hölls i landet 1990. Men juntan vägrade överlämna makten. Istället sattes Suu Kyi i husarrest och andra partimedlemmar som valts för att styra landet fängslades.
Sedan hon blev fri har Aung San Suu Kyi upprepade gånger sagt till juntan att hon vill förhandla med den, att oppositionen vill inleda ett samarbete med militären för landets bästa och att den inte är ute efter hämnd.
Men generalerna har inte varit öppna för inviterna och det senaste året har oppositionsledaren faktiskt haft mindre kontakt med juntan än då hon satt i husarrest.
Ett av få konkreta resultat av dialogprocessen – som inleddes för nästan tre år sedan – är att regimen har släppt en del politiska fångar fria.. Den senaste tiden har dock allt färre oppositionella släppts fria.
FN:s sändebud för mänskliga rättigheter, Paulo Pinheiro, uppskattar att det fortfarande finns över 1300 politiska fångar i landet. Det internationella samfundet och de demokratiska kraftena i Burma har upprepade gånger gjort klart för regimen att samtliga politiska fångar måste släppas för att dialogprocessen ska kunna gå framåt.
– Befriandet av politiska fångar är viktigt eftersom det innebär en återgång till politisk normalitet. Om inte politiska organisationer tillåts verka obehindrat och utan att trakasseras av myndigheterna kan vi aldrig säga att vi har inlett en process mot demokrati, sa Aung San Suu Kyi i slutet av förra året.
De senaste veckorna har det politiska stilleståndet orsakat ett ordkrig som förts av oppositionen och regimen genom medierna.
För två veckor sedan sa Aung San Suu Kyi på en presskonferens att militärregimen helt enkelt inte verkade intresserad av en dialog med de pro-demokratiska krafterna.
– Jag har kommit fram till slutsatsen att regimen inte är intresserad av nationell försoning, sa hon och tillade att regimen inte heller är intresserad av samarbete som skulle kunna hjälpa landet ut ur den nuvarande ekonomiska krisen.
De flesta av Burmas invånare har tvingats sänka sin levnadsstandard ytterligare de senaste 12 månaderna.
– Det finns ingen möjlighet för en yrkesverksam person att klara sig på sin månadslön längre. Människor tvingas leva på sina besparingar eller hitta andra sätt att dryga ut sin inkomst för att överleva, säger en burmesisk ekonom som vill vara anonym.
Diplomater i Burmas huvudstad Rangoon uppskattar att inflationen i landet ligger på över 60 procent per år.
– Vi betalar mer är dubbelt så mycket för basvaror i dag än vad vi gjorde för ett år sedan, säger hemmanfrun Tin Tin San.
Långvariga ekonomiska problem har skapat en humanitär kris i Burma. FN uppskattar att ett av tre barn under fem år är undernärt. Aids-epidemin i landet rasar okontrollerat. FN uppskattar att omkring fyra procent av befolkningen kan vara hivsmittade men andra observatörer fruktar att antalet smittade är mycket större än så. De flesta biståndsarbetare i landet varnar för en omfattande kris om situationen inte förbättras.
