Islamabad, 030429 (IPS) – Haji Abdus Salam har inte kunnat besöka sin familj i den indiska staden Lucknow sedan i december 2001. Då införde Indien nya restriktioner för pakistanier som ville besöka landet, efter en terrorattack mot det indiska parlamentet.
– Se på mig – jag är gammal och svag. Jag vet inte hur länge jag kommer att leva. Jag vill besöka mina bröder och systrar en sista gång, säger Salam, som är runt 75 år gammal.
Han var en av de hundratusentals människor som begav sig till Pakistan och lämnade sina familjer kvar i Indien då den gamla brittiska kolonin delades efter självständigheten 1947.
För Salam är den indiska premiärministern Atal Bihari Vajpayees erbjudande om förhandlingar med Pakistan något som han har hört förut.
– De kan utkämpa sina strider om de vill, men låt inte folket lida, säger han.
Men hittills verkar det inte som om ländernas ledare har någon lust att återupprätta kontakterna mellan folken så länge de diplomatiska förbindelserna inte är återupprättade. Under de två senaste åren har väg- och tågförbindelser brutits, man har dragit in på antalet diplomater, och man har kallat hem sina kommissionärer.
Mot den bakgrunden har Pakistan sagt att Vajpayees erbjudande om samtal är en ny början. Den pakistanske presidenten Pervez Musharraf säger att han uppskattar att Vajpayee har valt att lösa alla frågor – inklusive dispyten om Kashmir – med fredliga medel.
Men även om det ger anledning till visst hopp finns det fortfarande stor skepticism om när samtalen ska kunna äga rum, och vad som skulle kunna bli resultatet.
En del menar att Vajpayees erbjudande inte är något nytt – utan att det är samma gamla retorik, fast med en mer diplomatisk ton.
– Innan sa man “inga samtal innan den gränsöverskridande terrorismen upphör” . Nu säger man att det blir samtal “om den gränsöverskridande terrorismen upphör”, säger den pensionerade löjtnanten Kamal Matinuddin.
Indien har länge klagat över det som man kallar gränsöverskridande terrorism – att militanta grupper som har baser i Pakistan tar sig över gränsen till den indiska delen av Kashmir för att genomföra attacker där.
Regeringen i Pakistan hävdar att den har gjort allt den kan för att hindra rörelser över gränsen, men Indien säger att militanta grupper fortfarande tar sig över.
Diplomater här menar att en utomstående part skulle krävas för att avgöra om Indiens anklagelser är sanna, om det är landets villkor för samtal med Pakistan. Tidigare har även länder som USA och Storbritannien anklagat Pakistan för det som Indien kallar “gränsöverskridande terrorism”.
Men Matinuddin menar att man inte borde ha några villkor alls för nya samtal, och han pekar på samtalen mellan Sri Lankas regering och den tamilska gerillan i det landet som ett exempel.
– Pakistan har gjort sitt bästa för att förhindra rörelser över gränsen. Att tro att de kommer att upphöra helt skulle vara opraktiskt, eftersom folk som är motiverade kommer att fortsätta att ta sig över gränsen.
I Pakistan verkar man i allmänhet anse att Indiens fredsinvit kom på grund av de kostnader – i form av internationella påtryckningar – som landets stridslystna politik hade dragit på sig.
Indien vann en del på att utnyttja situationen efter den elfte september 2001, men när landet försökte utnyttja kriget i Irak slog det tillbaka, säger en säkerhetsanalytiker.
– Indiens exploatering av världens fokusering på antiterrorism gentemot Pakistan fungerade i det internationella samfundet, i synnerhet USA, som utövade påtryckningar mot Pakistan för att den gränsöverskridande terrorismen i Kashmir skulle upphöra, säger en forskare vid det statliga Institutet för strategiska studier. Forskaren bad om att inte bli namngiven.
– Men när ministrarna började dra paralleller mellan situationen i Pakistan och Irak, och ville rättfärdiga förebyggande attacker mot Pakistan med samma argument som amerikanerna använde i Irak, protesterade USA skarpt eftersom det verkade som om Indien hade hittat ihåligheter i det amerikanska rättfärdigandet av attacken mot Irak.
Det var bara några få dagar efter det att den amerikanska administrationen svarat på Indiens uttalanden om förebyggande attacker som Vajpayee sträckte en olivkvist i riktning mot Musharraf.
En del menar att regeringen i New Delhi ville förbättra sitt förhållande till USA inför den biträdande utrikesministern Richard Armitages besök i Sydasien nästa månad.
Armitage lär försöka övertyga de båda länderna om att återuppta dialogen, men det är ändå oklart vad som skulle kunna bli resultatet av en sådan dialog, med tanke på deras fastlåsta positioner när det gäller Kashmir, det omtvistade område som redan orsakat tre krig mellan de båda länderna.
Pakistan vill att frågan om Kashmir ska lösas i enlighet med den resolution som FN antog redan 1948. Resolutionen föreskriver att invånarna själva ska avgöra områdets framtid i en folkomröstning.
Indien vill att frågan ska lösas mellan de båda länderna, utan internationell inblandning, och hävdar samtidigt att Kashmir är en integrerad del av Indiens territorium.
Men nu finns det möjligen en växande insikt om att länderna kommer att tvingas att definiera alternativa hållningar, för att en dialog ska vara framgångsrik. Ett uttalande från Pakistans informationsminister Sheikh Rashid Ahmed för några veckor sedan antyder att det är så. Han sa då att den slutgiltiga lösningen när det gäller Kashmir kanske inte kommer att ligga i linje med de båda ländernas förhoppningar.
