Teheran, 030423 (IPS) – Tusentals iranska arbetare har inte fått ut sina löner på månader och inför första maj laddar många djupt besvikna iranier upp för att protestera mot situationen.
– Omkring 600 fabriker i hela landet har inte betalat sina arbetare på mellan 3 och 20 månader, säger parlamentsledamoten Alireza Mahjob. I staden Behshahr i provinsen Mazandaran, cirka 150 km nordväst om Teheran, har redan tusentals arbetare gått ut på gatorna för att kräva sina innestående löner. Vissa har inte fått ut någon lön på över ett år.
– Omkring 10 000 textilarbetare och deras anhängare har nästan fått staden att stå still, säger Esmaeel Mohammad Vali, journalist på tidningen Karo Karegar – Arbete och arbetare.
– Om protesterna inte kan kontrolleras så kan den högste ledaren Ayatollah Ali Khamanei beordra presidentens kontor att betala ut deras löner från en särskild budget för att komma ur krisen, säger hon.
Vali berättar att regeringen även tidigare har gått in med pengar när statliga eller privata företag har gått i konkurs men att arbetarna ofta inte har fått någon del av pengarna som betalts ut.
Staten är den största arbetsgivaren i Iran. Regeringen kontrollerar 85 procent av ekonomin och 60 procent av arbetskraften är anställd av staten. Det finns en lagstadgad minimilön men företag med färre än tio anställda omfattas inte av samma regler som större företag och där betalar arbetsgivarna ofta lägre löner. 20-åriga Ziba Khani söker sekreterarjobb och har inte stort hopp om att få en bra lön.
– Om jag uppger att jag vill ha minimilönen så är jag säker på att jag inte kommer att få jobbet eftersom andra är villiga att arbeta för mindre, säger hon. Arbetslösheten i Iran ligger officiellt på 16 procent, men många arbetar bara deltid och skulle behöva jobba mer, enligt ekonomen Fariborz Raiesdana. En av dem är Karamat Aqaee som för åtta år sedan fick sparken från sitt jobb som revisor på stålföretaget Ahvaz i Khozestan i södra Iran. Hans åsikter ansågs inte överensstämma med den islamistiska regeringens ideologi. 51-årige Aqaee har lyckats tjäna lite pengar sedan dess genom att undervisa i matematik. Familjen har ändå klarat sig ganska bra på grund av att Karamats fru inte delar hans regimkritiska åsikter och därför har fått behålla sitt arbete på utbildningsdepartementet. Många iranier saknar precis som Aqaee riktiga jobb och tvingas försörja sig inom den informella sektorn. De driver inofficiella transportrörelser, säljer matkuponger, undervisar, säljer saker på gator och torg eller städar och utför hushållsuppgifter svart.
