Johannesburg, 030404 (IPS) – Kvinnor som stödjer oppositionen våldtas och torteras av miliser i Zimbabwe i dag. I grannlandet Sydafrika talas mycket lite om de brott mot de mänskliga rättigheterna som begås i Mugabes Zimbabwe vilket akademiker och människorättsorganisationer försöker ändra på.
Ett av offren för den politiskt motiverade terrorn i Zimbabwe är Plaxedes, som var valarbetare för oppositionspartiet MDC. Hon tvingades fly efter att ha blivit hotad av regeringsmilisen Green Bombers, men de hittade henne.
Milismännen tvingade henne att krypa till ett av deras fruktade tortyrnästen. Där våldtog de henne upprepade gånger. Hennes röst darrar när hon berättar vad som hände efter det: “De tände en eld och sedan svedde de mitt underliv med glödande metall”.
Plaxedes och andra zimbawiskor som har våldtagits av milisen berättar sina historier i en dokumentär som denna vecka hade premiär på Wits-universitetet i Johannesburg.
Institutet för social och ekonomisk forskning på Wits visar dokumentären för att skapa en debatt om de massiva övergrepp som begås mot kvinnor i Sydafrikas grannland Zimbabwe.
– Vi måste påverka våra människorättsorganisationer och akademiker att ta ställning mot det som händer i Zimbabwe, säger Sheila Meintes, medlem i Sydafrikas jämställdhetskommission och lärare på Wits-universitetet.
Zimbabwe har varit ett land i politisk och ekonomisk kris sedan regeringspartiet Zanu-PF:s ställning för första gången på 20 år hotades vid parlamentsvalen år 2000. Regeringspartiet vann det mycket omdiskuterade valet som inte erkändes som fritt och rättvist av internationella organisationer. Sedan dess har partiet försökt försvara sin position genom hämndaktioner och skrämselpropaganda.
Människorättsorganisationer har dokumenterat grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, systematisk tortyr och uppkomsten av en regeringsstödd ungdomsmilis som terroriserar befolkningen och som inte riskerar att straffas för det.
Förra veckan organiserades en fyllnadsval i Zimbabwes huvudstad Harare.
Valet föregicks av våld, och brutala sexövergrepp ska enligt vittnesmål ha skett när armén, polisen och milisgrupper “besökte” Harares förstäder.
Rapporterna om våldtäkter och sexuella trakasserier visar upp ett nytt mönster där sexualiserat våld verkar användas systematiskt i landet. Under år 2000 och början av 2001 rapporterade människorättsorganisationer som Amnesty International och Danska läkare för mänskliga rättigheter om systematisk tortyr av oppositionsanhängare. Omkring 40 procent av de som utsattes var kvinnor. Kvinnorna misshandlades och förnedrades men få berättade att de våldtagits.
Men efter maj 2001 började kvinnor vittna om våldtäkter och sexuell tortyr.
Vanligtvis utfördes övergreppen inför familjemedlemmar och grannar vilket fick resultatet att en hel grupp utsattes för psykologisk tortyr.
– Miliserna försöker förstöra det sociala nätverket i landet, säger Tony Reeler, som arbetar för institutet för demokrati i Sydafrika. En kvinna som deltar i dokumentären berättar att hon våldtogs framför sin munkavelsförsedda man. Ett par dagar efter våldtäkten tände milisen på deras hus – när familjen var instängd i det. Kvinnan lyckades ta sig ut och större delen av familjen flydde men hennes make omkom under flykten.
“Förödmjukelsen, smärtan och rädslan vid en våldtäkt har syftet att degradera inte bara den enskilda kvinnan utan och den större grupp hon ingår i”, skrev människorättsorganisationen Human Rights Watch Report i en rapport om sexuellt våld under folkmordet i Rwanda 1994.
Rapporterna från Zimbabwe de senaste tre åren pekar mot att sexuellt våld mot kvinnor är en del av en planlagd strategi på samma sätt som i Bosnien och Rwanda, säger Reeler.
I inbördeskrig har man sett olika slags våldtäkter. En folkmordsmotiverad, som på Balkan, där syftet är att utplåna en hel etnisk eller politisk grupp.
En annan politiskt motiverad där våldtäkt används för att straffa individer, familjer eller grupper som har en annan politisk åsikt och för att sprida rädsla i den gruppen.
Dessutom är det vanligt att kvinnor och flickor i krigstid kidnappas av stridande grupper och tvingas utföra sexuella tjänster åt soldaterna. Detta var exempelvis vanligt bland Renamo-gerillan under inbördeskriget i Moçambique.
Det senaste årtiondena har våldtäkt klassats som krigsförbrytelse och brott mot mänskligheten av FN. Den internationella krisförbrytardomstolen för före detta Jugoslavien kommer att åtala våldtäktsmän för krigsförbrytelser och även tribunalen för förbrytelser under kriget i Rwanda har mandatet att ställa våldtäktsmän till svars.
I Zimbabwe i dag kommer våldtäktsmännen undan. Våldtagna kvinnor som Plaxedes, som tillhör landets mest sårbara och fattiga, har “ingen chans alls att kräva sin rätt”, säger Reeler.
Tina Sideris, sydafrikansk genusforskare och grundare av Masiskumeni, en ickestatlig organisation i Mpulanga-provinsen, oroar sig för den tystnad som råder i Sydafrika om situationen i Zimbabwe.
– Jag hör fler diskussioner om Irak än om Zimbabwe, mer om våldtagna kvinnor i Bosnien än i Moçambique och Zimbabwe, säger hon.
