Nairobi, 030225 (IPS) – Under många år vågade kenyanerna bara viska om tortyrcellerna i källaren på 26-våningshuset Nyayo i centrala Nairobi. Nu har landets nya regering öppnat dörrarna ner till tortyrkammarna i källaren och bjudit in världspressen.
Tidigare fångar, inklusive högt uppsatta ministrar i den nya regeringen, följde med runt i cellerna och berättade om sina hemska upplevelser.
Nyayo-huset byggdes i början av 1980-talet när president Daniel arap Moi försökte stärka sin makt efter ett misslyckat kuppförsök. Ritningarna av huset visar att cellerna i källaren var särskilt byggda som tortyrkammare, med gummilister under dörrarna så att fångar skulle kunna hållas i knädjupt vatten, samt ventiler som kunde pumpa in het luft i rummen.
Moi lät gripa tusentals politiska aktivister, studenter och intellektuella som hölls inlåsta i mörka vattenfyllda celler i flera veckor.
På våning 26 i Nyayo-huset fanns förhörsrummet, där en del fångar misshandlades tills de erkände påhittade brott. Man misstänker att hundratals av de människor som försvann spårlöst i Kenya under 80-talet dog inne i Nyayo-huset. Nationella regnbågskoalitionen, som vann en jordskredsseger i valet i december – och därmed avbröt partiet Kanus 39-åriga styre av landet, har lovat att tillsätta en sanningskommission i syfte att undersöka de brott som begicks.
Statsrådet Raila Odinga, som själv satt fången i Nyayo både 1988 och 1990, understryker att det är viktigt att folket får kunskap om vad som skedde. – Detta var vårt Auschwitz, sa han i samband med att tortyrcellerna visades upp.
– Det här är en del av historien som måste bevaras, så att människor kommer ihåg att friheten var dyrköpt.
Landet har en lång historia av olösta politiska mord. Många kenyaner vill att undersökningarna ska sträcka sig ända tillbaka till kolonialtidens slut, 1963. Det var då Kenya lyckades frigöra sig från Storbritannien efter en bitter strid där närmare 80 000 människor avled i brittiska fångläger.
Kvarlevorna efter frihetskämpar som Dedan Kimathi, som hängdes av britterna, lämnades utan gravstenar och glömdes med tiden bort. Nu anser många kenyaner att tiden äntligen är inne för att hylla hjältarna i landets frigörelsekamp.
– Ett av våra krav på regeringen är att ge Kimathi en ny begravning, samt att man inrättar en plats där landets nationalhjältar kan begravas, säger Mungai Mbuthi från påtryckningsgruppen Release Political Prisoners. Landets nya regering har ännu inte beslutat vilka som ska ingå i sanningskommissionen eller hur dess arbete ska gå till. Det är troligt att den snarare kommer att bestå av religiösa ledare och samhällsmedborgare, än av jurister och domare, vilka ofta samarbetat med människorättsbrottslingar.
En annan fråga är vilken typ av straff som ska utdömas till de som begick brotten. En del offer säger sig vara redo att förlåta och gå vidare. För dramatikern Wahome Mutahi, som satt fängslad i Nyayo 1986, skulle det räcka med en enkel ursäkt från den pensionerade presidenten Moi. – Jag anser att Moi personligen ska be om förlåtelse. För mig skulle det vara mycket, mycket viktigt, säger han. Samtidigt är Mutahi lyckligt lottad. Han lyckades återgå till ett normalt liv efter upplevelserna som fånge.
Andra misslyckades med det och många krossades av det de fick gå igenom. Tusentals människor är dessutom fortfarande hemlösa efter att de jagades bort från sina bostäder i statligt organiserade etniska bråk under 1990-talet. För många av dem räcker det inte med en ursäkt.
