Paris, 030128 (IPS) – I helgen slöt de stridande parterna i Elfenbenskusten ett fredsavtal. Avtalet innebär i praktiken slutet för den folkvalde presidenten Laurent Gbagbos makt.
Oppositionen och rebellerna som inledde det upplopp som i september förra året var starten på inbördeskriget framstår som konfliktens segrare.
Presidentens anhängare satte genast igång med omfattande protester mot avtalet och mot Frankrike.
Fredsförhandlingarna hölls i Marcoussis, i utkanten av Paris. FN:s generalsekretare Kofi Annan och en koalition av tolv afrikanska länder, bland andra Sydafrika, Mali, Ghana, Gabon och Kamerun samt Frankrike ratificerade avtalet i Paris. I samband med fredsavtalet kommer också Elfenbenskusten att få pengar till återuppbyggnad av landets ekonomi.
EU-kommissionens ordförande Romano Prodi, som deltog vid undertecknandet av avtalet, lovade ett första biståndspaket värt 400 miljoner dollar.
Avtalet beskrivs av regeringens anhängare som förödmjukande för landets president Laurent Gbagbo. Tusentals människor protesterade mot fredsfördraget och mot Frankrike i fler städer i Elfenbenskusten. Franska byggnader och institutioner attackerades av demonstranterna.
Frankrikes utrikesminister Dominique de Villepin anklagade “extremister med kopplingar till regeringen” för att stå bakom protesterna.
De anti-franska demonstrationerna visar tydligt Frankrikes tvetydiga roll i konflikten. Först försvarar Frankrike regeringen och presidenten under konflikten – sedan är landet med och tar fram ett avtal som i praktiken innebär slutet för samma regering.
Enligt fredsavtalet ska en nationell försoningsregering genast ta över makten i landet. Den ska ledas av Seydou Diarra. Den nuvarande presidenten Gbagbo har kvar sin titel men förlorar i praktiken all sin makt. Rebellerna får utse försvarsminister och inrikesminister medan Gbagbos parti, FPI, bara kommer att ha två ministerposter – de för ekonomi och energi.
Diarra beskrivs som en klok och erfaren person. Han är muslim och kommer från norra delen av Elfenbenskusten. Han var premiärminister under det kortlivade diktaturen ledd av Robert Guei 1999-2000.
Att regeringssidan förlorar så mycket makt förklaras med att den förlorade kriget. Det var bara inblandningen från den franska armén som stoppade rebellerna från att besegra regeringsarmén.
Gbagbo erkänner att hans armé inte vann kriget.
– Jag är tvungen att ta konsekvenserna av det, sa han under helgens möte i Paris.
Enligt avtalet ska nu också definitionen av vem som är ivorian göras om.
Enligt landets lagar styrs idag medborgarskapet av etnisk härkomst. Det var en anledning till upproret mot regeringen.
Den lagen gjorde att 15 kandidater hindrades från att ställa upp i presidentvalet år 2000. Valet vanns av Laurent Gbagbo men bara 37 procent av väljarna röstade.
Flera betraktare och ivorianska politiker ser avtalet som en sista, men långt ifrån säker, chans till fred i landet.
Alassane Dramane Ouattara, före detta premiärminister och oppositionsledare och en av de som hindrades från att ställa upp i valet 2000, deltog på fredskonferensen. Han erkänner att avtalet belönar de som startade kriget – i strid mot lagen.
– Vi diskuterade detta i Marcoussis. Rebellernas representanter berättade varför de tagit till vapnen och vi ansåg att de hade goda skäl till det, säger Outtara som förklarar att parterna är eniga om att makten i landet bara ska kunna fås genom demokratiska val men poängterade att den regering som blivit vald måste vara demokratisk och leda landet väl så att konflikter undviks.
Outtara flydde landet i början av kriget. Han utsattes för mordförsök och lever i exil i Frankrike. Han tänker själv inte återvända till Elfenbenskusten nu.
Jean-Francois Bayart, forskare vid centret för internationella studier i Paris och expert på Västafrika, anser att avtalet är skört. Allt beror enligt hans analys på hur Laurent Gbagbo kommer att agera.
– Om han avgår nu finns det en verklig risk för en militärkupp. Risken för att kriget börjar igen kan inte uteslutas.
Bayart tror att Frankrike kan vara tvunget att öka sin militära roll i Elfenbenskusten, kanske under flera år.
