Havanna, 030108 (IPS) – I slutet av december fick Oswaldo Payá, kubansk dissident och grundare till oppositionsrörelsen Varelaprojektet, motta Europaparlamentets Sacharovpris. Oppositionen på Kuba arbetar med olika frågor. Men det gemensamma målet är att med fredliga metoder åstadkomma en demokratisk förändring av landet.
Oppositionen är inriktad på tre olika frågor. Varelaprojektet kräver en folkomröstning om förändringar av det socialistiska systemet. Församlingen för civilsamhället satsar på att engagera fler medborgare i oppositionen, och Panelen för moderat opposition försöker skapa en bred debatt om medborgerliga rättigheter.
Enligt Vladimiro Roca, som var en politisk fånge mellan 1997 och fram till i maj förra året, är den kubanska oppositionen i grund och botten enad.
– Vi vill alla se en förändring men det finns en mångfald i fråga om hur det ska gå till, säger Roca. 1997 skrev Roca tillsammans med Félix Bonne, Martha Beatriz Roque och René Gómez ett manifest. Aktivisterna blev kända som De fyras grupp. Oppositionens krav kommer från olika grupper som saknar legal status. Men Fidel Castros regim tillåter en viss opposition, även om den bevakas mycket noggrant av polisen. – Vi har ökat snabbt i antal. För femton år sen var vi färre än tio – nu är vi tusentals, säger Roca.
Han menar att oppositionens uppdelning inom olika grupper handlar om ren överlevnadsstrategi.
– Om vi alla var samlade skulle det vara mycket enkelt att krossa oss.
Varelaprojektet lyckades samla tusentals namnunderskrifter med krav på förändringar av samhället. Projektet har fått starkt stöd av såväl USA som EU – vilka båda är starkt kritiska mot människorättssituationen på Kuba.
Den 17 december visade Europaparlamentet sitt stöd för initiativet genom att belöna den drivande kraften bakom projektet, Oswaldo Payá, med Sacharovpriset. Det är ett pris som delas ut till personer eller organisationer som gjort ett betydande arbete för mänskliga rättigheter. Enligt Roca innebar utnämningen att landets opposition fått ett stort erkännande. Att de kubanska myndigheterna tillät Payá att resa till Strasbourg för att motta utmärkelsen, var enligt Roca ett resultat av att det internationella samfundet utsatt myndigheterna för mycket hårda påtryckningar. Varelaprojektet presenterades i maj för landets parlament och innehöll då 11 020 namnunderskrifter som krävde en folkomröstning om omfattande förändringar i samhället. Några av kraven var yttrandefrihet, nya vallagar, allmänna val och amnesti för politiska fångar.
Enligt landets konstitution kan medborgarna kräva en folkomröstning om man lyckas samla in 10 000 namnunderskrifter. Men parlamentet godtog inte kraven utan införde istället en lagändring enligt vilken socialismen i landet är “oföränderlig”.
