Nairobi, 021218 (IPS) – Fredsförhandlarna i Östafrika har haft fullt upp i år. Kenya och Tanzania har varit värdland för flera omgångar av fredssamtal för att få ett slut på konflikterna i regionen. Och på en del håll ser det riktigt lovande ut inför nästa år.
I Sudan har man gjort historiska framsteg. De stridande parterna har lagt ned sina vapen för första gången på nästan två årtionden. Också Burundi och Somalia har tagit några små steg mot ett slut på sina inbördeskrig, även om freden i de länderna verkar mer avlägsen.
– Vi kan säga att år 2002 är fredens år för Sudan, säger Osama Mahjoub Hassan vid den sudanesiska ambassaden i Nairobi, Kenyas huvudstad.
Bedömare tror att de stridande parterna i Sudan kommer att skriva under ett omfattande fredsavtal nästa år, efter de stora framsteg som man har gjort under de senaste 12 månaderna.
De flesta av de frågor som fick rebellgruppen SPLA att ta till vapen mot regeringen 1983 har redan lösts.
– Vi har byggt upp en stabil grund. Jag tror att det nu blir lättare för oss att hantera andra frågor. Allting är förberett och frågorna som vi ska diskutera är definierade. Så vi är mycket optimistiska när det gäller fredsprocessens framtid, säger Hassan.
Fredssamtalen hade hindrats under två årtionden av två nyckelfrågor, som slutligen fick en lösning den 20 juli, när parterna skrev under Machakos-protokollet, som fick sitt namn efter den kenyanska stad där samtalen hölls.
I det dokumentet gav regeringen efter för två av rebellernas viktigaste krav – att södra Sudan skall undantas från Sharia-lagstiftningen, samt att man ska tillåta en omröstning om självständighet för södra Sudan efter en sexårig övergångsperiod.
Det andra stora framsteget var att man skrev under ett avtal om vapenvila i oktober. Men båda sidor har anklagat sin motpart för att bryta mot vapenvilan.
Förhandlingarna mellan SPLA och den sudanesiska regeringen ska återupptas i januari.
I Burundi kämpar regeringen också mot rebeller som anser att de har stängts ute från makten. Det är landets majoritetsbefolkning, hutuerna, som har tagit till vapen mot Burundis tutsi-dominerade armé.
Under 2002 skrev tre av fyra väpnade hutu-organisationer under en vapenvila efter intensiva påtryckningar från länderna i regionen. Den största rebellgruppen – Styrkorna för demokratins försvar – skrev på avtalet den tredje december. Men striderna har fortsatt.
Burundis armé menar att det är omöjligt att efterfölja vapenvilan eftersom det inte går att skilja mellan de tre rebellgrupper som skrivit under avtalet och Nationella befrielsefronten, FNL, som inte skrev under.
Regionala medlare har hotat med sanktioner mot FNL om de inte faller till föga.
Men Burundi-experten Jan van Eck säger att det inte är troligt att sådana åtgärder lyckas.
– Det värsta som kan hända är att man bryter all kontakt och avfärdar dem.
Van Eck betonar att dialogen är det viktigaste vapnet.
– Vi har inget annat val än att fortsätta engagera dem och se när de får tillfälle att delta i processen.
Regionens fredsförhandlare har också lett insatserna för att få ett slut på anarkin i Somalia, som har stått utan centralregering sedan 1991.
Efter flera månaders förseningar inleddes samtalen i den kenyanska staden Eldoret i oktober. Till mångas stora förvåning kom delegaterna snart överens om en vapenvila, som tycks hålla.
Mustapha Hassouna, utrikespolitisk analytiker vid Nairobis universitet, säger att parterna verkar ta allvarligt på vapenvilan.
– De har gått ut och sagt ganska klart att det inte kommer att bli några strider i området. Det är ett steg i rätt riktning, säger han.
Flera hundra somaliska delegater försöker nu bearbeta de viktigaste frågorna, inklusive avväpning, federalism och egendomsrätt.
Men för att samtalen ska lyckas måste förhandlarna komma fram till en modell för hur man ska dela rikedomar och makt på ett sätt som alla grupper kan godta.
Och det kommer att bli svårt. Framstegen har varit långsamma, och man har diskuterat i flera veckor om vilken typ av representation som är den bästa lösningen.
