Caracas, 021218 (IPS) – Den politiska krisen i Venezuela har alltmer utvecklats till ett hot mot amerikanska oljeintressen samtidigt som USA förbereder sig på ett eventuellt krig mot Irak.
Den politiska oppositionen i Venezuela utlyste en generalstrejk i början av december – och strejken pågår fortfarande. De strejkande kräver en folkomröstning om huruvida president Hugo Chávez ska avgå. Strejken organiseras av den fackliga paraplyorganisationen CTV och näringslivsorganisationen Fedecámaras. Protestaktionerna har förlamat landets industri och slagit hårt mot det statliga oljeföretaget PDVSA.
Närmare sju procent av världens oljereserver finns i Venezuela, och landet är det enda i Latinamerika som är medlem i de oljeproducerande ländernas organisation Opec. Mer än hälften av de 2,8 miljoner fat olja som produceras varje dag går på export till USA.
Under vintern konsumeras ungefär 15 miljoner fat olja per dag i USA. Oljan från Venezuela sörjer för tio procent av det behovet.
Enligt Aníbal Romero, professor i statskunskap vid Simón Bolívar-universitetet kan inte USA inleda ett krig mot Irak så länge konflikten pågår i Venezuela.
Även Humberto Calderón, tidigare energiminister i Venezuela, anser att aktioner mot Irak troligtvis inte kommer att inledas så länge det innebär att fem miljoner fat olja per dag skulle saknas på världsmarknaden. Dessa fem miljoner fat utgör den samlade oljeproduktionen i Irak och Venezuela. En liknande mängd olja försvann från världsmarknaden i samband med revolutionen i Iran 1979.
– Resultatet blev att priset per fat blev dubbelt så högt, säger Calderón. Enligt José Toro, som tidigare var chef för PDVSA, är nu Venezuela för första gången en del av problemet för USA – istället för en del av lösningen.
– Vi var den pålitliga oljeleverantören under andra världskriget, under kriserna efter kriget och i samband med den ökande krisen i Mellanöstern.
För att betraktas som en säker och pålitlig exportör krävs enligt oljeexperten Alberto Quirós att tre kriterier är uppfyllda.
– Ett överflöd av oljetillgångar, regional och geopolitisk stabilitet och – för det tredje – social och politisk stabilitet, vilket Venezuela saknar idag.
Landets betydelse som oljeleverantör har lett till att den amerikanska regeringen vädjat till både Chávez och oppositionen att försöka hitta en väg ut ur konflikten.
Vissa politiska analytiker har hävdat att det är möjligt att Chávez kan komma att bli en ledande figur i en samlad latinamerikansk vänster riktad mot USA.
Vänstern har på senare tid haft stora framgångar på andra delar av kontinenten – Luiz Inácio Lula da Silva vann valet i Brasilien, Lucio Gutiérrez blev president i Ecuador, och Evo Morales var nära att vinna presidentvalet i Bolivia. Även i Argentina och Uruguay har vänstern gått framåt i opinionsmätningar. Förra månaden krävde den amerikanske republikanske senatorn Henry Hyde att president George W. Bush ger sitt fulla stöd till Venezuelas opposition. Detta för att förhindra att Chávez bildar en ny “ondskans axelmakt” i Latinamerika.
Men professor Aníbal Romero menar att det är en klar överdrift. – Chávez har inte kapaciteten att bli en destabiliserande kraft i Latinamerika, säger han.
Romero påminner också om de positiva tongångarna i samband med den nyvalde brasilianske presidenten Lulas möte med Bush i Washington förra veckan. I april lyckades en grupp militärer avsätta president Chávez. Men efter omfattande protester från Chavez-anhängare avgick kuppmakarna och Chávez återfick makten. USA anklagades då för att ha stått på kuppmakarnas sida.
Nu stödjer USA istället Organisationen för amerikanska stater, OAS, och dess arbete för att medla mellan Chávez-administrationen och oppositionen.
