Varanasi, 021002 (IPS) – Det tar Moinuddin två veckor att väva en av de åtta meter långa glimrande silkessaris som är så populära bland kvinnor i Sydasien.
De silkessaris som tillverkas i den heliga indiska staden Varanasi är kända för sin höga kvalitet. Varje tygstycke kan kosta allt mellan 1 000 och 15 000 kronor. Priset beror bland annat på hur tät väven är och på mängden broderier i guldtråd.
Men liksom de flesta av de närmare 100 000 vävare som arbetar i denna stad – där en gång Buddha predikade – är Moinuddin lycklig om han tjänar ihop en månadslön på motsvarande 300 kronor. Och arbetet är hårt.
– De dåliga arbetsförhållandena har förstört vår hälsa. De flesta av oss lider av andningsproblem, säger Moinuddin, som arbetar i ett smutsigt väveri beläget ovanför Ganges strand. De som drabbas värst är de vävare som har egen vävstol och använder egna mönster. När dessa vävare gjort klar en sari återstår ändå hälften av arbetet. Produkten måste säljas till en gaddidar, försäljare, som ofta även arbetar som lånehaj.
På det viset hamnar många fattiga och skuldsatta vävare i en beroendeställning gentemot försäljarna.
Moinuddin arbetar däremot för dagslön. Men han berättar att han bara får betalt per sari, vilket egentligen inte är tillåtet.
Gaavesh Sarvars hälsa har brutits ned av alla timmarna bakom vävstolen. Han beklagar sig över att benen sväller upp och att han inte har någon försäkring.
– Ofta blir vi sjuka i flera dagar. Då får vi ingen lön utan tvingas låna för att kunna betala för hälsovården.
De vävare som arbetar för någon av stadens drygt 400 kooperationer har det inte mycket bättre. Detta trots att kooperationerna ges statliga subventioner. Kooperationerna ges möjlighet att köpa råmaterial till subventionerade priser och får hjälp med marknadsföring och försäljning.
Vävaren Gaavesh Sarvar, som är medlem i en kooperation, är kritisk till hur de fungerar – Kooperationerna håller bara en massa möten som inte leder nånstans och inget konkret görs för vävarnas välfärd. Våra arbetsförhållanden är inte bättre än för andra vävare. Kooperationerna startades en gång i tiden i syfte att stödja arbetarna. Men bristen på professionell styrning och byråkratisk kontroll i samverkan med politisk styrning lett till att den kooperativa rörelsen i Indien till stora delar har förfallit.
