Genève, 020930 (IPS) – IMF och Världsbanken utövar påtryckningar mot fattiga länder för att de ska sälja ut sina vattenverk till multinationella bolag, skriver organisationen One World Action i en ny rapport.
Att privatisera statliga vattenbolag är i stort sett obligatoriskt i utvecklingsländerna i dag eftersom IMF och Världsbanken har gjort det till ett villkor för att de ska ge stöd till vatten- och avloppsprojekt, säger Gunnar Aegisson, rapportens författare.
Ansvaret för vattnet låg i den offentliga sektorn i nästan hela världen, tills mitten av åttiotalet, då IMF och Världsbanken inledde sin kampanj för privatiseringar.
Under senare år har bristen på vatten uppmärksammats allt mer. I dag räknar man med att en miljard människor saknar tillgång till säkert dricksvatten.
One World Action betonar därför att tillgång till vatten är en mänsklig rättighet. Men Aegisson menar att den uppfattningen hamnar i konflikt med synen på vatten som en ekonomisk tillgång, en vara som ska utsättas för marknadskrafter.
Aegisson argumenterar för att det är de som ska använda vattnet som ska fatta beslut om det, och att makten över vattnet inte ska koncentreras vare sig hos privata företag eller offentliga institutioner.
Vattendistributionen i fattiga länder når ofta bara den rikare delen av befolkningen i städerna. Det beror vanligtvis på att den fattigare delen av befolkningen på landsbygden saknar politiskt inflytande.
– Deras behov ignoreras fortfarande av den elit som har makten, säger Aegisson.
Ett annat hinder för vattentillgången i utvecklingsländer är bristande resurser.
”Skuldkrisen och strukturanpassningsprogrammen som IMF och Världsbanken har infört under de senaste två årtiondena har gjort att många offentliga tjänster i dag saknar ekonomiska resurser”, skriver One World Action i sin rapport.
IMF och Världsbanken arbetar för privatisering med argumentet att en fri konkurrens kommer att leda till ökad effektivitet.
Men rapportens författare invänder mot det argumentet och menar att vatten av naturen är ett monopol. Konsumenterna kan inte välja mellan olika leverantörer och därför kan de inte dra fördel av konkurrensen, menar Aegisson.
Och faktum är att privata vattenbolag är något mycket ovanligt. Bara fem procent av världens vattentillgångar är i privat ägo. Frankrike är ett av undantagen i den rika delen av världen. Där sköts distributionen av vatten privat efter ett kungligt dekret från mitten av 1800-talet. I Storbritannien privatiserades vattnet för mer än ett årtionde sedan.
Affärsmagasinet Fortune värderar den globala vattenbranschen till 400 miljarder dollar per år. Det är 40 procent av oljeindustrins värde, och en tredjedel av läkemedelsindustrin.
Och Världsbanken räknar med att handeln med vatten kommer att öka kraftigt, och att den största expansionen kommer att äga rum i tredje världen.
Den internationella vattenindustrin domineras av en handfull multinationella företag. De två största av dem – Vivendi och Suez – kontrollerar 70 procent av den privata vattenmarknaden.
